peut-être, mes amies..
nu sitter jag här i godisbutiken igen
och är sådär superduperproduktiv.
det regnar ute så det kommer inte en människa hit.
jag har tänkt lite framåt den senaste veckan,
lite sådär vad-ska-jag-göra-med-mitt-liv-aktigt.
(det som i mitt fall brukar orsaka symptom som magkramp,
andningssvårighet, och hjärtklappning eftersom jag verkligen inte VET!)
men jag har kommit fram till en sak: jag måste inte veta nu.
det kanske är bra att jag inte vet för då hinner jag ändra mig 10000 ggr ändå.
istället ska jag efter gymnasiet göra sådant som jag KÄNNER FÖR,
och om det är till nytta i framtiden så är det bara ett plus!
och medan jag gör det här kan jag ju tänka på vad jag vill göra i det långa loppet.
bra va? jag tycker det.
jag hittade en grej som verkar kul,
nämligen lite franskastudier i Nice i Frankrike.
vad sägs om det?
en termin i frankrike, lära mig massa go franska
som jag kanske jag använda i framtiden.
alla säger ju att språk är en stor stor merit om man
vill arbeta internationellt på något sätt
(vilket jag vill, tror jag,kanske)
dessutom skulle det kännas jäkligt gött
om inte dessa 7 års lidande med franskalektioner
varit helt i onödan..
utan något jag gör något med liksom
det är ungefär vad jag tänker nu.
men vi får se.
jag hinner säkert ångra mig några gånger till.
men bara att jag fått EN idé känns så himla bra.
hoppas allt är gött med er!
kramkram
/jonna
Idag känner jag mig extra lycklig!
mina swim buddies
(det är min definition)
som hänger rätt mycket på Borås stadsparksbad
("sveriges billigaste äventyrsbad" står det på flaggorna
men det är märkligt för det är skitdyrt)
Jag simmar gött och ofta på skolans bekostnad,
har fått ett rött kort i papper som jag viftar med lite då och då
för att göra damerna i kassan glada, vilket de sällan är
jag tycker mig nu kunna känna igen typerna som delar
spott och snor med mig i bassängen,
inte människorna i sig utan typerna
och jag har delat in dem i riktiga badhus-personligheter
låt mig presentera;
snigelsimmaren: vi känner alla till henne/honom, men ofta en tant i 60-årsåldern som
av någon begriplig anledning har valt att simma i den snabba bassängen.
Snigelsimmaren blir utsatt för arga blickar och djupa suckar
supersimmaren: han är den som blir så trött på snigelsimmaren och alla andra
som inte kan hålla hans supertakt, och börjar ganska snart supersimma
fram och tillbaka emellen de två filerna i bassängen, frustande.
upp och ner mannen: är en lugn typ som tar sig fram genom att gå
upp och ner under ytan. Varje gång han kommer upp verkar han
lika förvånad över att han knappt rört sig framåt en cm
fontän kvinnan: simmar ofta på rygg, plaskar något ofantligt med
både armar och ben men speciellt fötterna. hon hostar och frustar
och det gör varenda en som råkar komma nära henne också.
dessa är alltså mina swim buddies,
och vi delar så mycket mer än bara saliv,
trots att vi har olika medel har vi samma mål,
att ta oss fram i denna bassäng, (med snor och slem)
jag längtar redan till mitt nästa besök!
puss och kram/jonnan
yesyesyes!
helgen har varit one of a kind
i lördags steg jag upp tidigt och tillbringade hela dagen på högskolan
där jag gjorde högskolprovet.
det var inget kalas direkt
jag var helt oförberedd på den jäkla tidsbristen
och stressade mig igenom provet med
hjärtat bankande och svetten lackande (nåja, ungefär)
efter 8 härliga timmar var det äntligen över och jag var slut.
men då skulle Kajsa 18 år firas och det gjorde hon sannerligen
väldigt väldigt trevligt blev det och sent
därmed var jag inte riktigt på topp när väckarklockan ringde
lika tidigt idag,söndag morgon
jobbjobbjobb! yesyesyes!
me grejen jag har insett idag är att det finns inget bättre jobb
när man är sådär trött och hängig och bara vill sitta hemma
och titta på film och äta chips
för det är precis vad jag har gjort hela min arbetsdag!
yesyesyes!
in your face alla hemköpbrudar och icagrabbar!
nu ska jag snart packa ihop mitt pick och pack och
gå hem och stupa i sängen.
sen jäklar är det höstlov och det är sannerligen på sin plats!=)
stockholm med kenyagänget väntar och det kommer bli grymt.
puss och kram!/jon
Lite pics från Europaresan
Vi gjorde ett besök hemma hos vår allas Karl Marx
Katolicismen lade sig i det mesta, shoppingen ingen undantag
I Verdun stupade många franska och tyska soldater i ett onödigt krig.
Vi besökte fortet där franskarna bodde under kriget.
Luxenburg är ett litet men o så charmigt land
Utanför komissionen i Bryssel var det spexigt som tusan
med shakande afrikaner och eldsprutande drakar!!
Hej jag heter Jonna och jag är en dålig förlorare
Insikt är första steget till förbättring, heter det inte så?
Jag är en dålig förlorare.
Jag vill inte förlora utan jag vill vinna.
Förlorar jag så blir jag sur, på mig själv men framförallt de jag förlorar emot.
De tar något som är mitt, det vill säga vinsten.
Det var meningen att jag skulle vinna, det var bara någonting som gick snett.
Resultatet är inte rätt.
Jag hatar att förlora i spel.
Därför går jag in för spelet till hundra procent.
Att vara i mitt lag är inte alltid kul.
Det viktigaste är nämligen att vinna.
Sport ska vi inte ens tala om.
En förlust förföljer mig i flera dagar och får mig att ligga vaken och älta.
På riktigt.
Och ja, jag vet att det är lite sjukt.
Det är definitivt en svaghet och någonting för andra att störa sig på.
MEN, jag skulle inte beskriva mig själv som tävlingsinriktad,
i den betydelsen att jag skulle tävla när det gäller allt.
Vara en sån jobbig jävel som ska ha det största och det bästa av allt och hävda sig.
Jag skulle således vilja skilja på begreppen dålig förlorare och tävlingsinriktad,
och mena på att jag är det förstnämnda.
Det är trots allt när det gäller spel och sport jag måste vinna,
vilket ju faktiskt för det mesta kräver vinnare och förlorare.
Jag tycker det är helt otroligt med människor som tävlar när det gäller till exempel betyg.
Det är brutalt orättvist, speciellt med tanke på hur olika förutsättningar man har från början.
Jag tävlar inte när det gäller lycka eller liknande sorts framgång.
För grejen är att när det gäller sådant behöver inte andra förlora för att jag ska vinna.
Bara man själv sätter gränserna!
Du behöver inte vara ledsen för att jag ska kunna vara glad.
Det är snarare tvärtom!
Är du glad, är det lättare för mig att vara glad.
Och vi kan vara glada allihop!
Vad jag ville med det här var inte att snacka bort min barnslighet,
jag vet att jag är jobbigast i världen ibland när jag jämt ska vinna.
MEN, jag har faktiskt mina gränser.
Och jag tror att det bland annat är sådana små svagheter som gör oss till de vi är.
Det är rätt charmigt att ingen är den andre lik och det gör livet roligare.
Med de orden vill jag säga tack alla fina och godnatt!
En hösteftermiddag
Tyskland, Frankrike, Luxemburg & Belgien!
Går inte att jämföra med Afrika, men det är ändå fint Europa.
I Trier i Tyskland var det gammalt och mysigt,
Verdun i Frankrike var häftigt med det gamla slagfältet,
I Luxemburg stannade vi en sväng på vägen,
och Belgien var grymt med EU-komissionen och parlamentet!
Det häftigaste var att vi fick sitta inne på komissionen vid varsitt land
och ställa frågor i mikrofonerna på bordet!
Då tänkte jag, jösses, hur hamnade jag här? Snacka om halk på bananskal!
Och på parlamentet fick vi fråga ut självaste Anna Hed! Ojojoj!
Annars? Mycket regn! men inte lika kallt som Sverige!
Väldigt fin klass =) poletten har fallit ner
Nu sitter jag i kiosken och väntar fortfarande på dagens förödmjukelser,
de kanske kommer i nästa inlägg!
Hoppas ni har haft en fin helg!
Puss och kram
jonna
Europa!
så mycket plugg att det har kolliderat med min högst älskade sömn.
Frågan är hur jag egentligen tänkte när jag valde denna plugglinje?
Det kommer jag knappt ihåg
(trots att jag har frågat mig den frågan ett antal gånger de senaste veckorna)
Varenda C-kurs läser jag, det är matte, historia,
svenska, samhäll och engelska CAMBRIDGE på det.
För att inte tala om min personliga favorit - franska steg 4.
Nej förlåt min bitterhet, så farligt är det inte, det mesta är faktiskt rätt skoj.
Det är bara denna veckan som verkligen har sugit musten ur mig.
Så nu kommer den roliga nyheten:
(som jag egentligen skulle ha kommit till nånstans i början av inlägget)..
Imorgon bär det av med klassen!
UT I EUROPA!!!
Det ska bli SÅ GÖTT.
Just det, det var nog därför jag valde att byta linje!
Tyskland, Belgien, Luxenburg och Frankrike.
Grymt,grymt,grymt.
Söndag-fredag.
Sen ska ni få höra om äventyret, var så säkra!
Kram från Jonna
saknar mina små
dagens misstag
- sålde gårdagens bingolott till en gubbe i rullstol
- gav fel cigaretter till samma gubbe i rullstol
- gav fel cigaretter IGEN till gubben i rullstol
det hela var rätt kämpigt, för gubben kom inte in i affären
utan satt utanför, och jag sprang ut och in och ut och in
med olika cigarettpaket.
otroligt lyckad dag än så länge.
nu ska jag fira med en banan.
/jonna
Höstmysterier
Det hade jag nästan glömt av efter ett år utan mörker och kyla.
Men nu kommer jag ihåg det!
Jag brukar ändå klara mig rätt bra tycker jag,
Men för någon dag sedan kände jag det.
Det var mörkt och kallt och ensamt och hopplöst.
Läxor i drivor och dammråttor på golvet.
Vad finns det för mening med livet? tänkte jag,
med plugg och jobb och stress.
Jag ska ju ändå dö snart.
Sedan blev jag rädd för mig själv
för det är väl sånt deprimerade människor tänker.
Och då kändes det ju inte bättre precis.
Känner ni också så ibland?
Känslan sitter inte i länge, tack och lov.
Någon timme eller så för det mesta, sen släpper den.
Jag dricker en kopp te med en vän till exempel,
då plötsligt ser jag en mening igen.
Kanske är inte te meningen med livet,
men det är bannemig en mening i livet.
Precis om väldigt mycket annat fint.
Som sagt, jag ska göra denna hösten till något bra.
En höst kan vara kall och jobbig, eller väldigt mysig.
Mycket te och mycket trevliga människor så ska det nog bli bra.
Det unnar jag er alla.
Kolla in svullna tjejen!!
en produktiv kviga!
I fredags åkte jag direkt till Göteborg efter skolan
för att se Håkan Hellström på Liseberg och träffa kenyagöteborgarna.
det var grymt såklart :)
efteråt åkte jag med Elna in i skogen där hon bor.
Det var mörkt på vägen men väldigt mysigt, och det blev rätt sent..
Sen fick jag ju såklart gå upp tidigt för att hitta ut ur skogen igen,
vilket tog sin tid med många olika bussar..
Väl hemma satt en dusch på sin plats, innan jag flängde ner till stationen igen,
denna gång tog jag tåget åt andra hållet, nämligen till Fritsla (en annan håla)
där det var kräftskiva och annat mysigt folk.
hem därifrån åkte jag rätt tidigt,
för jag skulle ju upp idag och jobba.
Och nu sitter jag på jobbet!
Första dagen ensam, både öppning och stängning.
Hittills har dagen gått hyffsat smärtfritt.
Jag har ännu inte fått kassapparaten att tjuta,
och jag har faktiskt kommit ihåg att ta betalt av alla.
Klockan är nu två och det är väldigt lugnt.
Så jag har minsann skrivit klart en historiauppsats.
Tänk vad produktiv man kan vara här i godisaffären!
Sånt lyckas ni inte få gjort på ica och hemköp va?
Nu ska jag fortsätta vara produktiv,
läsa om kyrkovalet och dra mitt strå till den demokratiska stacken.
Ikväll ska det röstas! Gör det ni med.
Sen ska jag hem och däcka i min säng vid åtta. Och imorrn är det måndag.
Det må jag säga,
med mina helger är det tur att jag har veckodagarna att vila ut på!
Jakten på motivation!
Skolan är som den är.
C-kurser, franska steg tusen, vem var det som sa att 3:an är slapp?
Jag fryser. Löven faller.
Mer då? Jo det här kommer ni inte tro.
Jag har fått jobb.
*effektpaus*
Jo det är sant.
*paus för ytterligare effekt*
Godisaffären ute i sandared ville ha mig.
Den enda frågan jag fick var: - Röker du?
-Nej.
-Bra.
Tack.
Tacktacktacktacktack!
Nu ska jag börja planera mitt vidare liv.
Det kryper redan i mig och jag vill iväg igen.
London. Paris. Berlin. Indien. Australien..
Projektarbetet planeras.
Planen lyder: klädinsamling. försäljning (förhoppningsvis i skolans lokaler),
sedan pengarna nerskickade till de fina barnen på skolcentret i Kenya.
Visa att jag inte glömt dem. Aldrig, aldrig.
Annars? jag vet inte.
Tänker mycket och har svårt att koncentrera mig.
Det känns som jag står stilla!
Att mycket är meningslöst.
Umgås ofta med Kenyavänner.
Längtar tillbaka mindre då.
Vi är nära varandra och det känns bra.
Vill göra nåt bra och vettigt. Inte sitta här och vissna som löven på träden.
Ska göra något bra av denna hösten, och hela året. Jag tänker inte slösa en dag.
Inte heller slösa energi på fel saker.
Jag ska göra något bra av denna hösten!
Polisen stormade tågstationen när jag skulle in till Göteborg imorse.
När jag kom tillbaka ikväll var de kvar.
Jag gillar inte poliser. Ända sedan Kenya gör de mig orolig. Nervös.
Hatar det. Där står de med armarna i kors och tror att de äger världen.
Jag tröstar mig med att de måste haft en jäkla trist lördag iallafall. Ha-ha.
Nu ska jag sova. Imorgon ska jag jobba.
Den meningen har jag aldrig skrivit förr.
Imorgon ska jag jobba. Jag ska jobba. Jonna ska jobba.
Hoppas ni mår bra.
kramar
Saknar sammanhang
let's take a chill pill
inte behöver ni väl oroa er!!!!!
Personligt meddelande till fröken Dahl: cool down!
Jag mår prima!
Anledningen till att jag ens tog upp ny-i-klassen-grejen
är att jag upplever något helt nytt,
och att jag känner sånt som är så uppenbart typiskt för situationen.
Samma situation som mångamånga varit i.
Jag tycker verkligen att det är intressant, att jag har känt på det också!
Missförstå mig verkligen rätt nu,
jag tycker INTE det är kul att inte veta vart jag ska ta vägen,
men det hör till!
Och det blir bra!
Trodde verkligen att det kom fram.
Men där kom ett förtydligande.
Klassen är trevlig. Avvaktande javisst men trevlig.
Det finns inget som säger att det inte kommer bli ett fint år.
Nu är jag hemma, pissblöt och trött som ett as.
Hoppas allt är bra med er!!
kramar
YES!
Ny i klassen
Den här nya-klassen grejen har jag gjort förut
men att vara den ENDA nya är faktiskt helt främmande för mig.
För första gången i mitt liv upplever jag att folk faktiskt TYSTNAR när jag kommer,
att folk tar lite avstånd från mig, och att många ger mig avvaktande blickar.
Det är så skumt, som på film!!!
Hade det varit för tre-fyra år sedan hade jag brytit ihop inne på skoltoaletten varje rast.
Men det gör jag inte!
Det roliga med hela grejen, som faktiskt är rätt intressant,
är att jag faktiskt inte blir så obekväm av det.
Det är skitintressant.
Men det känns inte som att det är på riktigt.
Jag är som en insider!!!
Jag känner såhär kring hela det här fenomenet med ny klass
- är det inte de som ska ta kontakt med MIG?
Måste jag snubbla runt gråtandes i korridorerna för att de ska ta kontakt med mig?
Vad är det med människors osäkerhet inför det nya och främmande?
Jaja, det är väl så här i början.
Men tackar gudarna gör jag att det här är nu och inte för tre år sedan,
och att jag känner annat folk på skolan.
Djupa andetag och lite te på det!
Kramar från Jonna
Smack
