Jonna Arenlind

Vi har lite besök från Viktor Rydbergsgymnasiet i Stockholm en vecka.
De är här för Model UN, rollspelet som börjar på måndag och håller på en vecka.
Då och då flockas de här hemma på internatet och ser nyfikna ut.
Vi glor nyfiket tillbaka och undrar när vi slutade bry oss om att vara fräscha.
Igår grillade vi lite tillsammans och det visade sig att de (trots att de är stockholmare) var rätt trevliga.

Sedan åkte de hem till sitt vandrarhem
och vi världsvana och sunkigare svenskaskolan-elever
flockades i TV-rummet för att påminna oss om att vi också är från Sverige,
- genom att kolla på melodifestivalen.

Dock så bidrog detta mer till att vi kände att vi kanske inte VILL tillhöra Sverige
i alla lägen,
och jag gick lite småsur i säng efter att E.M.D slagit ur de roliga rödklädda killarna
i någon skum duell (????) , vad är det om förresten, dueller?!

Nej, vet ni vad.
Snart får jag komma hem och visa er hur det ska göras.
Fy bubblan!

Nej, nu ska ni få höra. Fredag kväll är det och här sitter jag. Det känns nästan som på den gamla goda tiden. Här är folk jämt ute och ränner på fredagkvällen, men ikväll sa jag helt enkelt stopp och belägg! Jonna Arenlind behöver tid för sig själv!

Det i sig är väl ingenting nytt, det vet nog alla som någonsin träffat mig.

Men nu räcker inte fjuttiga "läxis" och städtimmen till längre,

Jag fattar inte att jag har klarat mig så länge ändå! Nu behövde jag en kväll, flera långa underbara timmar med bara mig själv. Fy vad härligt! Och fy vad längesen! Jag kommer inte ihåg sist det inträffade. Jösses maria. Och jag har ändå klarat detta sociala livet bättre än jag trodde. Johodå!

Men nu tusan, nu har jag haft världens underbaraste kväll nånsin, och den är inte slut än. Jag har skrivit, skrivit, skrivit, läst, läst, läst. Druckit hur mycket te som helst. Citronte, röda bär, vanilj...Det känns precis som förr! Så himla mysigt. Och välbehövligt.

Medan mina vänner dansar bort kvällen så sitter jag här och njuter i fulla drag.

Nu ska jag hämta mer te och återgå till min bok, "Små citroner gula". Åh vad mysigt.
Tror tusan om det inte blir lite kanelte nu.

God natt gott folk, ta vara på livet för det är (kanske) allt vi har.

Jonna madonna

Idag börjar praktiken!
Om mindre än 2 timmar närmare bestämt.
Jag är minsann lite nervös!
Det är bestämt nu vilken skola jag ska vara på.
Eutychus, heter den.
Det är en högstadieskola!
Många tycker att det är läskigt med stora "barn",
och det tycker för sjutton jag också.
Men roligt!
De är kring 13-16 år tror jag. Ihhh!

Som tur är ska Malva vara på samma.
Vi ska hjälpas åt.
Förhoppningsvis hålla lite lektioner om det ena och det andra.
Vi har lite planer minsann.
Ihihihhihhi, nu är jag riktigt nervös!

Jag har hört av andra att de här ungarna kan vara lite småtaskiga.
Undrar vilken taktik man ska komma dit med?
Seriös-lite-skrämmande-så-att-de-sköter-sig-taktiken?
Eller,
kompis-som-vill-leka-taktiken?
Jag vet inte riktigt.

Man ska väl försöka att inte visa sig mesig så att de blir sådär taskiga.
Men samtidigt ska det ju vara roligt det här och inte för seriöst.
Åhhhhh,
svårt.
Det får gå som det går.
Återkommer med update!

Trevlig helg för sjutton, det är ju visst fredag!
Jonna

Ylva och Kajsa har varit hät i 5 dagar.

Vi har varit i Kibera, djurcenter, marknader och grejer.

Jättemysigt har det varit.

Det är skönt att ha lov.

Nu är jag uppe tidigt för att få lite ensamtid med datorn.

Om två timmar ska vi iväg och leka med giraffer.

Posten funkar sådär just nu har jag märkt, folk har inte fått det jag har skickat och sådär. Det är sånt man får ta tror jag. Bli inte alltför ledsna, det kommer så småningom.

Nej, dags för en dusch.

Hoppas allt är bra med er.

KRAM

jonna

Nu har det varit kaos inne i stan.
Nakumatt, ett varuhus har brunnit.
Oroliga meddelanden har strömmat in till oss på svenska skolan.
Ingen av oss var där då det brann, som tur var.
Dock så var en hel del andra människor det.

Minst 26 döda vet man.
Lite skumt med tanke på att polisen gick ut och sa, direkt efter branden att ingen var skadad.
TIA, this is Afrika.

Vad som också är typiskt Afrika är att brandbilarna, när de väl kom till platsen, inte hade något vatten i sina tankar.
Ännu mer typiskt Afrika, när varuhuset brinner så springer folk mot varuhuset för att se vad som finns att stjäla.
Det vart helt enkelt kaos och de som satt inne i varuhuset kom inte ut, utan brann inne.

Otäcka berättelser ur tidningarna handlar om hur människorna där inne ringde till sina nära och bad om hjälp.
Det är så otäckt. Och extremt störande om man tänker att om samma sak skulle inträffa i Sverige så skulle
antagligen saker och ting gå annorlunda till. Kanske hade det slutat bättre då.

Saker och ting ger en perspektiv såhär i vardagen.
Nu är det måndag och snart lektion.
hejhopp.

Måndag morgon, yey! Alltid lika härligt.
Helgen har iallafall varit bra, lite regnig dock (!)

Och med lite slagsmål. Jösses, bli inte rädda nu,
men det vart ganska blodigt. Jag var inte iblandad (såklart)
men mitt utlånade linne fick sig en rejäl skvätt av blod.
Okej det låter rätt illa, men bli inte oroliga.
Sjukhuset i närheten används flitigt, så man kan ju säga
att vi på svenska skolan gynnar deras verksamhet.

I lördags var vi inne i Nairobi city, vi åkte in med City Hoppa,
en större typ av Matatu, buss.
Där hittade vi en liten tygbutik där mina vänner ska sy upp kläder till Model UN.

Förresten, gissa vem som får besök v.7 på sportlovet!! Just det, minsann,
mina fina Borås-vänner Kajsa och Ylva kommer flygande. Det ska bli himla mysigt.

Nej nu ska jag göra något vettigt vetja.
Ha det bra folk!
Jonna

Usch vad jobbigt det var att lämna er alla igen!

Jag saknar er redan för tusan!

Det var fint att återsamlas hela gänget igen, och det kan inte kännas som annat än att man har kommit hem. Man kan ha flera hem eller hur?

Resan var tuff. Först skulle jag ta stadsbussen ner för att möta pappa och Alve på torget. Det var helt otroligt osmidigt att få väskan på bussen, och dra den genom gången. Sedan skulle jag ställa den på barnvagnsplatserna, där det stod en rullator. Jag försökte flytta på rulatorn, som börjar rulla iväg längs gången, och efter den flyger stackars tanten. Herregud. Jag lär i alla fall bli ihågkommen detta halvår som jag är borta...

Pappa Alve och jag tog flygbussen till Landvetter, där vi träffade Elna. Vi hade en del att prata om och det var roligt Så roligt att vi nästan missade flyget till Paris...

På flyget var det bråk mellan två gubbar. Den ena slog till den andra i huvudet, varpå han fick ett glas vatten över sig. You are crazy! Skrek han konstant i säkert en kvart, medan de bråkade om vem som hade gjort vad först. De betedde sig som småbarn. Den kenyanska personalen försökte med fredliga förslag lösa konflikten. De ställde godtrogna frågor och fick sätta sina händer emellan gubbarnas ansikten för att få de att sluta. Det funkade sådär, och det hela tog inte slut förrän den ena gubben bytte plats. Därefter muttrade de surt i ungefär en timme, innan det äntligen var slut.

06.00 var vi framme i Kenya, och det var plötsligt varmt och skönt. De välbekanta lukterna var där och människorna var goa och glada.
Väskorna var dock kvar i Paris. TIA, this is Africa. Jag börjar bli van. Förhoppningsvis kommer de på måndag.

Hemma på internatet var vi vid åtta. Bara vakterna var vakna men de var glada att se oss! Vi stupade i säng, sov i 3 timmar. Sedan vaknade vi till frukost och glada vänner.

Nu har jag högar med läxor att ta igen, men det är det värt. Lovet var världsbäst.

Kramar

Jonna