störst, bäst och vackrast
Ingen vill se sig själv som en i mängden. 
Man vill inte vara som alla andra.
Man vill synas, man vill att folk ska lägga märke till en.
Se på mig, se hur duktig jag är, hur snäll och bra jag är.
Man klankar ner på andra för att på så sätt hävda upp sig själv
- och man är aldrig sen att påpeka andras misstag.
"Se vad hon gjorde nu, så skulle inte jag ha gjort."
Jag skulle inte ha gjort si och jag skulle inte gjort så
utan jag skulle ha gjort på ett helt annat, bättre sätt.
-Och varför?; jo, för jag är lite, lite bättre än de runt omkring.
Alla vet inte om det än, men så är det.
Snart kommer alla förstå att jag är speciell, jag är bra, en riktigt bra människa.
Visst, det är alltid lätt att säga efteråt
men jag tror verkligen att det är mer som för oss samman än vad det är som skiljer oss åt.
Och det gäller verkligen komma ihåg att alla människor är precis lika stora,
-men framförallt lika små!
Väldigt bra skrivet!:)