Jonna Arenlind

Idag har vi varit på marknad, med hur mycket fina saker som helst!
Jättebilligt dessutom.
Underbara sjalar säljs för 30 kr styck! Sådana som i Sverige kostar 150-200 kr! Fast finare!
Sedan ska man pruta ner priset så mycket som möjligt.
Idag köpte jag två jättefina för 50 svenska kronor sammanlagt. Och ett arband för 10 kr.
Heeelt galet!

Vilken fredag! Helt galet! Helt underbart och galet!

Dagen började med en lektion,
varpå vi drog iväg ett gäng till Köpcentret "Junction" där vi fikade.
Priserna på kaffesorter är helt sjukt låga, stor café latte  för 14 kr,
ice tea för 9 kr, osv.. Helt galet, och så gott!

Sedan var det en lektion till, varpå skoldagen var slut.
Fredagskoldagen är soft, slutar vid ett.
Efter lunchen var det äntligen afrikansk dans!
En sjukt mysig kenyan shakade loss med oss på skolgården.
SÅ ROLIGT.
Helt klart det bästa hittills.
Alla blev helt frälsta, och nu är vi ett gäng som ska fortsätta shaka med vår skillade kenyan.

Efter dansen var vi varma, så vi slängde oss i poolen med kläderna på.
Där blev vi kvar..länge.

Tills vi rusade iväg på Toy market, marknad.
Efteråt var det kvällsmat, och nu sitter vi här i datasalen.
Om en halvtimme är det dags för utgång, hela gänget ska
till café Java för att fira helg.

Visst låter det underbart?

Hoppas ni har det bra allihop. Massa kramar /jonna

Idag började skolan!
Vi hade sovmorgon till 09.50, så jag och Ellen från Uppsala tog en simtur i poolen innan frukost. Visst låter det inte som Afrika? Sjuka kontraster...

Vi började med svenska, sedan engelska, historia och naturkunskap.

Engelskan är heeelt galen. Alla här är ju så sjukt duktiga på språket, många har rest runt i massa länder och går på skolor hemma där de bara pratar engelska. Helt sjukt. Engelskaläraren är från Storbritannien och kan inte svenska. Allt är alltså på engelska. Det var lite pirrigt när vi skulle presentera oss och berätta om oss själva direkt i början. Alla pratade ju helt flytande och felfritt. Puh! Läraren som heter Zanna är hur gullig som helst!

Alla lärarna verkar helt underbart bra hittills! Det märks att de brinner för sina ämnen och att de bryr sig om oss elever. Det känns så himla skönt.

Nej, inte mer skolsnack! Inte mer snack överhuvudtaget faktiskt.

Ha det fint folk!

/Jonna

För en gångs skull har jag nu internet på rummet, yey!
Annars brukar man få gå ut och sätta sig i TV-rummet där det oftast är ett gäng,
vilket inte är så kul när man ska skypa till exempel.
Skypen har funkat en gång här, då jag pratade lite med mamma, pappa, Ella och Alve.
Det kändes så konstigt att höra deras röster och se deras ansikten i Webcamen,
när de befinner sig på andra sidan jorden...

Bagaget har kommit förresten!
Det kom igår.
Jag kommer inte ihåg när jag senast blev så glad.
Helt tårögd blev jag.
Efter en dusch och nya kläder var jag fit for fight igen..

Hoppas allt är fint med er där hemma,
jag tänker på er!

/Jonna

Jajamänsan, nu är jag framme i Kenya.
Flygresan var 14 timmar lång och rätt kämpig.
Som tur var så var jag inte själv utan hade en Rickard, en Anna-Karin och en Malva med mig.

Bagaget försvann någonstans mellan London och Nairobi, vilket är surt.
Vi hoppas få tillbaka det imorgon, tills dess får vi gå runt här i samma gamla kläder och lukta gott.
Jag vet inte vad jag gör om bagaget inte kommer tillbaka.

Nu är alla sjukt trötta eftersom flygresan inte bjöd på någon sömn utan mest på äcklig mat.
Visst har jag hört att den maten inte är den bästa, men det här var riktigt illa.

Jaja, folket är trevligt iallafall.
Inte så snobbigt som jag hade förväntat mig.
Idag har vi inte hunnit göra så mycket mer än att hälsa lite på varandra, äta mat,
och besöka köpcentret.
Och imorgon börjar skolan minsann.

So far so good, som man säger.
Nej men nu ska jag ut och socialisera.

Hoppas allt är bra med er där hemma!

Puss och kram,
/Jonna

Jahaja, imorgon flyttar jag till Kenya.
Ett halvår har jag gått och väntat på det men nu känner jag mig inte det minsta förberedd.
Önska mig lycka till för jag behöver det sannerligen.
Jag uppdaterar er så fort jag kommit fram.

STORA KRAMAR!
Jonna

Jag uppnådde höjden av bacillskräck när jag var sisådär 10 år gammal. Jag hade sovit över hos Sandy, och vi hade blandat ihop våra tandborstar som var exakt likadana. När vi var små hade vi ALLT exakt likadant. Vi kunde gå med exakt samma kläder, skor och frisyrer till skolan. Vi hade samma leksaker. Vi gjorde samma saker. Vi var till och med kära i samma killar. Vi var helt enkelt bästisar, i ordets sanna bemärkelse.

Nu hade vi alltså blandat ihop våra exakt likadana rosa tandborstar, och visste inte hur vi skulle lösa det. Jag mådde illa av bara tanken på att ha någon annans tandborste i munnen, och eftersom jag kände så - så kände Sandy likadant. Det hela slutade med att Sandys ambitösa mamma ställde sig och kokade upp en kastrull med vatten som hon stoppade ner tandborstarna i. Jag kommer ihåg det så himla tydligt. Det tar död på bakterierna, sa Sandys mamma. Vi såg förundrat på. Jag visste ju knappt ens vad bakterier var.

Så fick vi då varsin tandborste i handen. Kokta och kliniskt rena.
Tackade Sandys mamma för hjälpen, gjorde jag.
Sedan slängde ändå min tandborste så fort jag kom hem och fick köpa en ny.
Är det inte höjden av bacillskräck så säg?

HUR HAR KLOCKAN BLIVIT FEM?

Jag fick en smärre chock när jag kom innanför dörren. Jösses, jag har ju varit på Knalleland hela dagen i stort sett. Jag begav mig iväg vid elva. Visst känner man sig självständig när man går på stan själv? Jag älskar det.
Klockan ett fick jag dock spola den känslan då jag sprang på Mikaela och vi käkade lunch ihop.

Nu kom jag hem för någon timme sen. Ojojoj. Allt som jag hade tänkt fixa idag. Nu har jag iallafall sprungit mina ärenden. Fast jag borde ha börjat packa. Imorgon ska jag börja. Det ska jag faktiskt. Herregud, sex dagar kvar. HUR?

Släkten är inte värst utan däremot ganska bra,
nu ligger jag tack vare dem på golvet i mitt rum med en tämligen välinstallerad laptop.
Tackar jag för.

Skype är fixat,
så jag vill härmed uppmana er som vill tjöta med mig det kommande året att skaffa skype.
Man pratar gratis genom mikrofonerna, som en telefon.
Så gör det nu, skaffa.
Annars kommer jag bli som Ylva och börja prata med mig själv.

Men nej folk, nu ska jag återgå till att vara social.


eh, NOT!

Vill ni veta en sjukt rolig sak som jag inte hade en aning om förrän idag?

Ni vet den där sången som går "Är du vaken Lars? Är du vaken Lars? Har du borstat tänderna? Borstat tänderna?...."

Gissa vem som skrev den!!!!

- Jo, min käre far Lars Arenlinds gamla dagisfröken!!

Vi var inne i en affär idag och pappa grabbade tag i skivan med låten på och berättade detta för mig och jag bara vek mig.

Fattar ni vad roligt det är?
Undrar vad min far har för mer hemligheter ..

Jag skulle se på film med mamma, och visst blev jag en aning på min vakt när hon deklarerade att filmen hon hade hyrt var fransk, men att den dessutom hette "Mustaschen" gav mig inte direkt fjärilar i magen.
Jag pallade cirka 10 minuter, sedan lämnade jag.

Filmen handlar om att en man rakar av sig sin mustasch och sedan blir förkrossad när hans flickvän inte märker det. Han säger ingenting till en början utan går bara runt och hoppas att hon ska märka själv, vilket hon inte gör.
Visst, mustaschen är säkert symbol för något annat lite djupare
men djup är inget jag orkar med klockan tio på morgonen.
Så nej tack.

Å vad skönt det var att inte vakna upp i en fuktig sovsäck denna morgon
utan i stället i en varm och torr säng!

Jag och Alve började morgonen framför Stampfot och hans vänner
och något säger mig att dagen kommer fortsätta på ungefär samma sätt 

Nu ska jag till exempel kolla på film med mor min
självklart med en kanna te.

Jag är redan tillbaka i min överdrivna tekonsumtion och har fått i mig fem koppar te sedan jag kom hem igårkväll. Back to normal liksom. Nätterna i tältet har satt sina spår i form av en förkyldning och att halsen värker påverkar mitt tedrickande ganska rejält. Men gott är det! Och hela teskåpet är fullt av sorter som jag har samlat på mig i de olika städerna jag har besökt i sommar. Mitt gröna päronte från Malmö och kärlekste från Borås är favoriterna nu, mumma!

En fråga som folk alltid ställer när jag berättar att jag ska flytta till Afrika är:

Hur kom du på det?
Enkelt översatt;  varför i helvete vill du till Afrika?

Jag vet inte, svarar jag. Kul grej.

Konstig blick till svar.
Sedan kommer nästa fråga:

Svält, aids och brännande värme. Varför vill du dit?

Just därför, säger jag.