Jonna Arenlind

Har inte hunnit blogga på ett tag nu. Men nu är det söndag, och jag gör allt för att undvika min NO-uppsats, så jag ska nog skriva lite nu tror jag.,

I fredags följde jag med Linnea till pingst, första gången jag var där, så jag kände inte många kottar. Dock några. Det var trevligt,..

Lördag, då kom familjen Linse, Moster Eva och kusiner Isak och Lydia. Vi gick på nån fotoutställning, och Lennart Nilsson var där! Han är en världskänd fotograf, och vi tog kort på honom med Lydias skitdåliga mobilkamera. Han var den som först kunde ta kort på foster i mammans mage. Så bilderna i biologiböckerna är troligen tagna av honom. Grymt va?

På kvällen drog jag och Lydia på oss mysbyxor och tog en buss in till Göteborg stad, där Ida mötte oss på stationen, och vi drog till bas, där det var myskväll. Där fanns massa söta konfirmander som jag hade saknat, Linda, Kajsa, Sofie, Albin, Benjamin, David, Oskar.. Det var mysigt. Sen drog vi ju såklart till Mackedonken innan vi åkte hem. Jag och Lydia sov på bussen, och när vi vaknade hade vi stått på perongen i Borås ett tag. Så vi fick springa som idioter mot bussen, som vi missade. Då var klockan ett på natten, och nästa buss skulle gå om en halvtimme. Så vi satte oss på ett café och drack varm choklad. Helt döda var vi, men det var mysigt. Sen åkte vi hem och sov.

Länge sov vi. Och sen åt vi frukost, sen gick vi och la oss igen. Sen kom Ella hem från sitt gympaläger, och vi gick ut och köpte glass. Sen hem igen.

Sen åkte familjen Linse hem.  Och snart kan jag inte undvika min uppsats längre..

Det hände en så sjuk grej i skolan i fredags ... Jag och Sandy smugglade ut varsitt knäckebröd ur matsalen. Det är förbjudet, för det "stökar ner". Så skulle vi gå fram och prata med Stina och Jenny med knäckebröden. Då råkar Sandy halka, och tappar nästan balansen. Hon såg så rolig ut att jag började gapskratta, vilket orsakade att knäckebrödsmulorna regnade ner över Stina och Jenny. Det tyckte Sandy var väldigt roligt så hon slog ut med armarna och tappade sitt knäckebröd. Samtidigt tappade jag mitt, för hon slog med sin arm precis över min hand. Våra knäckebröd gick givetvis sönder, och smulade ner rejält, och PRECIS då kommer "redhead" (den elakaste städerskan på hela skolan). Så vi tar till flykten, och tar skydd inne i biblioteket. Man vet inte om man ska skratta eller gråta, HUR LYCKAS VI?

Always when we fight
I try to make you laugh
til everything's forgotten
I know you hate that

You and me always, and forever
You and me always, and forever
ba ba ba ba da ba,
it was always you and me,
always..

Jag mår dåligt av denna kylan.
Jag mår dåligt när jag tänker på de som inte har någonstans att gå in när det är så kallt.
Jag mår dåligt när de sitter på gatorna och tigger, och folk bara går förbi.
Jag mår dåligt när folk låtsas att de inte ser.
Jag mår dåligt när jag ser att tiggarnas muggar är tomma.
Jag mår dåligt när jag ser att deras händer är helt röda av kyla.
Jag fattar inte hur det kan vara såhär?