Jonna Arenlind

Man fattar tidigt när det kommer att bli en sån där skitdag. I mitt fall direkt när väckarklockan ringde i morse. Tidigt. Jag var så trött så att jag nästan trodde att jag var död.
Till skolan skulle jag, men innan jag gick hann jag med ett storbråk med Ella. Jag kom iväg försent, och som om det inte vore nog så var det pissväder. Jag säger ju det, det är precis därför jag hatar snön! Den smälter, förr eller senare.
Jättehalt var det, och samtidigt äckligt slaskigt. Mina skor läckte in, och strumpbyxorna blev blöta. Jag var tvungen att gå snabbt, vilket visade sig vara i stort sett omöjligt i min kjol. Med miniministeg försökte jag ta mig fram så fort jag kunde, och hela jag utstrålade helt enkelt fjaaaaaant.

Sen var det skola. Öglan på min jacka gick sönder och jag kunde inte hänga upp den i skåpet. Då gav jag upp, och slängde in den ovanpå den stora högen av grejer som redan låg där.  
Jag fasade inför franskan. Den var i och för sig inte så farlig. Jag och Viktor satt bara och fulade oss, han var nog lika trött som jag. Vi skrev om vad vi hade gjort på Julafton, jag skrev om farmor och farfar och olika spel vi hade spelat. Senare när vi lämnat in fick vi veta att det var Nyårsafton vi skulle skriva om. YES. Folk kommer bli så avundsjuka på mitt spexade nyårsfirande..

På tal om spexigt, nu ska jag sätta mig med matteboken.
Och sen ska jag laga mat - för det är tydligen min tur - och jag kan inte.
Men det luktar iallafall mors lilla Olle i mitt rum...