vissa dagar
...ni skämmer ju bara ut er själva.
Jajamänsan, nu är det faktiskt helg! Knappt man trodde att det verkligen skulle bli någon, denna veckan har varit rätt hård. På alla sätt och vis man kan tänka sig. Men den har också haft sina ljusa stunder, som vanligt. Jag och Sandy har traskat till gymmet varenda dag denna vecka, och igår träffade vi ingen mindre än Jill Johnsson där. Lite tufft. Hon verkade glad.
Igår var vi på teater, minsann. Med skolan. Vi såg Oliver Twist. Det var sjukt bra. Jag tänkte bara att "shit, jag vill också stå på den där scenen. Jag vill, jag vill, jag vill!" Nu är det så att jag valde inte teater-linjen. Jag valde samhäll/kultur. Och det sved lite, men känns rätt bra. Är det meningen att jag ska hålla på med teater så kommer jag också få göra det. Annars får jag väl nöja mig med att syssla med det på fritiden...
Annars vet jag inte om det har hänt så mycket. Jo, en sak!
Jag tror det var ... igår var det nog. Nej, i förrgår. Jag och Stina och Sandy satt i skolan och hade håltimme. Vi var allmänt trötta och sega, och flummiga. Jag lyssnade på musik och sjöng med väldigt vackert. Nja. Inte så vackert, faktiskt inte alls. Det var inga andra där, så jag brydde mig inte så mycket. "You give me something", sjöng jag. Sandy och Stina var snälla nog att inte säga så mycket. (Antagligen för att de sov. Iallafall Sandy)
När jag hade sjungit klart låten, satte jag mig upp för att mottaga applåder. Då såg jag att det satt massa åttor vid bordet bredvid. Och det hade jag inte märkt! Hahahaha...
"Oj!" var min intelligenta kommentar. "Hejsan", tillade jag sedan för att inte känna mig som en komplett idiot. Tro mig, det gjorde jag ändå. "Vad fint du sjöng", fnissade de små åttorna. Sandy och Stina garvade ihjäl sig. Jag lade mig ner på bänken igen, tyst som graven.
Men det är lugnt. Du förstår, när man har skämt ut sig ett visst antal gånger, ungefär 100000000 brukar det vara, så känns det inte så mycket längre. Jag är liksom immun, har passerat en viss gräns. Jag lovar, det är sant, jag vet ingen som gör bort sig mer än jag. Men det gör ju inget, eftersom jag är immun. Och jag kan skratta åt mig själv. Det gör jag. EFTERÅT.
Idag är det fredag. Och det är tur det! Jag är verkligen slutkörd. Sandy åkte nyss hem, hon har varit här och vi har sett på film. "Persuit of happyness", med Will Smith och hans son! Skitbra. Och hans son är ju för söt!!! Underbart. Men vi somnade efter en halvtimme, och vaknade när mamma kom in och filmen var slut...
Nu ska jag strax iväg nånstans med Linnea Burén.. Och Emelie och Linnea.Ö. Har inte riktigt fattat vad vi ska göra, men hoppas det är kul. Det är fina flickor, så jag kan inte tänka mig nåt annat.=)
Dagens uttryck
"Håll käft om du ska prata med mig" Moa
"Ska du vara kvar så stick härifrån" Stina
Nu ska jag ringa Juliet Hadino. Jag saknar mina flickor =( Vill se er i helgen. Hejsvejs..<3
I try not to think
about the pain I feel inside,
did you know you used to be my hero?
All the days you spent with me,
now seem so far away
and it feels like you don't care anymore.
Jajamänsan, nu är det faktiskt helg! Knappt man trodde att det verkligen skulle bli någon, denna veckan har varit rätt hård. På alla sätt och vis man kan tänka sig. Men den har också haft sina ljusa stunder, som vanligt. Jag och Sandy har traskat till gymmet varenda dag denna vecka, och igår träffade vi ingen mindre än Jill Johnsson där. Lite tufft. Hon verkade glad.
Igår var vi på teater, minsann. Med skolan. Vi såg Oliver Twist. Det var sjukt bra. Jag tänkte bara att "shit, jag vill också stå på den där scenen. Jag vill, jag vill, jag vill!" Nu är det så att jag valde inte teater-linjen. Jag valde samhäll/kultur. Och det sved lite, men känns rätt bra. Är det meningen att jag ska hålla på med teater så kommer jag också få göra det. Annars får jag väl nöja mig med att syssla med det på fritiden...
Annars vet jag inte om det har hänt så mycket. Jo, en sak!
Jag tror det var ... igår var det nog. Nej, i förrgår. Jag och Stina och Sandy satt i skolan och hade håltimme. Vi var allmänt trötta och sega, och flummiga. Jag lyssnade på musik och sjöng med väldigt vackert. Nja. Inte så vackert, faktiskt inte alls. Det var inga andra där, så jag brydde mig inte så mycket. "You give me something", sjöng jag. Sandy och Stina var snälla nog att inte säga så mycket. (Antagligen för att de sov. Iallafall Sandy)
När jag hade sjungit klart låten, satte jag mig upp för att mottaga applåder. Då såg jag att det satt massa åttor vid bordet bredvid. Och det hade jag inte märkt! Hahahaha...
"Oj!" var min intelligenta kommentar. "Hejsan", tillade jag sedan för att inte känna mig som en komplett idiot. Tro mig, det gjorde jag ändå. "Vad fint du sjöng", fnissade de små åttorna. Sandy och Stina garvade ihjäl sig. Jag lade mig ner på bänken igen, tyst som graven.
Men det är lugnt. Du förstår, när man har skämt ut sig ett visst antal gånger, ungefär 100000000 brukar det vara, så känns det inte så mycket längre. Jag är liksom immun, har passerat en viss gräns. Jag lovar, det är sant, jag vet ingen som gör bort sig mer än jag. Men det gör ju inget, eftersom jag är immun. Och jag kan skratta åt mig själv. Det gör jag. EFTERÅT.
Idag är det fredag. Och det är tur det! Jag är verkligen slutkörd. Sandy åkte nyss hem, hon har varit här och vi har sett på film. "Persuit of happyness", med Will Smith och hans son! Skitbra. Och hans son är ju för söt!!! Underbart. Men vi somnade efter en halvtimme, och vaknade när mamma kom in och filmen var slut...
Nu ska jag strax iväg nånstans med Linnea Burén.. Och Emelie och Linnea.Ö. Har inte riktigt fattat vad vi ska göra, men hoppas det är kul. Det är fina flickor, så jag kan inte tänka mig nåt annat.=)
Dagens uttryck
"Håll käft om du ska prata med mig" Moa
"Ska du vara kvar så stick härifrån" Stina
Nu ska jag ringa Juliet Hadino. Jag saknar mina flickor =( Vill se er i helgen. Hejsvejs..<3
I try not to think
about the pain I feel inside,
did you know you used to be my hero?
All the days you spent with me,
now seem so far away
and it feels like you don't care anymore.
Kommentarer
Trackback