Jonna Arenlind

Hallelåja, idag är det torsdag, och jag börjar känna lukten av helg. Känner du den? Sniff, sniff. Jag är lite trött, lite flummig, och lite smått irriterad på min jobbiga dag. Ska jag kanske ta det från början?

Hmm, vart började det tro? Med tandläkaren. Jo, jag skulle gå ifrån skolan för att gå till min mysiga tandläkare Lennart. (inte bara världens mysigaste person, utan också världens mysigaste namn!)
På slöjden satt jag och sydde precis klart min klänning, sen rusade jag ner till stan. Fem minuter försenad, inte så farligt tänkte jag.

Så jag går fram till luckan där de fjantiga tanterna sitter och tror att de bestämmer. Tanten pratar i telefon. Jag ställer mig snällt och väntar. Kollar på klockan. Sju minuter försenad. Tanten fortsätter prata. Jag rör mig lite diskret åt sidan för att hon ska se mig. Hon fortsätter prata. Åtta, nio, tio minuter försenad. Herregud. Jag ville bara krossa hennes förbannade glaslucka och få henne att lägga på luren. Till slut gjorde hon det, när jag var elva minuter försenad. Jag förklarade snabbt läget, försökte låta trevlig och sa att jag skulle varit där tio över. Så gav hon mig värsta tjuriga blicken! Jösses, jag var ju bara 5 minuter försenad! Det var ju hennes fel de sista sex minuterna. KÄRRING! Så säger hon att Lennart har tagit in sin NÄSTA patient. Jaha.

Fem minuter sen, och så får jag sitta och vänta en halvtimme för att de ska bli färdiga med den personen. Det tackar jag för. Satt och bläddrade i en skvallertidning, kollade på bilder, en flintskallig Britney, hallå där min gamla idol. Tjena.

Sen fick jag komma in, och då var Lennart och sköterskan skittjuriga, dem också. Inte för att de brukar vara några muntergökar precis, men de sa knappt ett ord, Lennart sa nog inte ett enda...(SNYFT...och jag som trodde att vi hade något speciellt)

Fick skölja munnen med äcklig flour. Jag säger ju att de hatar mig, jag säger ju det. Höll på att spy rätt upp i deras sura ansikten. (Tyvärr utspelade sig detta bara i mitt eget huvud)

Lennart säger surt att jag har fått ett hål i en hörntand. Jippie, tack Lennart, du underbara. Nej, okej, det där var väl inte hans fel. MEN, när får jag tid för att laga hålet? Jo, självklart den värsta tiden de har: Imorgon bitti klockan 07.15. JAAAAA!! Jippie! Tack! (kom nu inte och säg att de inte hatar mig!)

När jag sa hejdå så svarade de inte ens. Då blev jag arg. Inte nog med att jag ska behöva gå upp halv sju imorrn, som senast?  Ett besök hos Lennart och hans tjuriga tant direkt på morgonen, Gött. Laga hål. Gött. Jag har bestämt mig för att skippa tandborsten imorgon bitti. Så ska jag sitta och andas go morgonandedräkt på de otrevliga idioterna. MOHAHAHAHA!