Påsk
Jag gillar verkligen påsken och här är varför.
Påsken är lagom.
Lagom lång. Lagom mycket stök och bök hit och dit.
Nu åker jag ner till Skåne!
Smidighet
Död och så
Jag har aldrig varit rädd för döden. Har liksom aldrig funnits någon anledning.
Varför oroa sig över sånt man inte kan göra något åt? Alla ska ju dö.
Jag har dock alltid varit fascinerad över själva grejen.
Att man en sekund kan finnas till och sedan försvinna.
Ena sekunden leva, tänka, drömma..
En människa består av så himla mycket mer än kött och blod!
Hur kan allt försvinna på en sekund? Om det nu gör det?
För mig känns det ungefär lika otroligt som liv efter döden!
Jag var i London med min syster och hälsade på vår fina kusin
Let's get restarted
Jajamänsan, nu har det satt igång igen,
det händer så mycket kul den kommande tiden
så det skulle fel att inte dela med mig av allt det roliga!
Jag menar framtidsångest, sommarjobbsarbetslöshet (nu är det ett ord)
annan sorts arbetslöshet, tänk vad kul det ska bli!
(Student och flytt och annat kan också bli spännande, förståss.)
Vår alldeles egna second hand!
Vill göra det igen! Det var så roligt!
Back in business
Skrivlusten är tillbaka och vi tackar gudarna för att jag inte är journalist eller författare,
- i sådana fall hade jag troligtvis legat under någon bro just nu,
avskedad, arbetslös och svulten.
Å vad jag känner att första inlägget på länge riktigt dryper av optimism! Härligt!
Lite av senaste tidens påhitt
goodbye my lovers
Kära vänner (om det nu finns några sådana kvar här…
annars hej på er creepy människor jag inte känner)
Det verkar som min blogg har runnit ut i sanden.
Och vi snackar inte sandlåda den här gången. Det är öken. Rena Sahara.
Motivationen är borta. Tiden är knapp. Facebook roligare.
Lite sorgligt känns det! Jag tänker inte stänga ner bloggen,
dels för att jag inte vet hur man gör, och dels för att det utan tvekan skulle få mitt hjärta att brista.
Dessutom kanske jag skriver ett inlägg så där då och då. En gång om året.
Istället för julkort ni vet. Smidigt. Nej förlåt nu börjar jag virra iväg.
Men vad sorgligt det känns. ”Sista inlägget”. Oh my.
Otroligt sorgligt om det bara är jag och de creepy människorna kvar här.
Men nej nu får det vara nog. 2007 började jag tror jag. Det har varit roliga år.
Väl avslutat Jonna. Tack Jonna.
Goodbye my lovers, goodbye my friends.
Jag skriver gärna brev till er som vill signa upp som brevkompis!
Stora kramar från Jonna
Ser fram emot en hederlig svensk jul i år =)
Lätta på trycket!
-garderobstrycket!!
Detta överkonsumerande Sverige vet jag är fullt av
överfulla garderober, redo att sprängas alltså.
Jag är eran räddare i nöden.
Jag och några väninnor ska ha lite klädförsäljning
om några veckor,
10 december på Bäckängsgymnasiet
12 december (förhoppningsvis) i Kulturhuset
och pengarna ska gå till
Ngamwanza, barncentret jag hängde på en del i Kenya.
(Jag slänger in ett par bilder så ni kommer ihåg)
Jag säger er: gå in i era hus.
plocka ut den där tröjan du fick i julklapp år 1995.
lägg den i en kasse.
plocka sedan ur resten av kläderna du inte använder,
lägg dem i kassen, och ge kassen till mig!
Voila, du har lättat på trycket,
och du har dessutom hjälpt massa föräldralösa ungar.
Det känns väl bra sådär en onsdagskväll?
Vänner, familj, släkt, gör er redo!
I helgen kommer jag ner till Skåne och
då kan jag samla ihop vad ni har där nere.
Skulle vara skitbra om ni kan föra detta vidare också.
Och kanske svara något bra här nere så jag vet om ni är på!
Pussar och kramar
/jonna
Barncentret Ngamwanza
Arghhhh!
Ni anar inte vad som hände mig i måndags!
På badhuset - såklart, allt händer där numera.
Jag hamnade i bråk med småkillar!
De símmade framför mig i snigeltakt - med mening -
och jag simmade efter i 20 minuter för envis för att byta bana.
Sedan började de tjafsa med mig också,
och när jag till slut bytte bana - trots att det verkligen sved i mig
så fortsatte vi tjafsa varje gång vi simmade förbi varandra.
Det var de mest irriterande små ungar jag varit med om,
och jag kom tillbaka till skolan som ett åskmoln.
arghhhhh!
Min envishet håller mig iallafall inom lagens ramar
Sista novemberdagen
och för första gången på hela veckan är det fint väder ute.
Lite ironiskt, men jag härdar ut.
Idag är det dessutom första advent!
Och imorgon första december!
(eller? jag räknar på knogarna, jodå det är det)
Igår kom Axel hem från Spanien,
och så passade han på att fylla 20.
Det blev glasstårta och
hela truppen samlad hemma för ovanlighetens skull.
Fast innan det hade jag varit inne i Göteborg
och fikat på Hagabion med
lilla Malva, Elna och Hanna.
Tänk vad jag hinner med!
Saknar dagarna med Ellen Eriksson
nu ska ni få höra!
(..och tredje gången i mitt liv)
Det är märkligt hur många fel man kan göra på en jäkla parkeringsplats.
Och det är märkligt vad konstigt en bil kan bete sig när jag sitter vid ratten!
Den hoppade, den blinkade och den luktade konstigt bränt.
Jag har aldrig sett en bil bete sig så!
Men både jag, min syster och min mor överlevde.
Och - till min förtjusning - mammas förfäran - och Ellas förvåning -
- lyckades jag få till en överenskommelse om en vända nästa lördag med.
mina damer och herrar,
den långa, hårda, farliga resan mot jonnas körkort har börjat...
Vinterpersika
Ännu en badhusnotering..
jag tycker det är så intressant hur människor beter sig i simbassängen!
Motionsbassängerna är uppdelade i två längder,
nämligen för "långsamma simmare" och "för snabbare simmare"
Min senaste notering är att könsuppdelningen mellan de två längderna
är helt otrolig! Den långsamma bassängen domineras allt som oftast
av kvinnor, medan den snabbare alltid domineras av män.
Jaha, tänker man, jo men män är ju oftast snabbare än kvinnor
så det är väl inte så konstigt.
Och så tänkte jag med först.
Men, hör och häpna, så är det inte alltid!
Gubbarna i den snabba bassängen kan vara så olidligt långsamma
medan damerna i den långsamma kan spurta på som rena elitsimmare.
Ändå byter de inte bassäng! Visst är det märkligt?
Det här brukar jag fundera på ibland när jag simmar.
Varför är det så svårt för tjejer eller kvinnor att visa framfötterna
och slänga sig i den snabba bassängen?
Och varför är det så svårt för killarna och gubbarna att slänga sig i den långsamma?
Egentligen är det inte så svårt att förstå,
när man som kille ständigt motiveras och sporras att man ska vara stor och stark och ta plats,
medan tjejer istället uppmanas till att vara lugna och fina och inte ta för mycket plats.
För att gå emot denna uppdelning slänger jag mig allt som oftast i den snabba gubbassängen,
för att liksom gå emot och chocka lite, sånt tycker jag är kul.
Fast sen får jag ofta byta till den långsamma kvinnobassängen
eftersom gubbarna är så otroligt sega... =)
kram och god eftermiddag!
jonna
Halloween var längesen (men jag är ju ofta lite efter)
