Jonna Arenlind

Afrika. Jag fattar inte varför jag inte skriver om det. Det är ju allt jag pysslar med just nu. Allt jag tänker på. Jag vet inte varför jag inte vill dela med mig av det. Eller jo, jag vill. Men det blir bara inte av riktigt. Även om jag tror att det behövs. Jag ska göra ett försök nu.

1. Om två månader exakt så befinner jag mig på andra sidan jorden, i Nairobi, Kenya, Afrika.
2. Idag har jag beställt flygbiljett.
3. Igårkväll satt jag och försökte läsa in mig på landet lite. Jag vill inte gärna komma dit och veta noll om stället liksom. (De som känner mig vet att jag är kass på geografi. Kass. Jag har alltså en del att lära.)
4. Jag ska vaccinera mig mot massvis av sjukdomar som gulsot, hjärnhinneinflammation, etc. Den 23 juli. Hjälp?
5. Jag håller på med massa papper som jag ska skicka till CSN och se om de kan skänka en fattig student lite pengar. Det är ett rent helvete.
6. När jag berättade om flytten för Alve så påpekade han lugnt att det ligger ett ganska stort hav mellan Borås och Afrika. Jag höll på att börja storböla och konstaterade för femtioelfte gången att jag kommer sakna Alve mest av allt här hemma.
7. Farmor och farfar vill fortfarande inte att jag åker och jag hatar att de ska behöva oroa sig för mig så länge.
8. Jag måste inhandla en kamera och en dator inom den närmsta tiden och jag har 350 kr på kontot.
9. Det irriterar mig sjukligt att Ella kommer ha mitt garderobsinnehåll lätt till hands under ett ÅR.
10. Jag kommer hem på julen och äter farmors sill och risgrynsgröt.

Jösses, jag kan fortsätta hur länge som helst. Men klockan är mycket och jag är trött. Nu har ni lite koll på läget. Det känns bra, iallafall för mig. Nu vet ni vad jag pysslar med när ni andra jobbar och sliter. Så kanske ni kan stötta lite också, tror jag kan ha användning för det ett tag framöver.

Godnatt!

För övrigt funkar det inte riktigt för mig med regelbundna måltider när jag inte har föräldrar som lagar min mat. Idag har jag till exempel levt på kladdkaka och te. Men det är sommarlov. Nu är far och mor lediga och kan ställa mat på bordet igen, tack och lov. Jag orkar inte baka en ny kladdkaka.

Har inte varit på topp idag, dragit på mig en mysig förkyldning. YES, liksom. Tack sommar. Tillbringade dagens första timmar framför "Skins" och filmen "How to lose a guy in ten days". Sen hämtade jag Alve på dagis och lekte på lekplatsen innan vi cyklade hem.



Nu är det sent och jag är hemma efter en kväll på stan med tjejerna. Lasse Berghagen gästade Borås, oj vad härligt de här torsdagskvällarna inleddes. Jäjä, inte stod vi där och hängde utan satt på Café Latte och tjötade hål i varandras öron som vanligt. Är man vana vid att träffas varenda dag så... Mikaela det svinet var brun som en pepparkaka efter sina två veckor i Grekland. Fy,fy,fy fabian för svensk sommar.

Lite sol och schtek nu, snälla.

Visst är det galet hur allting går upp och ner hela tiden?
Varenda jävla sak.
Ingenting kan liksom hålla balans.
Aldrig ska man kunna förutse någonting.

Människor kommer och människor går.
In och ut ur mitt liv, och jag i deras.
Man får vara snabb i svängarna.
Man får vänja sig!
Aldrig ta någonting för givet.
Ta dagen som den kommer.
Leva som om det vore den sista.
Fast de där meningarna är mest äckligt klyshiga.
Om jag levde som om idag vore min sista dag,
vad skulle jag då ha imorgon?

Jag måste vara världens mest osociala person. Just nu iallafall.
Hela släkten är här.Skånskan får nästan väggarna att skaka.
Vad händer?
Jag sitter seriöst inne vid min dator, Medan alla andra är utanför och socialiserar.
Bra Jonna. Bror min har studentfest och här sitter jag. Tio poäng.
Nej, ELVA poäng. Mer än max.
Hela förmiddagen har passerat i någon slags dimma.
Skolavslutning, uppvisning i aulan, hejdå-kramar.
Vi-ses-inte-på-ett-år-kramar.
Jag-kommer-sakna-dig-kramar.
Jag-kommer-inte-sakna-dig-men-vi-låtsas-det-ändå-kramar.

Sen var det student, Axel sprang ut och såg lycklig ut.
Axel åkte runt på lastbilflak och såg full och lycklig ut.
Jag satt med släkt och drack islatte och såg lycklig ut.

Hemma nu, tryckt i mig mammas goda mat fast jag var mätt.
Pratade lite mer farmor, eller mer nickade och försökte lyssna. Tankarna var någon annanstans.
Mina tankar är ALLTID någon annanstans. Till och med nu.

Snart kommer Elin Mikaela Kajsa och Ylva. Och räddar mig.
Sedan ska vi dra iväg på något lurt. Hoppas det blir en trevlig kväll.
Hoppas även att jag inte gör bort mig inatt när jag kommer hem till släkten.
Återstår att se.


Allt förändras nu.
Inget kommer bli sig likt.
Som vanligt hanterar jag det med GLANS.