Jonna Arenlind

ÄNTLIGEN HELG!
Det var längesen en helg var såhär efterlängtad!
Idag lördag skulle vi åka och hälsa på ett barnhem som Veronica, internatledare, håller i.
Igår bakade vi ungefär 80 muffins med alla möjliga innehåll och färger att bjuda barnen på.
Och det gör de andra nu, medan jag sitter här och snuvar och slemmar och häller i mig te
som en kamel i öknen dricker vatten.
Livets ironi, inte sant?
Klart som tusan att jag ska bli sjuk och missa allting.
De andra har varit sjuka under veckan och sluppit lektioner, och nu kommer jag.
Timing javisst!

Rastlös som tusan är jag redan, trots att de andra åkte för ... 10 minuter sen.
Bra där.
Jag lovar att jag kommer städa hela rummet, göra hela veckans läxor,
planera och packa inför Mt Kenya, skriva mejl och brev till alla jag känner,
säkert tvätta fast det inte är min tvättdag, samt springa runt och störa varenda kotte som är hemma.
Jag blir så grymt rastlös!
Hemma brukade jag städa bokhyllan när jag var sjuk, vilket annars inte hände så det var väl bra.
Då satt jag där med världens feberfrossa, eller snarare låg, och tömde ut bokhyllans innehåll
varpå jag satte in allt igen.

Nu tänker ni väl att jamen det är väl bra, då blir den tråkiga skiten gjord,
och det är det väl på sätt och vis.
Men det är inte bästa vägen om man vill bli frisk
inför t.ex, en bergsbestigning som sker om fyra dagar.

Så nu ska jag faktiskt försöka ta det väldigt väldigt lugnt.
För ikväll vill jag vara frisk och gå på konsert!!
Säg vad ni vill men sitta inne en hel dag det går inte.
Jag ska ut varesig hela boardingen försöker dra mig i öronen och hålla mig tillbaka.
Så det så!

(Trevlig helg förresten)