höjden av bacillskräck
Jag uppnådde höjden av bacillskräck när jag var sisådär 10 år gammal. Jag hade sovit över hos Sandy, och vi hade blandat ihop våra tandborstar som var exakt likadana. När vi var små hade vi ALLT exakt likadant. Vi kunde gå med exakt samma kläder, skor och frisyrer till skolan. Vi hade samma leksaker. Vi gjorde samma saker. Vi var till och med kära i samma killar. Vi var helt enkelt bästisar, i ordets sanna bemärkelse.
Nu hade vi alltså blandat ihop våra exakt likadana rosa tandborstar, och visste inte hur vi skulle lösa det. Jag mådde illa av bara tanken på att ha någon annans tandborste i munnen, och eftersom jag kände så - så kände Sandy likadant. Det hela slutade med att Sandys ambitösa mamma ställde sig och kokade upp en kastrull med vatten som hon stoppade ner tandborstarna i. Jag kommer ihåg det så himla tydligt. Det tar död på bakterierna, sa Sandys mamma. Vi såg förundrat på. Jag visste ju knappt ens vad bakterier var.
Så fick vi då varsin tandborste i handen. Kokta och kliniskt rena.
Tackade Sandys mamma för hjälpen, gjorde jag.
Sedan slängde ändå min tandborste så fort jag kom hem och fick köpa en ny.
Är det inte höjden av bacillskräck så säg?