Jonna Arenlind

Ja hörni, det rinner på. Dagar går och veckor och nu är det höst.
Skolan är som den är.
C-kurser, franska steg tusen, vem var det som sa att 3:an är slapp?
Jag fryser. Löven faller.

Mer då? Jo det här kommer ni inte tro.
Jag har fått jobb.
*effektpaus*
Jo det är sant.
*paus för ytterligare effekt*
Godisaffären ute i sandared ville ha mig.
Den enda frågan jag fick var: - Röker du?
-Nej.
-Bra.
Tack.
Tacktacktacktacktack!

Nu ska jag börja planera mitt vidare liv. 
Det kryper redan i mig och jag vill iväg igen.
London. Paris. Berlin. Indien. Australien..

Projektarbetet planeras.
Planen lyder: klädinsamling. försäljning (förhoppningsvis i skolans lokaler),
sedan pengarna nerskickade till de fina barnen på skolcentret i Kenya.
Visa att jag inte glömt dem. Aldrig, aldrig. 

Annars? jag vet inte.
Tänker mycket och har svårt att koncentrera mig.
Det känns som jag står stilla!
Att mycket är meningslöst.
Umgås ofta med Kenyavänner.
Längtar tillbaka mindre då.
Vi är nära varandra och det känns bra.

Vill göra nåt bra och vettigt. Inte sitta här och vissna som löven på träden.
Ska göra något bra av denna hösten, och hela året. Jag tänker inte slösa en dag.
Inte heller slösa energi på fel saker.
Jag ska göra något bra av denna hösten!

Polisen stormade tågstationen när jag skulle in till Göteborg imorse.
När jag kom tillbaka ikväll var de kvar.
Jag gillar inte poliser. Ända sedan Kenya gör de mig orolig. Nervös.
Hatar det. Där står de med armarna i kors och tror att de äger världen.
Jag tröstar mig med att de måste haft en jäkla trist lördag iallafall. Ha-ha.

Nu ska jag sova. Imorgon ska jag jobba.
Den meningen har jag aldrig skrivit förr.
Imorgon ska jag jobba. Jag ska jobba. Jonna ska jobba.
Hoppas ni mår bra.
kramar