Jonna Arenlind -

getting angry doesn't solve anything

Det är fredag kväll, natt? Klockan närmar sig tolv och Jonna Arenlind är fortfarande inte färdigpackad. Med en syster däckad på min säng och golvet täckt av grejer sitter jag här och.. mår så galet bra.

Matteprov, Hemkunskapsprov, No-prov, inlämningar och dessutom nationella prov. Barnvaktning, kör-kurs, teater, träning.. Den senaste veckan har varit STRESSIG, jag har knappt hunnit andas. Men nu är det som sagt fredag och nu är det lov. Nu är det påsklov. Det där som jag har längtat hur mycket som helst efter, speciellt den sista veckan.

Imorgon tar jag tåget klockan tio, till Fritsla, och sen åker jag med Ida till Åh! Där ska sex dagar tillbringas, och jag känner på mig att de kommer bli sjukt fina. Sen bär det av tillbaka till Borås, och de sista lovdagarna. De där sista dagarna kommer förhoppningsvis bli sjukt slappa. För jag är så himla sliten..

Panik inför sommarjobb har jag. Emelie ringde innan och sa att hon hade blivit kallad till anställningsintervju på city! Jag vill också, jag vill också! Jag har ju faktiskt också sökt. Varför vill de inte ha mig? Varför varför varför? Till och med Axel har fått jobb. På Max Hamburgarrestaurang, men iallafall, allt är bättre än inget, och just nu har jag just det, INGET.

Familjen far förresten till Åre imorgon kväll. Lite synd att jag missar det i år, men som bekant går det inte upp till Åh. Som om.

Say what you want to satisfy yourself,
but you only want what everybody else says you should want.

Nu ska jag se till att packa klart, och sen ska jag sova. Godnatt!

2007-03-30 @ 23:27:55 Permalink Jonna Arenlind Kommentarer (0) Trackbacks ()

you're my baby, you're my baby

Babes!
Påsklovet närmar sig med stormsteg, och nu är det bara en, två, tre, dagar kvar! Tre sjukt sjukt sjukt jobbiga dagar, men whatever, bara tre dagar tills det är dags att sticka till Åh! Och vara en sån där glad, social, posetiv, fadder. Är det bara jag som har svårt för det? Jag vill vara konfirmand, jag vill kunna gråta i min gröt på morgonen. Men det är ändå hur mysigt som helst, såklart, missförstå mig inte för allt i världen! Bara att få komma till denna underbara platsen är värt det. Och att sen få tillbringa veckan med dessa härliga människorna ... nope, finns nog inget finare. Nope.

Uppsats var det idag, engelska nationellt .. gick hyffsat. Orkar inte skriva mer om det, blush blush... UT MED SKOLAN, IN MED LOV!

Ella blev lockig och fin efter sitt frisörbesök igår, och idag var även jag och fräschade till ruffset. Sommarljust, lite uppklippt, that's it, tror det blev bra.

Solen skiner, jag jobbar på den första solbrännan i år. Den är på gång. Dock finns det sämre saker med denna sol, nämligen den spänningshuvudvärk den drar med sig. Jag kan helt seriöst inte gå ut ur huset utan att få huvudvärk, det är lite sorgligt. Men tro inte att det håller mig inne! Jag springer runt här ute även fast det känns som någon dunkar mig med ett basebollträ i skallen..

Jag har bestämt mig för att helt enkelt skita i skolan ikväll, ta några alvedon och försöka bli av med min huvudvärk. Imorrn blir det andra bullar, då är det NO och Franska som kommer uppfylla min eftermiddag. Dessutom ska jag göra synundersökningen på körskolan - som jag inte gjorde idag - och träna. Det blir min torsdag. Uscha uscha. Lov, lov lov...

How can I help it, how can I help it,
how can I help what you think?
Hello my baby, hello my baby,

putting my life on the brink ..

Hejdå babes! =D

2007-03-28 @ 20:07:33 Permalink Jonna Arenlind Kommentarer (1) Trackbacks ()

Gårdagens dåliga idéer är dagens sunda förnuft!

Okej, jag gör de äckliga verben, sen gråter jag. Hejdå!

2007-03-22 @ 22:21:08 Permalink Jonna Arenlind Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jämmer och elände.

Jag mår inte bra. Har sån sjuk träningsvärk. Tycker väldigt synd om mina stackars ben. Tycker väldigt synd om mig själv som inte har några extraben att plocka fram när det behövs. För några sådana har jag faktiskt inte. Jag har bara de här benen. Och de funkar inte riktigt som de ska för tillfället. Det var inte bara den där hemska springrundan med far och bror som gjorde det, även om mina ben var rätt döda efter det också. Dagen efter, alltså igår, hade Carl hand om gympalektionen. Här bör tilläggas att Carl är ungefär världens atletare, tränar typ hundrafjorton gånger i veckan. Mina ben, som alltså redan var trötta efter gårdagen, blev inte glada över 20 000 rusher över gympasalen. Onej. Tro inte att det är slut än, för efter skolan drog Lovisa med mig till gymmet, där vi körde ungefär hårdaste passet nånsin, och efteråt var jag - och jag menar det - jag var död. Iallafall nästan. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag har haft en nära-döden-upplevelse.

Jag tror på det här med kort och gott: Den här klänningen är ungefär min dröm.

Så jag kände att jag behövde ta det lite lugnt idag. Ge benen en liten liten chans att återhämta sig, för imorgon ville Lovisa att vi skulle testa nån slags Power Balance, nån salig blandning mellan poweryoga och pilates. Herregud. Kan man bli tvungen att amputera benen av överbelastning? Om de liksom lägger av? Om man kan det, så kan jag med säkerhet säga att mina ben inte kommer sitta där de sitter länge till. De kommer hänga som plastpåsar, och då finns det ju ingen annan lösning än att klipp-klipp-klipp, sådärja, ska vi leta fram en rullstol till dig lille vän?

Tugg-tugg-tugg.
Så fort jag blir upprörd måste jag
stoppa in ett Extra melonsmak tuggummi i käften.
Tugg-tugg-tugg.

Pusshej - skjut mig

2007-03-20 @ 16:33:37 Permalink Jonna Arenlind Kommentarer (2) Trackbacks ()

Vi kan allt vi vill, du och jag.

Okej, vänner. Idag är det söndag. Inte våffeldagen, men det spelar ingen roll, för vi har ätit våfflor iallafall och jag är proppmätt. Pappas glade discokung till barndomsvän har lämnat Borås, och sitter just nu på tåget ner till Skåne. Skåne. Jag saknar Skåne.

Det snöade idag. Jag satt med Ella i bilen och väntade på mamma som köpte blommor. Plötsligt började flingorna falla. *PIP*.... *PIP*.... *PIP* VARNING! VARNING! VARNING! Jonna blir galen, Jonna blir galen, Jonna blir galen.

-Hallå du, är du sommaren? '
-Ja? Vad vill du Jonna?
-Jag bara undrade varför du gick? Du var ju här precis.
-Nej, Jonna, det är såhär att jag gillar att reta dig lite.
Så jag kan skratta åt dig när du blir sådär galen.

Nu regnar det istället. Först sol, sen SNÖ, sen regn. Aprilväder, säger mamma och ler lite. Helvetesväder, surar jag och stänger in mig på mitt rum med en termos med te, sen ser jag på Felicity i två och en halv timme.

Nu kom jag precis hem efter att ha varit ute på ungefär världens jobbigaste springrunda i skogen. Först var det bara jag och Axel som hade tänkt springa en vända, sen hakade pappa på också. Dumt av mig. Ge mig ut i skogen med en far som är van löpare, och en bror som har tränat fotboll i tio år. Dumt av mig. De ville köra hårt, 6 km, bara tre pauser. Jag fick välja när vi skulle ta de tre pauserna. När vi nästan precis hade börjat tjöt jag "PAAAUS 1!", och sen hade jag plötsligt bara två pauser kvar. Och nästan 6 km. Jag trodde jag skulle dö. Men det gick. Fy vad jobbigt, värre än världens hårdaste gympass.. nu har jag ont i benen med. Dessutom blev jag hur geggig som helst - efter att ha vurpat rejält. Stackars mig.

När jag ändå håller på och klagar, kan jag ju gråta lite över att mitt Himla Gott - te är slut. Sannerligen, om något så är väl det värt att fälla några tårar för? Sannerligen.

Jag vet inte om jag vill gå till skolan imorgon. Är det okej om jag stannar hemma? Ja, Jonna, det går bra. Å, tack. Vad skönt. Vet ni vad detta kallas vänner? Önsketänkande. Jag vill inte, vill inte vill inte. Men det spelar ingen roll, för jag måste ju. Inlämningar, tre st. Tack. Tack. Tack. Härligt, härligt, härligt. ARG; ARG; ARG,

Imorgon är det måndag och nu börjar det igen. Allt. Teater imorgon, iochförsig trevligt. Vi har fått sätta ihop oss i grupper, och sen får man göra lite vad man vill. Jag, Linnea och Amanda har stora planer på att göra vår egen Pirates of the Carabean. Fast kanske inte,. Vi säger det iallafall, för då får vi sitta och kolla på den filmen. "För att få inspiration," säger vi och ler snällt, oskyldigt.

Linnea dreglar över Orlando Bloom, och jag dreglar över Johnny Depp.
Amanda dreglar över den där läskiga, onda kaptenen. xD
...egentligen borde vi nog inte sitta och kolla på film under teaterlektionen men
vår teaterledare Jens är en härlig norrlänning som inte bekymmrar sig så mycket om oss.

Här ser ni tre tvättäkta teaterapor .. =D

En riktig vän ska inte alltid hjälpa dig ur alla dina problem,
inte prata dig ur alla dina problem,
en riktig vän ska gå med dig genom problemen.
Jag vill inte ha nån som bara hjälper mig ur allt,
utan istället en som sitter jämte mig och säger:
"Vi strulade visst till det!"

Nu ska jag gå och gråta lite, och längta efter helgen. Ska vi se till så att det blir en riktigt riktigt fin helg nästa helg? Är ni med på det? Jag vill se er snart!! /Jonna

2007-03-18 @ 20:24:44 Permalink Jonna Arenlind Kommentarer (3) Trackbacks ()

"here in your arms"

You are the one
that lies close to me.

Whispers, "Hello,

I miss you quite terribly."

I fell in love, in love,

with you suddenly.
Now there's no place else,
I could be,

but here in your arms.

Hellogoodbye
- good stuff.

2007-03-17 @ 19:13:01 Permalink Jonna Arenlind Kommentarer (0) Trackbacks ()

vart tog våren vägen?

Jag har ingen lust att blogga, för jag vill inte ha detta inlägget överst. Det förra var fint, mycket gladare och finare. Jag har på känn att detta inte blir lika .. fint. Inte samma glada humör, inte så dåligt, men inte så jättebra heller. Men så är det ju, eller hur?

Torsdag är det idag, och skolveckan är i stort sett slut. Kort var den dock, eftersom vi var i ulle-bulle-hamn i måndags, och hade studiedag i tisdags. Gårdagen gick fort, annars var det en vanlig onsdag. Förutom att vi hade värsta snygga vikarien på matten då, så jag och Emelie satt och skrev lappar till varandra mest hela lektionen. Hon tyckte dock att våran ordinarie mattelärare Magnus, är snäppet hetare. NEJ. Fast det är klart, de har ju något speciellt Emelie och Magnus, de går ju trots allt på samma gym. Fatta vad jobbigt. Men det tycker förståss inte Emelie.. =D

Jag har märkt att jag har blivit väldigt ofukuserad och omotiverad i skolan på sista tiden. Tex på mattelektionen, jag räknade inte ETT ENDA TAL. Fast det var iochförsig Emelies fel. För att inte tala om den snygga vikarien, som bara gick omkring och såg sådär...snygg ut. På tal om snygg, kolla in denna vrålsnygga klänning..

Efter skolan ville Sandy till stan och kika i affärerna. Och som vanligt hittade vi ett och annat som vi bara måste ha, hon hittade en klänning och jag ett par byxor. Nice. Sånt blir man glad av. Och då när vi var på sånt utmärkt humör gick vi och tränade en stund med, innan vi åkte hem. Då var klockan åtta, och jag var trött.

Och idag är det som sagt torsdag, inget speciellt har hänt idag tror jag, har sytt färdigt min sommar-sommar-SOMMAR-klänning. Vi hade ingen SO, så jag hängde med Sandy hem och såg på Desprate Housewifes. Oerhört underhållande, jovisst. Slutade fyra, så jag gick hem direkt, och nu är jag hemma.

Nationella prov i engelska imorgon, är lite smått nervös, speciellt inför hörförståelsen. Det är något som jag inte klarar med hörförståelser. Måste de prata så förbannat fort på bandet? Ursäkta, kan du säga det där en gång till? Eller, ungefär 10000 gånger till så jag fattar vad du säger? MÄNNISKA. Hoppas det går bra iallafall..

Känns som att det börjar bli jobbigt nu. Allting. Skolan. Det har varit rätt lugnt det senaste, de två senaste veckorna. Seriöst, ibland undrar jag. Vad tänker lärarna på, lägger jämt allt samtidigt. Är de helt hjärndöda eller vad? Ursäkta, men jag är så himla störd på det här. ALLTING hamnar PRECIS före loven, ALLT! Man pallar inte. Jag pallar inte. Och så är jag trött på allt. Usch och bajs för detta äckliga inlägget. Men jag har iallafall försökt göra det fint. Och en sak till... det är äckligt väder idag. Liksom pricken över i.

Imorgon är det fredag. Jag orkar inte skriva så mycket mera nu .. jag är trött.

I couldn't tell you
Why she felt that way
She felt it everyday
And I couldn't help her
I just watched her make
The same mistakes again

What's wrong, what's wrong now?
Too many, too many problems
Don't know where she belongs
Where she belongs

2007-03-15 @ 17:53:23 Permalink Jonna Arenlind Kommentarer (0) Trackbacks ()

Med solen i ögonen

Vilken härlig dag, lalalala, lalalalalalala.

Idag vaknade jag tidigt, men det var redan soligt ute. Jag ville ut. Direkt. Så jag snörade på mig joggingskorna och stack ut. Skogen var nyss vit och isig, nu var den grön, och solen gjorde den ännu grönare. Isen på sjön hade smält, bara små isflak flöt omkring ute i det svarta. När jag kom hem var klockan redan tio. Jag åt frukost på altanen, och kokade en hel termos med te, Himlagott, godaste teet i världen. Satt och läste tills Axel och Ella vaknade, skönt att mamma och pappa inte är hemma. Det behövs ibland.

Imorgon är det redan onsdag, sen torsdag och fredag och sen är det helg. Ibland är livet så himla fint. Jag har i och för sig skrivit en lista på saker som jag behöver göra idag. Bland annat öva inför so-förhöret imorgon, skriva lite på svenskanovellen, No-uppsatsen. Men det gör inget, för ingenting och ingen kan förstöra denna dagen för mig, och detta härliga humöret.

lalalala, lalalalalalala, vilken härlig dag ...

Sommaren kommer snart, det är bara små månader kvar. Små månader som april och maj. Inga såna där stora och tunga som oktober och november. Det är slut på sånt nu, det är bara små och tunna månader kvar som snart är förbi. Och sen är det sommar. Sen är det sommar. Och den här sommaren kommer bli en alldeles speciell sommar, den bästa någonsin. För den här sommaren ska tillbringas med de allra allra finaste människorna i hela världen.

lalalala, lalalalalalala..

Det känns så fint, jag är inte längre beroende av andra, för första gången känns det verkligen som att hey, här är jag. Jag bryr mig inte om något annat just nu.

lalalala, lalalalalalala..

2007-03-13 @ 12:49:50 Permalink Jonna Arenlind Kommentarer (2) Trackbacks ()

you and me redhead

SÖNDAG
- och helgen är i stort sett förbi. Antar att det är därför jag inte gillar söndagar. Annars är det ju en rätt soft dag. Är hyffsat trött, inte många timmars sömn inatt. Julia var nämligen här och levde rövare. Ungefär. Hon kom lördag klockan fyra. Det var så längesen jag såg henne, helt sjukt. Hon berättade om en pinsam incident på tåget på väg till Borås .. hon hade suttit mitt bland ett gäng 40-åringar, som drack varsin starköl och skickade runt en vodkaflaska. Bara det hade tydligen varit väldigt traumatiskt. När hon skulle gå av välte hon en starköl, som hälldes ner över bordet. HAHAHAHA. Allvarligt talat, jag skrattade nog i två minuter i sträck. Allvarligt. Fast jag tyckte sjukt synd om henne. PINSAMT.

Först var vi nere på stan en stund och fikade och kollade in den vackra stan. Borås, borås, borås. Sen åkte vi hem och åt den lelle kvällsmaten. Sedan fick vi en brilliant idé - vi skulle göra en film. Japp. Julia och jag gjorde en film. Minsann, det trodde nog ingen om oss, men oj vilka talanger. Det var svinkul. Lite fult ibland dock, och ganska oseriöst. Det blev en salig blandning av skräck, dockteater, prat och yoga. Sopbubblor med. Ingen människa på denna jord ska få se denna filmen. Förutom jag och Julia förståss. Vissa grejer skulle nog... chocka allmänheten, så att säga.

Vi såg lite på melodifestivalen - men det var inte länge vi pallade. Usch vad dåligt det är! Det är ju inte klokt. Fy, fy, fy. Melodifestivalen har flippat ur. Inget är bra längre. (ändå sitter jag här just nu och lyssnar på låtar från igår)
Istället kollade vi lite på HJÄLP - världens roligaste & sjukaste program. På fredagkvällar går det tror jag, Axel hade iallafall laddat ner de första avsnitten. Jösses, så mycket har jag nog inte skrattat på flera månader.

Axel går i tvåan på gymnasiet, och folk har redan börjat bjuda varandra till balen som är i slutet av trean! Helt galet. Fatta vad jobbigt, och onödigt. Man bjuder nån, och sen ska man vänta ett år. Tänk om man börjar hata varandra? Eller om man hittar en annan som man hellre vill gå med? Jättekonstigt. Fast när någon börjar bjuda, blir alla andra så stressade - för man vill ju ha med sig en fräsching - så då börjar alla andra också. Axel tyckte detta var rätt jobbigt... Han har iallafall blivit bjuden, av en tjej i hans klass. Stackarn kunde inte säga nej. HAHA,. .. fast han tycker denna flickan är rätt jobbig. Säger han iallafall. När vi familjen fick veta detta, gick pappa och hämtade hans skolkatalog för att godkänna sin blivande svärdotter. Hon var ju jättesöt! Axel är konstig. Han sa att hon hade fått MVG i matte, fast hon inte förtjänade det. Mamma och pappa blev glada, och undrade om inte betyget kunde smitta av sig på Axel. HAHA. Axel blev sur.

Imorgon ska jag minsann till Ulericehamn med skolan och åka skidor! =D så himla kul det ska bli. Förutom att jag inte är så överdrivet förtjust i mina termobyxor. Men det tar sig. Hoppas Emelie har blivit frisk bara, borde nog slå henne en signal.

Sen är det studiedag på tisdag - hur underbart är inte det? Jag älskar det ordet. Studiedag. Studiedag. Det är roligt att skriva med. Studiedag studiedag studiedag. Iallafall. Det är bra med studiedag, för jag har inte alls gjort något skolgrejs i helgen, utan sparat allt till denna studiedag.

And it´s time to tell me
what you are thinking and guide me.
Where do we go from here?
Do our ways converge?
Or do they separate to nowhere
destination unknown?

When you´re sleeping on the couch
And love becomes sacrificing
And I´m not sure it's going to
Be you and me anymore.

2007-03-11 @ 15:37:29 Permalink Jonna Arenlind Kommentarer (2) Trackbacks ()

jippie!

Hallelåja, idag är det torsdag, och jag börjar känna lukten av helg. Känner du den? Sniff, sniff. Jag är lite trött, lite flummig, och lite smått irriterad på min jobbiga dag. Ska jag kanske ta det från början?

Hmm, vart började det tro? Med tandläkaren. Jo, jag skulle gå ifrån skolan för att gå till min mysiga tandläkare Lennart. (inte bara världens mysigaste person, utan också världens mysigaste namn!)
På slöjden satt jag och sydde precis klart min klänning, sen rusade jag ner till stan. Fem minuter försenad, inte så farligt tänkte jag.

Så jag går fram till luckan där de fjantiga tanterna sitter och tror att de bestämmer. Tanten pratar i telefon. Jag ställer mig snällt och väntar. Kollar på klockan. Sju minuter försenad. Tanten fortsätter prata. Jag rör mig lite diskret åt sidan för att hon ska se mig. Hon fortsätter prata. Åtta, nio, tio minuter försenad. Herregud. Jag ville bara krossa hennes förbannade glaslucka och få henne att lägga på luren. Till slut gjorde hon det, när jag var elva minuter försenad. Jag förklarade snabbt läget, försökte låta trevlig och sa att jag skulle varit där tio över. Så gav hon mig värsta tjuriga blicken! Jösses, jag var ju bara 5 minuter försenad! Det var ju hennes fel de sista sex minuterna. KÄRRING! Så säger hon att Lennart har tagit in sin NÄSTA patient. Jaha.

Fem minuter sen, och så får jag sitta och vänta en halvtimme för att de ska bli färdiga med den personen. Det tackar jag för. Satt och bläddrade i en skvallertidning, kollade på bilder, en flintskallig Britney, hallå där min gamla idol. Tjena.

Sen fick jag komma in, och då var Lennart och sköterskan skittjuriga, dem också. Inte för att de brukar vara några muntergökar precis, men de sa knappt ett ord, Lennart sa nog inte ett enda...(SNYFT...och jag som trodde att vi hade något speciellt)

Fick skölja munnen med äcklig flour. Jag säger ju att de hatar mig, jag säger ju det. Höll på att spy rätt upp i deras sura ansikten. (Tyvärr utspelade sig detta bara i mitt eget huvud)

Lennart säger surt att jag har fått ett hål i en hörntand. Jippie, tack Lennart, du underbara. Nej, okej, det där var väl inte hans fel. MEN, när får jag tid för att laga hålet? Jo, självklart den värsta tiden de har: Imorgon bitti klockan 07.15. JAAAAA!! Jippie! Tack! (kom nu inte och säg att de inte hatar mig!)

När jag sa hejdå så svarade de inte ens. Då blev jag arg. Inte nog med att jag ska behöva gå upp halv sju imorrn, som senast? Ett besök hos Lennart och hans tjuriga tant direkt på morgonen, Gött. Laga hål. Gött. Jag har bestämt mig för att skippa tandborsten imorgon bitti. Så ska jag sitta och andas go morgonandedräkt på de otrevliga idioterna. MOHAHAHAHA!

2007-03-08 @ 18:10:19 Permalink Jonna Arenlind Kommentarer (0) Trackbacks ()

it's nice to know

Känner ni vänner? Nu är våren på väg, det svär jag på. Folk börjar bli gladare, bloggarna är härligare, det har blivit varmare.. Det är våren. Det är mars, vilket betyder snart april, vilket betyder snart maj. Och sen är det bara full fart mot sommaren. SOMMAREN.

Aldrig har längtan varit så stor som i år. Fråga mig inte varför. Kanske för att det är sista året på Engelbrekt, längtan till sommaren är också längtan till en ny skola, nya människor, nytt nytt nytt. Och nytt behöver jag, efter tio år på samma ställe, med ungefär samma människor. Vissa av dem väldigt fina, jovisst, men långtifrån alla. De fina hoppas jag innerligt kunna ha kvar.... många år framöver.

Snart är det helg igen, tiden går så fort så fort. Det var ju nyss måndag och intagningsprov? Men imorrn är det torsdag, tjejkväll, skola, och drama. Vi fortsätter med vår halvflummiga pjäs, där jag spelar ungefär världens sliskigaste gängledare. Inte helt fel, kan jag säga. Jag gillar det.

Imorgon ska jag dessutom till tandläkaren, jag har fått min påminnelse, i ett sms. Jag säger ju det, min gamle Lennart börjar bli riktigt high-tech .. Iochförsig så tvivlar jag starkt på att det är han själv som sitter och knappar in de söta meddelandena. Men ändå. Det är en fin tanke.

People change, things go wrong, shit happens - life goes on.

Det är så sant. Varför ska man hålla på och tänka på saker som har hänt? Varför? Folk gör sina val, låt de göra som du vill. Gå vidare, lev ditt eget liv och sluta tänk så mycket. Det är mitt nya motto här i livet. De som man förlorar, de förlorar man. De man glider ifrån, de glider man ifrån. Var det inte äkta vänskap, då? "Äkta vänskap tar aldrig slut", sägs det. Det stämmer inte. Äkta vänskap kan ta slut. Men då var den inte tillräckligt stark. Om man vill, då funkar det. Tar vänskapen slut, då var det någon som inte ville. Och då är det ingen mening med att tänka så mycket! Fattar ni? Jag tror jag börjar fatta. Och jag tror att detta nya motto kommer göra mig gott.

It's nice to know that you were there,
thanks for acting like you cared,
and making me feel like I was the only one.

It's nice to know we had it all,
thanks for watching as I fall,
and letting me know we were done..

2007-03-07 @ 18:08:01 Permalink Jonna Arenlind Kommentarer (0) Trackbacks ()

Intagningsprov

Som det tydligt framgick i mitt förra inlägg, jag hade rätt gott om panik inför intagningsprovet ...Men jag hittade en hyffsat dikt till slut, såhär går den:

Sången på berget
Solen gick ner över havets skum och stranden sov.
Uppe på berget stod någon och sjöng,
sången försvann bakom tallarna och skymningen förde den med sig.
När allt var tyst tänkte jag att där låg hjärteblod på den kvällskumma klippan.
Jag anade att sången var om något som aldrig skulle återvända.

Inte så dålig va?
Annars har det vart en fin dag, skönt att slippa skolan. Det var massa fina människor som skulle söka till teater-linjen, och det var skitkul att lära känna lite nytt folk. Sjukt vad man lär känna varandra snabbt, bara för att man sitter i ett rum allihop i sex timmar.. Och övar, och övar, och övar. Repliker rabblades, och man hörde svordomar från alla håll. Vi stressade upp varandra genom att då och då tjuta "herregud, jag kommer dööö"

Det var faktiskt rätt fint, nu när jag tänker efter. Men just då kunde jag bara tänka på min monolog. Jag var nästan sist, och när alla kom ut och sa att det hade gått skitbra för dem, blev jag bara mer och mer nervös... Men när jag väl kom in var det bara roligt och jag fattade inte varför jag var så himla nervös? Så är det alltid. Jag glömde inte av texten, som jag trodde att jag skulle. Juryn, som bestod av fyra pers, två lärare och två elever, var inte så läskiga som jag hade tänkt mig. (typ....Peter Svartling-liknande hade jag föreställt mig dem..)

De sa inte om man kom in eller inte, det kommer vi få veta om 1-2 veckor .. Lång väntan.. Ungefär hälften av oss som sökte kommer att komma in. Läskigt. Det var så fina människor, som verkligen ville. Det är sorgligt att vissa inte kommer komma in på den linjen de vill.

"Men OM du kommer in på teater, vad gör du då?"
Jag vet inte, kära jury. Jag har ingen aning! Sluta försöka manipulera mig, jag HAR JU BESTÄMT MIG. Egentligen.

Jag har bestämt mig för journalistik/författarskap. Det har jag. Det är vad jag kommer satsa på. Och det kändes faktiskt skitbra. Tills jag kom till Bäckäng idag. Herregud. Jag förstår mer av den äckliga poesin mamma hittade till mig än vad jag förstår det jag tänker just nu. GAAAH, det enda jag försöker få fram är att jag inte ska börja tveka mellan teater och samhäll igen. Det ska jag inte. Så.

Nu ska jag snart iväg till TÅGET och... spela ännu mer teater =) Hejdå folket!

All the pain I thought I knew,
all the thoughts lead back to you.
Back to what was never said,
back and forth inside my head.
I can't handle this confusion,
I'm unable, come and take me away..

2007-03-05 @ 17:36:35 Permalink Jonna Arenlind Kommentarer (1) Trackbacks ()

panik,panik,panik.

Lördagskvällen var fin, först lite shopping med KG, sedan bas, och sedan skjuts hem till Borås av Bofflan. Kort och gott, en fin kväll. Nu är jag tillbaka här hemma bland problemen, största problemet stavas i-n-t-a-g-n-i-n-g-s-p-r-o-v.

Jag klarar inte detta, jag får panik. Imorgon är intagningsprovet och jag vet fortfarande inte vilken monolog jag ska ta. De är lika sjuka båda två som jag tvekar mellan. Den första slutar jättekonstigt:

"Känner mig inte riktigt mogen...för en relation...mogen för en relation. Just nu...I denna tid, precis just nu...Just precis nu...I denna tid, precis just nu, alltså..."

Den andra är inte normalare..

"Lycklig? Ta...dam....ta...dam...lycklig? Ta dam...ta...ta....ibland...när jag står på scenen...tänker jag att det inte finns en värld utanför teatern. Det är så skönt...man blir nästan lite...packad. BERUSNING!!"

JÖSSES. Vilken monolog jag än väljer kommer jag vara hur nervös som helst, och känna min som en idiot. Jag gillar inte de här monologerna, jag förstår vem verkligen inte. Och inte nog med att jag ska kunna en monolog utantill, jag ska dessutom ha med mig en dikt. EN DIKT. Det bör ni veta, att jag hatar dikter. Nej, det gör jag inte, vissa kan vara helt okej. Men jag vill inte ha en sån här djup dikt, som jag inte fattar, med massa gamla konstiga ord. Det skulle inte bli bra. Så jag försöker hitta en dikt, som jag kan läsa upp utan det där djupa och allvarliga. Fattar ni hur svårt det är att hitta en bra dikt på internet? Skitsvårt.

Min kloka bror gav mig detta förslaget:
"Axel är min broder, min broder.
Axel är min kapten, min kapten."

Ja, det är ungefär så mycket hjälp jag får här hemma. GOOOOOSH, vad ska jag ta mig till?

Jag tror jag tar den här:

"Hej du glade,
här får du en spade
gå och gräv ner dig
så slipper jag se dig"

Snabbt och lätt, sen går jag och dör.