Bedövning, hurra!
utan även tandvården!
Bedövad till tusen är jag, så det är tur att man kan använda tangenterna.
Det är spännande vilka lustiga situationer man kan hamna i när man inte kan prata.
Den första jag hamnade i var precis efteråt, när jag skulle prata med kvinnan i receptionen.
Jag kunde ju inte prata. Hon ville veta datum och nummer, och jag kunde inte använda munnen rätt.
Det var kö bakom mig och folket i soffan började kolla upp från sina tidningar och undra.
Men herregud, tänkte jag, det är ju en tandläkare, nog måste de väl varit med om bedövade människor förr?!
Det måste ju faktiskt vara ett vanligt dilemma, så de borde försöka hitta en lösning.
De borde ha någon slags robot som kunde läsa av vad den bedövade hade att säga
och sedan helt enkelt leverera det.
Eller så borde de ordna så att man kunde sköta snacket FÖRE bedövningen.
Mina idéer hjälpte mig ju dock inte nu, när jag stod där med käcken hängande vid knäna,
(så kändes det) och försökte tvinga min bedövade tunga, mina bedövade läppar
och min bedövade käke att samarbeta.
Det gick inget vidare. Jag lät som att jag hade någon form av talstörning.
Helt otroligt. nte ens jag själv hörde vad jag sa. Det var rätt ordentligt frustrerande.
Efter ett tag lyckades receptionisten förstå, - hon hade kanske varit med om det förr ändå.
Jag skulle precis gå därifrån, med ALLA stirrandes på mig - säkert röd som ett trafikljus -
men jag tänkte att jag iallafall aldrig skulle behöva återvända.
Då säger receptionisten: vi ses igen på onsdag klockan 08.00!
Folk skrattar åt mig och retar mig. Jag kan inte hålla ett normalt samtal.
Därför sitter jag nu här i min ensamhet och skriver iställert.
På onsdag ska jag tillbaka och göra samma sak igen. Jippie!
Söndag kväll
Regnlös period
men visst brukar väl regnperioder innebära regn?
Det regnar knappt överhuvudtaget här än.
Många är oroliga, fler svälter än vanligt pga vattenbristen.
Det är till och med vattenransonering här, svårt att tänka sig va?
Dock kan regnet föra med sig en del nackdelar också.
I Kibera till exempel, där folk bor i plåtskjul och allt är gegga redan i vanliga fall.
Där drunknar barn i sömnen när det regnar in i husen.
Inga problem vi ställs inför i Sverige, eller hur?
Fredagskväll på sjukan
Veckan har varit tuff och jag har varit rätt hängig,
huvudvärk och nåt skumt med magen.
Förmiddagarna har varit rätt bra så jag har ändå varit i skolan,
på eftermiddagarna har jag sovit och på nätterna har jag varit vaken.
Inte den bästa rytmen, kanske.
De sista dagarna blev det värre och jag var yr och svimmade på toaletten,
så igår fick jag ändå åka in till Nairobi Hospital.
De vill gärna att man gör det eftersom man kan dra på sig så mycket konstigt här.
Blodprov och bajsprov och allt var det var,
prat och prat och prat
och mellan varenda grej en halvtimmes väntan.
Väntan, väntan, väntan.
Sen fick jag höra att jag har en infektion,
de packade på mig några förpackningar med drugs
och jag fick åka hem.
Jahaja.
Det var min fredagkväll.
Idag är det lördag och inställningen är: Peppa, peppa, peppa!
Just nu är läget under kontroll , och jag vill göra mycket kul idag,
det är ju faktiskt inte många helger kvar här...
Hoppas allt är bra med er hemma i våren,
ha en fin helg!
Kram /jonna
Rwandaresan i en annan vinkel...
Efter förra Rwanda-inlägget kanske ni fått intrycket att resan vara var otäckheter och elände,
men vi hade rätt kul då och då, tro det eller ej. När vi pratade franska med rwandeser till exempel...
Franska är ju officiellt språk i Rwanda. Det var inte många som kunde engelska
så man kan säga att det var tur att jag har tillbringat några år i franskabänken!
Okej, det här kommer inte mamma gilla, men chansen att hon läser detta är rätt liten
så ni får höra det ändå. Det bästa på hela resan var motorcykeltaxi, som vi tog överallt.
Det var det billigaste och roligaste sättet att transportera sig helt enkelt!
Ibland var vi uppe i 90 km/h och då såg jag ibland hela mitt liv svisha förbi,
som det brukar göra på film innan man dör.
Kigali är en mycket säkrare stad än Nairobi,
och för en gångs skull fick vi lov att vara ute och röra oss fritt efter 18.30 på kvällen.
Jippie!! Kvällspromenader har aldrig varit härligare!
2 månader kvar i Kenya
Känslorna är blandade där, dels ska det bli dunderskönt att leva utanför murar och kunna röra sig fritt,
och det ska bli en lättnad att träffa alla igen.
Å andra sidan... kommer jag sakna allt här så mycket, och det kommer bli tungt till hösten.
Men det är ju bara ett år kvar i Sverige, sen kan man förhoppningsvis dra ut på hyss igen..
Påskhelgen var fin här, inte påskig för fem öre men lugn och skön.
På fredan, direkt efter att vi kommit hem från Rwanda, var vi på Raggeakonsert,
med ett band som heter Morgan Heritage, från USA, rätt stora har jag förstått.
Det var härlig musik och stämning, men väldigt mycket småtuffa kenyaner
som slet i väskor och kläder och rökte skumma grejer i väldigt stora cigaretter.
Kvällen var som inget annat, men klart bra om man väger samman det.
Idag drog skolan igång igen, och eftermiddagen har varit Friskis & Svettis och fotboll.
Skönt ändå att komma igång efter lovet. Men det var ett fint lov...
Snart är det middag, sen är det skolböcker att spendera kvällen med.
Imorgon är det Nationellt prov i Svenska B direkt på morgonen i 5 timmar.
JIPPI! Can't wait!
Hoppas ni mår fint, verkar som att ni har riktigt härligt väder nu!
Kramar
/jonna
Rwanda; att förstå ett folkmord
Rwanda kallas "Des mille collines" - "De tusen kullarnas land."
Och det stämde verkligen, allting var i stort sett kullar. Grönt och otroligt vackert!
Såhär var utsikten från ett av ställena vi bodde på. Däruppe i bergen finns bergsgorillor,
som är väldigt sällsynta.
Här blev de 10 belgiska FN-soldaterna dödade när de skulle skydda premiärministern.
Märken efter skott och handgranater syns på väggarna.
Där inne fick soldaternas anhöriga skriva på en tavla..
Hoppas ni förstår franska, annars får ni plocka fram ett lexikon.
Det är kort och gott frågor; varför, för vem, hur?
Stenpålar som restes i soldaternas minne. Strecken i stenarna står för soldaternas åldrar.
De flesta var i 20-30 årsåldern.
De flesta som dog var dock inte européer
även om det läggs en del vikt på det speciellt i Europa,
utan förståss rwandeser. 1 miljon människor.
Vi besökte flera massgravar, där man börjat sätta upp namnen på de döda.
Vi besökte minnesplatser, muséum, och sedan även två kyrkor.
I den första kyrkan vi besökte hade 5000 (främst barn från näraliggande skolor)
blivit dödade med machetes. I nästa kyrka var det 10 000.
Min mage vände sig ut och in flera gånger.
Blod satt kvar på väggarna och skallarna och benrester låg kvar i kyrkorna.
Det var fruktansvärt, så otroligt ocencurerat.
Jag kommer aldrig glömma det, har verkligen aldrig sett eller känt något liknande.
Vad finns det att säga? Tillbaka till tavlan med de franska orden.
Pourquoi? Pour qui? Comment?
HEMMA!
Trött och inte sådär superduperfräsch
men nöjd och glad!
Mer om resan får ni förhoppningsvis imorgon,
nu ska jag duscha!
Kram och glad påsk!
/jonna
Nu far vi!
Speciellt med tanke på att pappa fyllde år igår och jag inte fick kontakt.
Om du läser det här pappa så grattis i efterskott!
Nu, en halvtimme innan vi ska åka, börjar internet funka igen.
Hurra!!
Jaja, häftigt som sjutton ska det bli iallafall.
RWANDA!
Jag är gött nervös!
Nu ska vi äta lite lunch innan vi åker till flygplatsen.
Hoppas ni får mysiga lov!
Kram /jonna
Snart Rwanda!
Klockan 18.00 på söndag flyger vi till Rwanda!
Söndag - fredag är vi där, så vi är hemma lagom till påsk.
Anledningen till att vi åker dit just den veckan
är att det är precis 15 år sedan folkmordet då. (1994)
Det vi ska göra i Kigali (huvudstaden) är att vi ska gå på minnesstunder,
besöka minnesplatser, museum, och träffa människor som deltog under folkmordet.
Det som hände 1994 var - kortfattat - att de två stora stammarna i landet,
Hutu och Tutsi, bröt ut i stamkrig - folkmord.
Det hade länge funnits motsättningar mellan stammarna,
först blev Tutsistammen priviligerad av kolonisatörerna,
och sedan blev Hutu priviligerade.
Stammarna fick stöd utifrån vilket finansierade folkmordet.
I stort sett ingen ingrep, för Rwanda är ett pyttelitet land
som ingen hade något som helst intresse i.
FN menade att det inte var folkmord det handlade om,
utan "folkmordshandlingar",
vilket de ursäktade sitt lama ingripande med.
1 miljon människor dog, på ungefär 3 månader.
Det finns en hel del bra filmer som bygger på händelser från detta,
många har väl t.ex sett "Hotel Rwanda"?
"Shooting dogs" är en annan bra film som även den bygger på folkmordets verkliga händelser.
Hej regnperiod!
Det regnar någon timme varje dag, men speciellt på natten.
Vissa har svårt att sova för att det regnar så mycket,
men jag sover som vanligt som en stock och störs inte ett dugg.
Det är dock ingen som klagar över regnet, som man skulle gjort hemma.
Här har man lärt sig att det finns de som påverkas mer av vädret än vad vi gör.
Vattenbristen är just nu jättestor, det är till och med ransonering på vattnet nu.
Vissa trodde att regnet inte skulle komma, vilket hade orsakat kaos.
Men det kom och det var väl tur.
Redan efter någon dag blev allting här mycket grönare,
det var riktigt torrt ett tag.
Nu är det fräscht och fint.
Hur det ser ut i Kiberaslummen nu är dock en bra fråga.
Det är ordentligt lerigt i vanliga fall, det lär vara bra mycket värre nu.
Dit ska jag nog imorgon förresten, och hälsa på kvinnogruppen.
Kanske är en bra idé att leta reda på ett par gummistövlar?
På besök i lavinen
April, april..
Fast jag tänker inte luras med er, don't worry.
Vi har små påskkärringar som springer runt här överallt..
In på vår historialektion kom de, och deras fröknar kastade ut godis på våra bänkar
varpå vi elever skulle stoppa det i påskkärringarnas små korgar.
Sedan gick de ut igen, nöjda och glada.
Vi var mest förvirrade.
Tänk vad barn kan underhåller sig, det är väl för tjusigt.
Jag ska byta klass!
Nu har jag bestämt mig.
Det blir inget mer Samhäll/Journalistik & författarskap.
"Litteraturhistoria", "staden och framtiden" och "idéhistoria" är inget som lockar mig.
Istället blir det troligtvis Samhäll/Europa.
Fokus på Europa helt enkelt, internationella relationer och så vidare.
Jag håller på och läser om linjen nu, och den verkar bra.
Det blir dock lite ansträngande att för tredje året i rad börja i en ny klass.
Men roligt också såklart.
Nu är jag i full gång och mejlar fram och tillbaka med rektorn där hemma.
Studieplanerna går inte riktigt ihop men vi får väl klippa och klistra lite.
Ojojoj, tänk att man ska behöva förbereda så mycket för att komma hem till det vanliga.
Tokigt ändå.
Snipp Snapp Snut...
Så var helgen slut!
Det stämmer ruskigt bra att det går fort när man har roligt.
Helgen har varit både Kenya - Tunisien fotboll,
och utgång på Black Cotton igårkväll med Kikoy-tema!
Det blev en rolig kväll med folk från andra skolor här i Nairobi.
En konstig grej dock, med en stolpe som gav ifrån sig konstiga stötar.
Det började med att jag lade min hand på den och fick världens chock-stöt.
stöten gick rakt igenom mig och vidare till Malva vars arm jag hade min hand på.
Vi blev lite tagna av den incidenten. Tokigt tokigt.
Men trevlig kväll står kvar.
Nu är det söndag med allt som hör till.
Hoppas ni har haft en bra helg!
Kramar /jonna
Kikoy Culture
Kenya - Tunisien
Vi åkte iväg peppade med Kenyaflaggor på kinderna och humören på topp.
När vi kom in i stan var det kaos, slagsmål och poliser med batongerna i högsta hugg.
Värre blev det när vi skulle ta oss in på arenan, där 27 000 andra också ville in.
Folk var alldeles galna, och poliserna gjorde det inte bättre när de först inte ville släppa in oss
och sedan satte batongerna i våra ryggar och sa till oss att raska på.
Det var rätt otäckt ett tag, men till slut lyckades vi komma in, och då var det härligt.
Arenan var enorm, och snart smockfull med folk.
Aldrig har jag varit med om sådan stämning och sådant hålligång under en match.
Folk dansade och sjöng, tutade och kastade tomma läskflaskor i luften.
2-1 till Tunisien blev det ändå, men kenyanerna verkade inte bry sig så mycket.
Det var mer folkfest än fotbollsmatch, fotbollen var inte enda anledningen till att folk var där.
Vi gick 10 minuter före matchens slut för att slippa hamna i trubbel igen.
Detta tyckte många var ganska roligt, att ett tåg med vitingar lämnade matchen i slutminutrarna.
Hem kom vi iallafall väl.
Nu laddar vi inför nästa match!
Halleluja, det är fredag!
för oss människor.
Men så blir det fredag och saker och ting känns lite ljusare.
Solen skiner och fåglarna kvittrar lite högre än vanligt.
Ikväll ska jag hem till Adam och se hur han har det i sitt hem utanför internatet.
Och imorgon är det dags att kolla in lite VM-kval, nämligen KENYA-TUNISIEN!
Jo, det är sant! Jag ska minsann på matchen! Det ska bli så grymt häftigt!
Lite farligt dock, en fågel har viskat att det brukar förekomma stenkastning och grejer.
Men det är väl lika farligt på er del av jordklotet, egentligen.
Fotboll är fotboll.
Förresten, spelar inte Sverige-Portugal också?
Det är kanske också lite intressant. Kanske. Hehe.
Uppdatera mig på hur det går..
Trevlig helg!
kramkramkram
jonna
Här håller vi på traditionerna!
Matatudrama
Förra veckan blev två här på internatet utsatta för en ganska obehaglig incident,
när två tjuvar satte sig på varsin sida om dem i matatun (bussen) och begärde att få deras pengar och värdesaker.
Vi blir hela tiden varnade för att åka matatu,
för att det är där de flesta stölderna sker.
Många här har blivit av med kameror och pengar på matatus,
men jag trodde aldrig riktigt att det skulle hända mig, dels för att jag aldrig åker med värdesaker och dels för att.... tja, det känns som att det är precis sådant som inte händer MIG.
Men så igår fick jag min första bit av kakan, såklart, för förr eller senare händer det ju.
Jag och Malva skulle iväg till Eutychus, vi skulle ta vår praktik på tisdagen istället för fredagen
eftersom vi ville vara med på skolans dramaklubb. (Det är en annan historia som kommer i ett senare inlägg)
Då skulle vi alltså ta matatu, vilket alltid är lika roligt.
Jag älskar att åka matatu, det är galet, (svenska trafikpolisen skulle svimma),
musiken är oftast hög,
bussen är knökfull med folk,
killarna som jobbar på bussen hänger bokstavligt talat utanför den.
Det är helt enkelt det ultimata stället att ta saker från varandra.
Som vanligt satt jag med väskan (innehållande 1 styck vattenflaska och motsvarande 10 kr i ett innerfack) i knät med händerna över. Som en reflex.
När vi skulle gå av gick det hela rätt konstigt till, Malva hoppade av och jag skulle följa efter.
Det blir väldigt trångt och rörigt och jag vill bara hoppa av men lyckas liksom inte komma fram.
En man har fått för sig att han ska knö sig emellan oss, vilket jag tycker är lite konstigt.
Lite har jag snappat upp vad gäller hur tjuvar gör sin grej, så jag håller hårt i väskan
och kollar som reflex så att allt står rätt till.
Just då slinker en hand ner i väskan, och jag blir alldeles chockad.
Sen när jag inser vad som håller på att hända vet jag inte riktigt hur jag ska reagera.
Just synen att någon har sin hand i MIN väska och försöker ta MINA grejer är väldigt konstig.
Vad som händer är att jag känner hur jag blir riktigt riktigt arg
och slår undan handen och drar iväg med väskan av fulla krafter.
Sedan flyger jag mer eller mindre ut ur bussen, snurrig och fortfarande arg som ett bi.
Jag visste ju att jag inte hade något av värde i väskan, mina 10 kr låg välgömda,
så det roligaste tjuven skulle hitta där i var min gamla vattenflaska.
Men det är liksom inte det som är grejen.
Det handlar om den basic grunden som vi lärde oss på dagis,
det här om att mitt är mitt och ditt är ditt. Det gör mig så arg när folk rubbar min basic grund!
Men, så, nu har jag varit med om det, check. Måste ändå säga att det gick rätt bra.
Tur att det var så pass sent under kenyavistelsen det inträffade,
nu var jag ändå rätt medveten om hela grejen. Fast ändå inte beredd på ett sätt.
Egentligen var jag mer beredd på det under början av vistelsen,
nu hade jag byggt upp någon slags godtrogenhet kring alltihop.
Lite besviken är jag, minsann, men det här är väl den bistra verkligheten.
Det är en av världens farligaste städer, det är ju faktiskt fakta man inte kan bortse från.
Jaja, inget stulet, ingen skada skedd. Bara ännu en erfarenhet.
Hoppas allt är bra med er.
och att ni har alla vattenflaskor på plats.
kram
från jonna