Åh vilken underbar d-a-a-a-a-ag!

U-N-D-E-R-B-A-R.
Jag har sprungit runt i sommarsommarsommarklänningen
och bara mått så galet sommarsommarsommarbra!

Världens glassigaste utefika med Sandy som varade under 1,2,3,4 timmar.
Det är så fint att prata med henne så.
Få grepp om henne liksom.
Känns som att hon glider iväg från mig ibland.
Blir lättad när hon tar sig tid att försöka förklara saker.
Även om jag inte förstår det hon känner,
så känns det som att vi kommer närmare varann.
Som att jag kan stödja även om jag inte helt kan sätta mig in.
Jag tänker aldrig nånsin låta henne hålla inne med allt.
Ingen orkar det, inte ens hon som är min starkaste.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback