Jonna Arenlind

helgen har varit one of a kind
i lördags steg jag upp tidigt och tillbringade hela dagen på högskolan
där jag gjorde högskolprovet.
det var inget kalas direkt
jag var helt oförberedd på den jäkla tidsbristen
och stressade mig igenom provet med
hjärtat bankande och svetten lackande (nåja, ungefär)
efter 8 härliga timmar var det äntligen över och jag var slut.

men då skulle Kajsa 18 år firas och det gjorde hon sannerligen
väldigt väldigt trevligt blev det och sent
därmed var jag inte riktigt på topp när väckarklockan ringde
lika tidigt idag,söndag morgon
jobbjobbjobb! yesyesyes!

me  grejen jag har insett idag är att det finns inget bättre jobb
när man är sådär trött och hängig och bara vill sitta hemma
och titta på film och äta chips
för det är precis vad jag har gjort hela min arbetsdag!
yesyesyes!
in your face alla hemköpbrudar och icagrabbar!
nu ska jag snart packa ihop mitt pick och pack och
gå hem och stupa i sängen.
sen jäklar är det höstlov och det är sannerligen på sin plats!=)
stockholm med kenyagänget väntar och det kommer bli grymt.

puss och kram!/jon

Vi gjorde ett besök hemma hos vår allas Karl Marx


Katolicismen lade sig i det mesta, shoppingen ingen undantag


I Verdun stupade många franska och tyska soldater i ett onödigt krig.
Vi besökte fortet där franskarna bodde under kriget.


Luxenburg är ett litet men o så charmigt land


Utanför komissionen i Bryssel var det spexigt som tusan
med shakande afrikaner och eldsprutande drakar!!

Insikt är första steget till förbättring, heter det inte så?
Jag är en dålig förlorare.
Jag vill inte förlora utan jag vill vinna.
Förlorar jag så blir jag sur, på mig själv men framförallt de jag förlorar emot.
De tar något som är mitt, det vill säga vinsten.
Det var meningen att jag skulle vinna, det var bara någonting som gick snett.
Resultatet är inte rätt.

Jag hatar att förlora i spel.
Därför går jag in för spelet till hundra procent.
Att vara i mitt lag är inte alltid kul.
Det viktigaste är nämligen att vinna.
Sport ska vi inte ens tala om.
En förlust förföljer mig i flera dagar och får mig att ligga vaken och älta.
På riktigt.

Och ja, jag vet att det är lite sjukt.
Det är definitivt en svaghet och någonting för andra att störa sig på. 

MEN, jag skulle inte beskriva mig själv som tävlingsinriktad,
i den betydelsen att jag skulle tävla när det gäller allt.
Vara en sån jobbig jävel som ska ha det största och det bästa av allt och hävda sig.
Jag skulle således vilja skilja på begreppen dålig förlorare och tävlingsinriktad,
och mena på att jag är det förstnämnda.

Det är trots allt när det gäller spel och sport jag måste vinna,
vilket ju faktiskt för det mesta kräver vinnare och förlorare.

Jag tycker det är helt otroligt med människor som tävlar när det gäller till exempel betyg.
Det är brutalt orättvist, speciellt med tanke på hur olika förutsättningar man har från början.
Jag tävlar inte när det gäller lycka eller liknande sorts framgång.

För grejen är att när det gäller sådant behöver inte andra förlora för att jag ska vinna.
Bara man själv sätter gränserna!
Du behöver inte vara ledsen för att jag ska kunna vara glad.
Det är snarare tvärtom!
Är du glad, är det lättare för mig att vara glad.
Och vi kan vara glada allihop!

Vad jag ville med det här var inte att snacka bort min barnslighet,
jag vet att jag är jobbigast i världen ibland när jag jämt ska vinna.
MEN, jag har faktiskt mina gränser.
Och jag tror att det bland annat är sådana små svagheter som gör oss till de vi är.
Det är rätt charmigt att ingen är den andre lik och det gör livet roligare.

Med de orden vill jag säga tack alla fina och godnatt!