inget kan jämföras med en måndagsmorgon
Natten till idag var jobbig. När man är van vid att lägga sig ruskigt sent och sova sjukt länge, är det svårt att sedan somna i normal tid. Jag lade mig i sängen vid elva, efter att ha kollat lite tv med Ella. Kunde jag somna? Nope. Låg i sängen och filosoferade ett tag, innan jag märkte att herregud, jag sover inte. Det var längesen jag inte kunde somna. Jag försökte sova, det gjorde jag verkligen. Låg och vred och vände på mig, tills klockan var tolv. Då insåg jag att det inte var någon idé att fortsätta försöka. Jag gick upp, och hämtade en bok. Dålig är den, nån slags barnbok, vågar inte ens skriva namnet på den här. Den låg jag och läste en timme, och sen var klockan ett. Då somnade jag.
Vaknde klockan sju, av att mamma glatt förklarade för mig att det var dags att gå upp, för nu var det skola. Nej, mumlade jag, jag har ju sovmorgon till elva. Mamma nöjde sig med detta sömniga svar, och lämnade mig i min säng. Så kunde jag inte somna om. Herregud, det var sjukt. Klart jag borde kunna somna om, jag kan alltid somna om. Men icke.,. Så jag plockade fram den där förbannade dåliga barnboken igen, Rose heter den förresten kom jag på nu. Och vad hände? Jo, efter en kvart blev jag sömnig och somnade om. Jag lovar, det är något magiskt över den där boken. (eller så är den bara sjuuuukt tråkig)
Så kom jag till skolan, på rätt gott humör, med Klaras röda stövlar och väska. Träffade på Sandy som fick årets kram, och sedan skyndade vi oss till svenskalektionen, som var dagens första lektion.. och den var inställd. Bajskorv. Vi räknade snabbt ut att vi hade kunnat sova till tolv, och sedan börjat med idrotten klockan ett. Surt? Javisst.
Men vi gjorde vårat bästa för att behålla vårat goda humör, sällsynt för en måndagsmorgon, så jag och Sandy och Stina och Sara travade iväg till tystarummet för att snacka lite skit. (Med skit menas inte skit utan just det, skit). Sandy berättade om sin trevliga resa till Landskrona, och Stina berättade om sitt strul med en kines. En kines (!) , som dessutom är en av hennes storebrors bästa polare. (storebrosan vet så klart ingenting "han skulle döda mig om han fick veta det") Stina, stina, hon ska då alltid ställa till med dramatik. Jag är dock inte den som säger nej till dramatik, det vet ni nog..Det var kul. Jag märker knappt att jag saknar dem förrän jag träffar dem igen, det är lite underligt..
Våran klass är rolig före och efter idrotten.
Såhär låter det före idrotten:
Sandy - Jag kan inte ha de här byxorna.
Stina - Nähä, varför inte?
Sandy - Jag har inte rakat benen på fyra år. (notera överdrift)
Stina - Men det syns ju inte.
Sandy - Jo, för jag har svarta ben med hår.
(Gapflabb utbryter när Sandy förstår vad hon har sagt. Jo vi brukar ha hyffsat humor. Inte idag.)
Och efter idrotten:
Hanna - Stina, tar du kort nu? (förvånad)
Stina - Nej. (oskyldig)
Sandy - Ta inte kort när jag byter om. (irriterad)
Stina - Jag tar inte kort. (finurlig)
Malin - Jo, du tar visst kort! (små-arg)
Stina - Nej, jag filmar ju. (tycker själv att hon är väldigt smart, resten av tjejerna suckar)
Efter skolan begav oss jag och Sandy ner till stan, för Sandy skulle visa mig ett par skor som var värda att dö för. Jag trodde inte att de skulle värda att dö för. Mina damer och herrar, dessa skorna VAR värda att dö för.
Sedan gick vi och tränade, och Sandy stack iväg tidigare för hon skulle träffa sin mor. När jag tog på mig kläderna ställdes jag inför ett stort problem. Jag tänkte inte ta på mig jeansen igen, jag skulle ha mjukisbyxor. Så är det efter träningen helt enkelt, inget snack om saken. Grejen var att jag hade Klaras röda stövlar nu, och det kändes inte roligt att traska över stan med mina stora mjukisbyxor nerstoppade i dem, det ska jag tala om. Men det gjorde jag, med ett fast bryr-mig-inte uttryck i ansiktet. Det ska gudarna veta, mjukisbyxor i röda stövlar med klack, det är ingen hit.
Nu har jag suttit här och käkat russin en stund, det är trevligt. Förresten, visste ni att gröna bananer innehåller långsamma kolhydrater och mognare bananer innehåller snabba? Det är bra, för de som är lite gröna är godare.
Nu har Axel kommit hem från Åre, så jag ska nog gå och spendera lite tid med min käre bror. Hejdå!
Vaknde klockan sju, av att mamma glatt förklarade för mig att det var dags att gå upp, för nu var det skola. Nej, mumlade jag, jag har ju sovmorgon till elva. Mamma nöjde sig med detta sömniga svar, och lämnade mig i min säng. Så kunde jag inte somna om. Herregud, det var sjukt. Klart jag borde kunna somna om, jag kan alltid somna om. Men icke.,. Så jag plockade fram den där förbannade dåliga barnboken igen, Rose heter den förresten kom jag på nu. Och vad hände? Jo, efter en kvart blev jag sömnig och somnade om. Jag lovar, det är något magiskt över den där boken. (eller så är den bara sjuuuukt tråkig)
Så kom jag till skolan, på rätt gott humör, med Klaras röda stövlar och väska. Träffade på Sandy som fick årets kram, och sedan skyndade vi oss till svenskalektionen, som var dagens första lektion.. och den var inställd. Bajskorv. Vi räknade snabbt ut att vi hade kunnat sova till tolv, och sedan börjat med idrotten klockan ett. Surt? Javisst.
Men vi gjorde vårat bästa för att behålla vårat goda humör, sällsynt för en måndagsmorgon, så jag och Sandy och Stina och Sara travade iväg till tystarummet för att snacka lite skit. (Med skit menas inte skit utan just det, skit). Sandy berättade om sin trevliga resa till Landskrona, och Stina berättade om sitt strul med en kines. En kines (!) , som dessutom är en av hennes storebrors bästa polare. (storebrosan vet så klart ingenting "han skulle döda mig om han fick veta det") Stina, stina, hon ska då alltid ställa till med dramatik. Jag är dock inte den som säger nej till dramatik, det vet ni nog..Det var kul. Jag märker knappt att jag saknar dem förrän jag träffar dem igen, det är lite underligt..
Våran klass är rolig före och efter idrotten.
Såhär låter det före idrotten:
Sandy - Jag kan inte ha de här byxorna.
Stina - Nähä, varför inte?
Sandy - Jag har inte rakat benen på fyra år. (notera överdrift)
Stina - Men det syns ju inte.
Sandy - Jo, för jag har svarta ben med hår.
(Gapflabb utbryter när Sandy förstår vad hon har sagt. Jo vi brukar ha hyffsat humor. Inte idag.)
Och efter idrotten:
Hanna - Stina, tar du kort nu? (förvånad)
Stina - Nej. (oskyldig)
Sandy - Ta inte kort när jag byter om. (irriterad)
Stina - Jag tar inte kort. (finurlig)
Malin - Jo, du tar visst kort! (små-arg)
Stina - Nej, jag filmar ju. (tycker själv att hon är väldigt smart, resten av tjejerna suckar)
Efter skolan begav oss jag och Sandy ner till stan, för Sandy skulle visa mig ett par skor som var värda att dö för. Jag trodde inte att de skulle värda att dö för. Mina damer och herrar, dessa skorna VAR värda att dö för.
Sedan gick vi och tränade, och Sandy stack iväg tidigare för hon skulle träffa sin mor. När jag tog på mig kläderna ställdes jag inför ett stort problem. Jag tänkte inte ta på mig jeansen igen, jag skulle ha mjukisbyxor. Så är det efter träningen helt enkelt, inget snack om saken. Grejen var att jag hade Klaras röda stövlar nu, och det kändes inte roligt att traska över stan med mina stora mjukisbyxor nerstoppade i dem, det ska jag tala om. Men det gjorde jag, med ett fast bryr-mig-inte uttryck i ansiktet. Det ska gudarna veta, mjukisbyxor i röda stövlar med klack, det är ingen hit.
Nu har jag suttit här och käkat russin en stund, det är trevligt. Förresten, visste ni att gröna bananer innehåller långsamma kolhydrater och mognare bananer innehåller snabba? Det är bra, för de som är lite gröna är godare.
Nu har Axel kommit hem från Åre, så jag ska nog gå och spendera lite tid med min käre bror. Hejdå!
Kommentarer
Trackback