Jonna Arenlind

Inte för att bli alldeles djup och blödig nu men, jag måste sortera mina tankar lite.
Jag har aldrig varit rädd för döden. Har liksom aldrig funnits någon anledning.
Varför oroa sig över sånt man inte kan göra något åt? Alla ska ju dö.
Jag har dock alltid varit fascinerad över själva grejen.
Att man en sekund kan finnas till och sedan försvinna.
Ena sekunden leva, tänka, drömma..
En människa består av så himla mycket mer än kött och blod!
Hur kan allt försvinna på en sekund? Om det nu gör det?
För mig känns det ungefär lika otroligt som liv efter döden!