Jonna Arenlind

Vilken härlig dag, lalalala, lalalalalalala.      

                                             

Idag vaknade jag tidigt, men det var redan soligt ute. Jag ville ut. Direkt. Så jag snörade på mig joggingskorna och stack ut. Skogen var nyss vit och isig, nu var den grön, och solen gjorde den ännu grönare. Isen på sjön hade smält, bara små isflak flöt omkring ute i det svarta. När jag kom hem var klockan redan tio. Jag åt frukost på altanen, och kokade en hel termos med te, Himlagott, godaste teet i världen. Satt och läste tills Axel och Ella vaknade, skönt att mamma och pappa inte är hemma. Det behövs ibland.

Imorgon är det redan onsdag, sen torsdag och fredag och sen är det helg. Ibland är livet så himla fint. Jag har i och för sig skrivit en lista på saker som jag behöver göra idag. Bland annat öva inför so-förhöret imorgon, skriva lite på svenskanovellen, No-uppsatsen. Men det gör inget, för ingenting och ingen kan förstöra denna dagen för mig, och detta härliga humöret.

Sommaren kommer snart, det är bara små månader kvar. Små månader som april och maj. Inga såna där stora och tunga som oktober och november. Det är slut på sånt nu, det är bara små och tunna månader kvar som snart är förbi. Och sen är det sommar. Sen är det sommar. Och den här sommaren kommer bli en alldeles speciell sommar, den bästa någonsin. För den här sommaren ska tillbringas med de allra allra finaste människorna i hela världen.

Det känns så fint, jag är inte längre beroende av andra, för första gången känns det verkligen som att hey, här är jag. Jag bryr mig inte om något annat just nu.

lalalala, lalalalalalala..