underbara ensamkväll
Nej, nu ska ni få höra. Fredag kväll är det och här sitter jag. Det känns nästan som på den gamla goda tiden. Här är folk jämt ute och ränner på fredagkvällen, men ikväll sa jag helt enkelt stopp och belägg! Jonna Arenlind behöver tid för sig själv!
Det i sig är väl ingenting nytt, det vet nog alla som någonsin träffat mig.
Men nu räcker inte fjuttiga "läxis" och städtimmen till längre,
Jag fattar inte att jag har klarat mig så länge ändå! Nu behövde jag en kväll, flera långa underbara timmar med bara mig själv. Fy vad härligt! Och fy vad längesen! Jag kommer inte ihåg sist det inträffade. Jösses maria. Och jag har ändå klarat detta sociala livet bättre än jag trodde. Johodå!
Men nu tusan, nu har jag haft världens underbaraste kväll nånsin, och den är inte slut än. Jag har skrivit, skrivit, skrivit, läst, läst, läst. Druckit hur mycket te som helst. Citronte, röda bär, vanilj...Det känns precis som förr! Så himla mysigt. Och välbehövligt.
Medan mina vänner dansar bort kvällen så sitter jag här och njuter i fulla drag.
Nu ska jag hämta mer te och återgå till min bok, "Små citroner gula". Åh vad mysigt.
Tror tusan om det inte blir lite kanelte nu.
God natt gott folk, ta vara på livet för det är (kanske) allt vi har.
Jonna madonna