Jonna Arenlind

Och ni förstår förståss vilket tryck jag menar
-garderobstrycket!!
Detta överkonsumerande Sverige vet jag är fullt av
överfulla garderober, redo att sprängas alltså.
Jag är eran räddare i nöden.

Jag och några väninnor ska ha lite klädförsäljning
om några veckor,

10 december på Bäckängsgymnasiet
12 december (förhoppningsvis) i Kulturhuset

och pengarna ska gå till
Ngamwanza, barncentret jag hängde på en del i Kenya.
(Jag slänger in ett par bilder så ni kommer ihåg)

Jag säger er: gå in i era hus. 
plocka ut den där tröjan du fick i julklapp år 1995.
lägg den i en kasse.
plocka sedan ur resten av kläderna du inte använder,
lägg dem i kassen, och ge kassen till mig!

Voila, du har lättat på trycket,
och du har dessutom hjälpt massa föräldralösa ungar.
Det känns väl bra sådär en onsdagskväll?

Vänner, familj, släkt, gör er redo!
I helgen kommer jag ner till Skåne och
då kan jag samla ihop vad ni har där nere.

Skulle vara skitbra om ni kan föra detta vidare också.
Och kanske svara något bra här nere så jag vet om ni är på!

Pussar och kramar
/jonna

Nu sitter jag här i godisbutiken igen,
och för första gången på hela veckan är det fint väder ute.
Lite ironiskt, men jag härdar ut.
Idag är det dessutom första advent!
Och imorgon första december!
(eller? jag räknar på knogarna, jodå det är det)

Igår kom Axel hem från Spanien,
och så passade han på att fylla 20.
Det blev glasstårta och
hela truppen samlad hemma för ovanlighetens skull.
Fast innan det hade jag varit inne i Göteborg
och fikat på Hagabion med
lilla Malva, Elna och Hanna.
Tänk vad jag hinner med!

Igår övningskörde jag för första gången på över ett år.
(..och tredje gången i mitt liv)
Det är märkligt hur många fel man kan göra på en jäkla parkeringsplats.
Och det är märkligt vad konstigt en bil kan bete sig när jag sitter vid ratten!
Den hoppade, den blinkade och den luktade konstigt bränt.
Jag har aldrig sett en bil bete sig så!
Men både jag, min syster och min mor överlevde.
Och - till min förtjusning - mammas förfäran - och Ellas förvåning -
- lyckades jag få till en överenskommelse om en vända nästa lördag med.

mina damer och herrar,
den långa, hårda, farliga resan mot jonnas körkort har börjat...

Jag kan inte hjälpa det,
jag tycker det är så intressant hur människor beter sig i simbassängen!
Motionsbassängerna är uppdelade i två längder,
nämligen för "långsamma simmare" och "för snabbare simmare"

Min senaste notering är att könsuppdelningen mellan de två längderna
är helt otrolig! Den långsamma bassängen domineras allt som oftast
av kvinnor, medan den snabbare alltid domineras av män.
Jaha, tänker man, jo men män är ju oftast snabbare än kvinnor
så det är väl inte så konstigt.
Och så tänkte jag med först.
Men, hör och häpna, så är det inte alltid!
Gubbarna i den snabba bassängen kan vara så olidligt långsamma
medan damerna i den långsamma kan spurta på som rena elitsimmare.
Ändå byter de inte bassäng! Visst är det märkligt?

Det här brukar jag fundera på ibland när jag simmar.
Varför är det så svårt för tjejer eller kvinnor att visa framfötterna
och slänga sig i den snabba bassängen?
Och varför är det så svårt för killarna och gubbarna att slänga sig i den långsamma?

Egentligen är det inte så svårt att förstå,
när man som kille ständigt motiveras och sporras att man ska vara stor och stark och ta plats,
medan tjejer istället uppmanas till att vara lugna och fina och inte ta för mycket plats.

För att gå emot denna uppdelning slänger jag mig allt som oftast i den snabba gubbassängen,
för att liksom gå emot och chocka lite, sånt tycker jag är kul.
Fast sen får jag ofta byta till den långsamma kvinnobassängen
eftersom gubbarna är så otroligt sega... =)

kram och god eftermiddag!
jonna

å kära underbara
nu sitter jag här i godisbutiken igen
och är sådär superduperproduktiv.
det regnar ute så det kommer inte en människa hit.

jag har tänkt lite framåt den senaste veckan,
lite sådär vad-ska-jag-göra-med-mitt-liv-aktigt.
(det som i mitt fall brukar orsaka symptom som magkramp,
andningssvårighet, och hjärtklappning eftersom jag verkligen inte VET!)

men jag har kommit fram till en sak: jag måste inte veta nu.
det kanske är bra att jag inte vet för då hinner jag ändra mig 10000 ggr ändå.
istället ska jag efter gymnasiet göra sådant som jag KÄNNER FÖR,
och om det är till nytta i framtiden så är det bara ett plus!
och medan jag gör det här kan jag ju tänka på vad jag vill göra i det långa loppet.
bra va? jag tycker det.

jag hittade en grej som verkar kul,
nämligen lite franskastudier i Nice i Frankrike.
vad sägs om det?
en termin i frankrike, lära mig massa go franska
som jag kanske jag använda i framtiden.
alla säger ju att språk är en stor stor merit om man
vill arbeta internationellt på något sätt
(vilket jag vill, tror jag,kanske)

dessutom skulle det kännas jäkligt gött
om inte dessa 7 års lidande med franskalektioner
varit helt i onödan..
utan något jag gör något med liksom

det är ungefär vad jag tänker nu.
men vi får se.
jag hinner säkert ångra mig några gånger till.
men bara att jag fått EN idé känns så himla bra.

hoppas allt är gött med er!
kramkram
/jonna