Jonna Arenlind

Jag brukar inte tycka om att tänka på framtiden. Jag är nog lite småskraj..
Man vet ju aldrig vad som kommer hända, för även om man styr det mesta själv så kan man inte styra över allt. 

Men jag gillar att styra.
Jag gillar inte överraskningar.
Det är jobbigt när saker inte blir som man tänkt sig.

Jag vill gärna planera allt in i minsta detalj. Varje dag.
Långa listor och planeringar, inget får gå snett.

Ibland händer dock något oväntat
som visar sig vara det man ville ha..
Utan att man visste om det.
Vissa insikter får en verkligen att haja till.

Man måste börja se sig själv i nytt ljus,
och ibland avslöjar det nya ljuset nåt man vetat innerst inne hela tiden.

Det bästa kanske är att sluta fundera på  vart man är på väg  och istället njuta av det man har...

Men det är så mycket lättare sagt än gjort.

Det är egentligen fint, för den nya klassen är verkligen fin, lärarna verkar okej och linjen känns verkligen helrätt. Men skolan har ju börjat. Och det är rätt drygt..

Jag är trött. Fast jag sover rätt duktigt. Jag fattar inte. Jag måste lista ut ett sätt att klara detta med skola, för så som det ser ut nu dröjer det inte länge innan jag får sammanbrott.

You left me hanging from a thread we once swung from together
I've lick my wounds but I can't ever see them getting better

Something's gotta change
Things cannot stay the same

Idag gick jag en promenad på två och en halv timme, hade en del att tänka på, och fick faktiskt en del tänkande gjort. Att vissa grejer är så besvärliga att man måste gå ut för att tänka igenom dem, kan ni tänka er det? Ha.

Ibland undrar man minsann varför vissa grejer ska vara så jobbiga och komplicerade, det hade väl lika gärna kunnat vara enkelt? Eller?
Jag tror att varje dag består av små prov, som testar olika saker hos en. Vissa testar ens personlighet, ens styrka, tålamod, och omdöme. Andra testar ens vänskapsband.
Känns som att jag har utstått många sådana test på sistone. Inte alltid man klarar alla, men what the heck, that's life!

"...och aldrig är det så galet att det inte kunde vara värre!"

I slutändan tror jag att det handlar om att våga ta lite risker.
Jag menar, man vet ju aldrig vad framtiden för med sig?
Om man feger sig ur alla situationer är det ju ändå inte säkert att det var rätt.
Frågan är om det överhuvudtaget finns en chans att det är det rätta? Kan diskuteras.
Nu vimsar jag till det.
Allting var mycket klarare när jag var ute på min promenad.
Jag säger ju det.

 Men okej, Risker. Jag vet inte, men i mina öron har det ordet lite av en negativ klang.
Det får mig att tänka på brandgula varningsskyltar och brinnande hus. Typ.
Men på sista tiden har jag tagit lite mer risker än annars.
Det skrev jag ju i förra bloggen,
att jag har gjort saker som jag aldrig skulle gjort vid mitt "sinnes fulla bruk".
Kanske har jag varit lite uttråkad, men i vilket fall som helst, gissa vad..
Det är kul.
Om än lite läskigt, men KUL! 

Nu ska jag checka in Elfsborg när de krossar Valencia.
(riskfritt! =D) ..... /J

Well open up your mind and see like me
Open up your plans and damn you're free
Look into your heart and you'll find love love love!


Listen to the music at the moment maybe sing with me
Ah, la peaceful melody
It's your god forsaken right to be loved loved loved loved loved!

Gårdagskvällen var den fetaste på länge, två timmar efter att jag hade kommit hem från Hanö kom Julia hit, och det var sjukt fint att se människan igen. Vi satt på Café Rizzo och fikade, när ingen mindre än Karin Älvebrant dyker upp! Heeelt galet kul att träffa denna härliga människa, det var sjukt länge sen sist.  Med sig hade hon sin trevliga väninna, Jarna, och de satte sig hos oss och nallade lite fika och pratade en stund.

Sedan var det dags för lite Salem Al Fakir,
och vi drog oss till Boråstorget,
där vi träffade Anna Jansson,  Fredrik Schjetne och ledar-Karin.  
Så där stod vi och diggade en timme, och seröst,
alla som har hört Salem live vet att han är helt gaaalet bra!
Man blir förälskad, helt såld!

Efteråt fick Julia hans autograf på sin fjällräven väska,
yillsammans med den fina kommentaren
"nu är jag alltid med dig."
Behöver jag säga att Julia var salig?

Sedan följde vi med Anna, Fredrik och Karin och köpte glass,
fast bara Anna och Julia köpte, mjukglass med KULÖRT strössel,
och det förstod inte ens gubben i kiosken var det betydde men det stod på skylten. Hahaha.. Det är kanske inte så kul som vi tyckte att det var just då.

Sedan nallade Karin av Fredriks snus, och det blev rätt flummigt på Borås gator, men hon spydde inte iallafall och det var vi alla glada för...

Sen följde jag och Julia dem till deras buss mot götet, och då fick vi även alla smaskiga detaljer om Annas kärleksliv. Trés intressant.

Sen var klockan typ tolv, och jag och Julia traskade runt bland människorna, som var packade på alla sätt och vis, och hälsade på både kända och okända filurer. Vi fick många nya vänner denna natt, till exempel Jatemir, Jatmir Jamir?, som kom och satte sig hos oss och pratade en stund, och sen träffade vi även hans vän som enligt Jatmir, Jatemir Jamir? "springer som en j*vla kyckling". Även detta var ganska kul mitt i natten när både jag och min vän Julia var rätt trötta. Sen lämnade vår vän Jamir, Jatemir? Jimir? oss, och en liten kille tolvårsåldern började brutalt stöta på Julia, vilket på alla sätt var ganska obehaligt. En 25-årig Jakob, Anders? Henrik? underhöll oss sedan med minnen från hans uppväxt, tex från hans orkester, fiollektioner och tidiga lördagsmornar. Han var... rätt trist, men lyckades ändå lite halvt packad underhålla oss medan vi väntade på en buss som aldrig kom.

Sen bröt värsta catfighten ut, men som tur var så var Jatemir, Jamir? Imir? kvar och skyddade oss, medan vår trista 25-årig stod gömd bakom nåt hörn och bet på naglarna. Såhär gick tjejbråket till, vi kan kalla dem Elaka-Elin och Stackars-Stina.

Elaka Elin: Varför gjorde du sådär din....blablabla
Stackars Stina: Det var inte meningen, förlåt....blabla
Elaka Elin: Det var det visst, blablablabla
Stackars Stina: Men förlåt! Blablabla
Elaka Elin: Du menar det inte! Blablabla..


Extremt underhållande, må jag säga. Sedan var klockan tre, och Julia och jag drog oss hemåt, och var hemma vid halv fyra, pigga som nötkärnor. Så vi kokade lite te och somnade vid halv sju på morgonen. Fet kväll!