Jonna Arenlind

En vanlig tisdag. Upp tidigt, skola. Träna direkt efter skolan med Sandy. Hem. Äta. Plugga. En helt vanligt "ordinary" dag.  Och jag orkar inte. Jag orkar inte den här förbannade gymnasieansökan som måste in på torsdag. Verkar inte som att det blir Estet/Teater nu, det blir nog Samhäll/Kultur istället. Fråga mig inte. Jag ändrar mig stup i kvarten. Tänk att jag ska ansöka nu, idag eller imorgon. Tänk om jag väljer fel. Blir mitt liv på ett annat sätt då? Hade mitt liv blivit bättre om jag hade gjort si eller så? Jag har beslutsångest. Jag vill också vara säker på vad jag vill. Jag vill veta precis vad jag vill. Men jag håller på och velar. Jag orkar inte. Jag vill inte.



Jag blir så besviken på folk runt omkring mig ibland. Vissa personer, som jag liksom har förväntat mig lite mer av. Som verkligen betyder mycket för mig, och som jag vill ha kvar. Jag är så himla less på folk som gör samma fel om och om igen. Okej, "en gång är ingen gång", som Björn Rosenström säger. Inte för att jag gillar att citera honom, han är en idiot. Men i det fallet har han rätt. En gång är ingen gång. En gång kan man förlåta. Men snälla snälla snälla, sluta gör mig besviken, arg och irriterad gång på gång på gång..

Jag pallar inte att allt ska krångla, jag lessnar snart. Jag har redan lessnat. Jag är så himla less på allt och alla! Nu ska jag gå och ringa Julia, hon brukar kunna få mig på bra humör.

Cause we lost it all,
nothing lasts forever.
I'm sorry, I can't be perfect.
Now it's just too late,
and be can't go back.
I'm sorry, I can't be perfect.