Jonna Arenlind

Klockan är exakt tio nu. Var tvungen att skriva det, tycker det är lite ballt. 22.00 står det längst ner till höger. Och det är torsdag. Denna torsdag har för övrigt gått fort. Håltimmen tillbringades hos Sandy, framför "Desprate Housewifes" , nåt som jag egentligen inte tycker sådär överdrivet mycket om, men på just en håltimme känns det bara för fint. Allt känns fint på håltimmar, egentligen. Förutom att sitta och ruttna i skolan och bara vänta på att få återgå till lektionen. Nej, sånt gillar vi inte.

Nu kom jag rätt nyss hem från Therese, tjejkvällen. Mysigt som vanligt. Emelie hade med sig muffins, gjorde ett misslyckat försök att inbilla oss att hon hade bakat. Icke sa nicke, det gick vi inte på. Som om. När jag kom hem ringde Julia, alltid har hon något intressant att komma med. Även denna dag. Fintfint. Försökte inviga henne i helgplanerna, men det gick mindre bra, jag har nämligen själv inte världens koll. Hur blir det tjejer?









Nu borde jag verkligen verkligen göra mina franskaverb. Vivrai vivras vivra vivrons vivrez vivrent ... Hyffsat komplicerat. Franskarna ska jämt vara så himla märkvärdiga. Nej, det gillar vi inte.

Ska jag strejka läxan? För att de är så komplicerade. Och märkvärdiga. Franskarna alltså.

Frågan är om det är en ursäkt? Är osäker på det.

Fast jag kan ju strejka iallafall. Även om det inte är en ursäkt.

Det är många som strejkar. De som har typ IG i franska. De strejkar.

Sen är ju faktiskt inte mitt mål att få IG i franska. Faktiskt.

Grejen är att strejk.. det är ett väldigt fult ord. Det påminner om när mattanterna på skolan strejkade. Jag fick äta pastasallad i en hel vecka.

Gårdagens dåliga idéer är dagens sunda förnuft!

Okej, jag gör de äckliga verben, sen gråter jag. Hejdå!