Jonna Arenlind

Hello!

Måndag morgon var det här, jag hoppas allt är bra med er och att ni har haft en finfin helg.

Våran helg i Masai Mara översteg faktiskt alla förväntningar, hur härlig som helst blev den. För det första hade vi väntat oss att bo som vi gjorde under campingen i bergen; i tält, utan ordentlig dusch och toalett, med egenlagad mat.

När vi kom fram efter vår sju timmars bussresa fick vi en smärre chock. Stället var jättefint! Det fanns fullt med palmer (med apor i!), blommande träd och buskar överallt, en pool omringad av nerfällda solstolar. Inte alls som vi hade tänkt oss.

Maten, både frukost lunch och middag bestod av världens buffé, och man blev hela tiden uppassad av servitörerna. Lawrence, till exempel var en pratglad typ kring vårat bord.

Efter maten bar det av ut på det första safarin. Vi åkte i bussar utan tak så att man kunde stå upp och spana ut. Jättehäftigt! Våran chaufför hette Joseph, och var minst lika pratglad som Lawrence.

Vi åkte på sammanlagt fyra safarin, ett på fredagskvällen, ett vid halvsju på lördagsmorgonen, ett på kvällen och ett halvsju på söndagsmorgonen. Tidiga mornar alltså, men det var det värt! Att se lejon, flodhästar, geparder, elefanter, zebror, giraffer, gnuer, antiloper, och hyenor i soluppgång är faktiskt ganska fantastiskt.

Galet härlig helg alltså.

Men nu är det som sagt måndag och skoldagen börjar om en timme. (visst är jag hurtig som är uppe och skriver så tidigt?! Creds till mig!)

Hoppas ni mår bra allihop.

KRAM

jonna

Jajamänsan, imorgon bitti, fredag, åker vi.
Masai Mara heter stället och vi lär få åka i 7-8 timmar.
Oj oj oj. Det  blir tufft.

Tidiga mornar blir det tydligen också, eftersom vi ska checka djur tidigt.
Vi kommer hem på söndag.
Ha en mysig helg mina kära!
Puss
J

Alltså söndagkvällar borde knappt få finnas.
Jag har stoppat ner alla mina skolböcker i en av mina skrivbordslådor för att slippa se dem.
Att stoppa, eller snarare trycka/pressa ner böckerna tog 16 minuter.
Lite surt med tanke på att jag om fem minuter ska dra upp dem igen och ta itu med skiten.
Jaja. Jag slipper se dem en stund iallafall. Det är det värt. Tror jag.

Söndag kväll alltså. Helgen är slut, den har varit bra.
Vi håller fortfarande på och utforskar Kenyas uteställen.
Alltså det är ett gäng.
Denna helgen var vi ute både fredag och lördag,
i fredags var det förfest hos rektorn.
Nej jag skämtar inte.
Det var middag och kareoke för hela slanten.
Och det var kul!

Visst är det lite galet när man tänker på det,
vi har friskis&svettis med svenskaläraren,
vi tränas i fotboll av historialäraren,
och vi förfestar hemma hos rektorn.
Men så är det.

Vi har dock inte partat hela helgen, i lördags var vi på ett skolcenter för föräldrarlösa barn och lekte.
Det var himla mysigt. Speciellt när vi hade varit och sett på fotboll och stuvade in oss själva (15 pers) och 44 ungar i
våran buss med 24 platser.. Hett som stek var det, men de små treåriga pojkarna jag hade i knät var urgulliga.

Och idag var vi i kyrkan! Jajamänsan! Söndag i kyrkan klockan elva. Det var så himla härligt! Jag var rädd att det skulle bli lite konstigt att vi, 20 vitingar dök upp där på deras vanliga söndagsmässa, men inte då! Det var våran chaufför Julius som drog dit oss. Alla var så snälla! De välkomnade oss jättevarmt, de lärde oss låtar och vi fick lära dem. Det var mer ös än i Sverige, och kenyanerna sjöng med sådana där riktigt starka röster som man bara hört på TV.

Oj, nu har det gått mer än fem minuter. Aj då. Men det var det värt. Nu ska skolböckerna stuvas fram igen. YES.
Hoppas att ni har haft en fin helg och att allt är bra med er.

kramkramkram
/jonna

Vill ni höra något riktigt töntigt?
Jo varje lördag har vi städkontroll här,
då boardingföräldrarna (internatföreståndarna) springer runt och kollar så att vi har städat ordentligt.
Man ska sopa och våttorka och bädda sängen och grejer. Och det ska vara rätt!

En kille fick bädda om sin säng för att den inte var korrekt bäddad. (Eller så var det bara ett rykte, men det tror jag inte.)
Jösses, jag som aldrig bäddade sängen hemma vet ju knappt hur man gör.
Nu måste man plötsligt städa ordentligt.
I och för sig för att man inte ska få in ödlor och kackerlackor och grejer, men ändå.
Jobbigt är det. Jobbigt!

Nu ska ni få höra någe skumt.
När jag kom hit tyckte alla att jag pratade konstigt! Jag! Jag pratar ju hur normalt som helst.
Så nu har de hjärntvättat mig.

Den galna blandningen av dialekter har gjort att jag 
inte kan prata ordentligt längre!
Ena dagen låter jag som en norrlänning, andra som en skåning.
Stockholmarna tror att de pratar rikssvenska men egentligen pratar de konstigast av alla.

Ni kommer inte förstå mig när jag kommer hem.
Jag kommer få låsas in i ett djup fängelsehåla, där vakter bara kollar till mig någon gång i månaden för att se om jag lärt mig prata. Då kommer jag ropa obegripliga saker i panik, och vakterna kommer rycka på axlarna och låsa in mig igen.

Det roliga är att alla fördomar mot människor från olika delar av Sverige verkar vara sanna.
Norrlänningarna är verkligen riktigt lugna,
medan skåningarna är lite mer galna,
och göteborgarna goa och glada!
(för att förtydliga så räknar  jag givetvis mig själv som göteborgare)

Nu är det egentligen läxis
och egentligen rätt bra att iallafall börja på den stora högen läxor som ligger här
så,
byebye!

Hoppas ni mår bra!
/Jonna

Min dåliga update skyller jag helt och hållet på ÅSKA,
som det har varit en del av de senaste dagarna.
Det har känts som att vi är tidigt inne i regnperioden,
det börjar regna ungefär samma tid varje dag och åskar dessutom.
Skumt.
Nu är jag tillbaka iallafall.
Trött och sliten men tillbaka.
Imorgon är det söndag och då är det vila som gäller.

Hoppas allt är bra med er mina kära.
Godnatt&kram!

Jonna

HEMMA!
tänkte jag när jag kom in på mitt rum här på internatet efter campingen och blev själv lite förvånad över att jag efter inte ens två veckor tänker på internatet som mitt hem!

Det var iallafall ganska underbart att komma in i ett rum med golv och tak efter denna helg..
Eftersom vi campade på 2000 m höjd så var det kallt på natten, och kämpigt att gå i uppförsbackar eftersom det inte fanns så mycket syre där uppe. Dessutom campade vi mitt bland elefanter, det enda som skiljde oss åt var stängsel! Det kändes halvkul när man på natten ville gå på dass. (Då skulle man ropa på vakter som skulle eskortera en till toaletterna! Galet. Det tror jag inte att någon gjorde dock. Det blev kiss i skogen.)

Campingen gick trots allt bättre än förväntat!
Jag menar, jag överlevde ju.
Och det var rätt kul av och till också.
För att inte tala om mysigt med lägereld och grejer.
Men borta bra hemma bäst som man säger. Hemma! Nu tänkte jag det igen.
Så tokigt.

Det finns massa mer att berätta om helgen men det kommer kanske imorgon.
Godnatt!
/Jonna

Kenya är alldeles fantastiskt, jag har aldrig upplevt ett vackrare land! Det är verkligen helt otroligt att människor reser till Grekland och Spanien när det finns länder som det här.

Naturen är helt underbar, och kenyanerna är fantastiska. Det stora glädjen hos människorna var något helt nytt för mig, man kan börja prata med människor på gatan utan att behöva ha träffats förut. De är dessutom otroligt gästvänliga och hjälpsamma.

Det slog mig att mina första inlägg mest har beskrivit vistelsen här nere i Kenya som en semester, med sol, bad, marknad och bio. Det är väl inte så konstigt heller, det är ju trevliga saker som vi har upplevt här i Kenya.

Men så är det kanske en bit som jag har utelämnat lite, dels för att det är svårare att förklara för er där hemma, och dels för att det är något som är påtagligt hela dagen alla dagar och skönt att slippa ifrån ibland. På något sätt känns det som att det blir mer verkligt om jag försöker förklara det för er. Dessutom är jag inte säker på att det går att förklara så att ni verkligen förstår.

Man brukar säga: TIA - this is Africa.
Nu snackar vi verklighet.
Det är inte sol och bad som kännetecknar Afrika.

Det är inte biofilmerna jag drömmer om eller marknaderna som är det sista jag tänker på innan jag somnar.

Klasskillnaderna och fattigdomen är närvarande hela tiden, även här på internatet där man ibland kan tycka att vi lever i en isolerad bubbla.

Att vår personal, både vakterna och kökspersonalen, är kenyansk spräcker den där bubblan ganska snabbt.

Det är en ganska jobbig situation av och till, även om personalen är otroligt mysig och hela tiden pratar och skämtar med oss elever.

Till exempel så har vi blivit ombedda att inte slänga någon mat eftersom den mat vi slänger skulle kunna mätta hela personalen i köket.

Vi har blivit ombedda att inte gå barfota eftersom ett par skor står högt upp på de fattiga barnens önskelistor. Personalen förstår inte vad sjutton vi håller på med om vi, som har skor, går utan.

Vi har blivit ombedda att lämna disken i köket så fort vi ätit upp, så att personalen inte behöver stå och vänta på disken och sedan missa sina bussar hem. De ser oss som sina överordnande och skulle aldrig i livet våga be oss att lämna vår disk.  

Så ni som trodde att internatet är en bubbla här,
den är inte särskilt välisolerad. Och det är jobbigt ibland.