Jonna Arenlind

Lördagskvällen var fin, först lite shopping med KG, sedan bas, och sedan skjuts hem till Borås av Bofflan. Kort och gott, en fin kväll. Nu är jag tillbaka här hemma bland problemen, största problemet stavas i-n-t-a-g-n-i-n-g-s-p-r-o-v.

Jag klarar inte detta, jag får panik. Imorgon är intagningsprovet och jag vet fortfarande inte vilken monolog jag ska ta. De är lika sjuka båda två som jag tvekar mellan. Den första slutar jättekonstigt:

"Känner mig inte riktigt mogen...för en relation...mogen för en relation. Just nu...I denna tid, precis just nu...Just precis nu...I denna tid, precis just nu, alltså..."

Den andra är inte normalare..

"Lycklig? Ta...dam....ta...dam...lycklig? Ta dam...ta...ta....ibland...när jag står på scenen...tänker jag att det inte finns en värld utanför teatern. Det är så skönt...man blir nästan lite...packad. BERUSNING!!"

JÖSSES. Vilken monolog jag än väljer kommer jag vara hur nervös som helst, och känna min som en idiot. Jag gillar inte de här monologerna, jag förstår vem verkligen inte. Och inte nog med att jag ska kunna en monolog utantill, jag ska dessutom ha med mig en dikt. EN DIKT. Det bör ni veta, att jag hatar dikter. Nej, det gör jag inte, vissa kan vara helt okej. Men jag vill inte ha en sån här djup dikt, som jag inte fattar, med massa gamla konstiga ord. Det skulle inte bli bra. Så jag försöker hitta en dikt, som jag kan läsa upp utan det där djupa och allvarliga. Fattar ni hur svårt det är att hitta en bra dikt på internet? Skitsvårt. 

Min kloka bror gav mig detta förslaget:
"Axel är min broder, min broder.
Axel är min kapten, min kapten."

Ja, det är ungefär så mycket hjälp jag får här hemma. GOOOOOSH, vad ska jag ta mig till?

Jag tror jag tar den här:

"Hej du glade,
här får du en spade
gå och gräv ner dig
så slipper jag se dig"

Snabbt och lätt, sen går jag och dör.