Jonna Arenlind

Overkligt att jag åker tillbaka till Kenya om 10 dagar.
Detta är bara semester.
På ett sätt känns det som att det var tusen år sedan jag bodde här hemma,
men på ett sätt känns det precis som igår.

Jag har fallit tillbaka i de gamla vanorna.
De första timmarna hemma kände jag mig nästan som en utomstående,
men det dröjde inte länge innan vi syskon började tjaffsa som vanligt.
Och det kändes härligt!
(ett kort tag, nu är det jobbigt igen)

Vissa har sagt att en del stannar i Sverige efter att ha varit på besök under lov.
Jag var nästan rädd för det!
Men så känner jag inte.
Jag känner mig långt ifrån färdig i Kenya.
Fast jag tror att det kommer kännas lite att lämna alla här i Sverige för andra gången..

Jaja, 10 dagar kvar att spela på.
Varje dag är värdefull och hittills har jag nyttjat tiden väl.

Jag har träffat hela släkten, alla skanks, alla fina journalister, och Sandy och Jakob.
Det gäller ju att ta vara på. Tur att jag har tagit en vecka ledigt från skolan...

Gott nytt år allihop!
Jonna

BRRRR, vad kaallt!!!!!!!!
Men mysigt med julprydnader och grejer. Mamma har legat i!
Resan gick jättebra, jag klarade stolt av byte i London med buss och grejer.
Mest var jag för trött för att oroa mig.

Hem kom jag och möttes av hela familjen och dessutom Ylva Mikaela och Elin!
Ute vid bilen fick jag min kylchock.
Det vart grått och blött och ingen snö men ack så fint att se dem alla igen.

Jullan min kom någon timme senare, och det kändes som tusen år sedan
men samtidigt precis som igår.

Sen sov jag som en stock i 11 timmar.

Imorse vaknade jag och fick årets chock.
(inte bara över kylan, utan över hela jag-är-i-sverige-grejen)

Sen har jag faktiskt varit på jul-liseberg med Ella och Alve idag. Det vart mysigt med fejk-snö och renar (!)

Alve är lång och duktig på att prata. Jag har gullat med honom konstant sedan jag kom.
Det blir kul att se hur länge han står ut.
Pippi känner igen mig och det pappa sa om att hon blivit tjock och tovig och illaluktande stämde inte.
(Vilket jag borde förstått. )
De andra är som vanligt, Ella lite längre kanske, Axel vägrar fortfarande klippa sitt hår.

Mitt rum ser okej ut,.
Halva inredningen har på nåt mystigt sätt smygit sig över till Ellas rum,
min matta, spegel och lampa till exempel. Spegeln är tillbaka, det övriga saknas fortfarande.

Det är verkligen svinkallt. Nämnde jag det? Svinsvinsvinkallt.

Idag har jag bakat pepparkakor också.

Imorgon lär bli en mysig dag, då ska jag träffa saknade vänner!
På tisdag bär det av till Skåne som vanligt, då blir det släkt och jul och grejer.
Hemma därifrån den 25 eller 26 tror jag.

Här i Sverige stannar jag till den 9 januari, ungefär så länge jag klarar mig utan att förvandlas till en istapp.
Brrrrr.

Nu ska jag se om jag lyckas ta mig fram till sängen.
Det är rätt stökigt.
Godnatt!
j

Detta blir sista inlägget härifrån Kenya på ett par veckor,.
imorgon far jag norrut.

VI SES SNART!
jonna

Ojojoj.
Jag sitter på mitt skrivbord och har ont i ryggen.
Nej jag har inte problem med prepositioner
jag sitter faktiskt PÅ skrivbordet
eftersom min vän Hanna har brutit min stol i två delar.
När jag äntligen hade fått en stol som man inte behövde LIGGA ner i utan kunde sitta normalt.
Och en stol utan en skum läderfläck över dynan som får folk att driva med mig.
Tack till Hanna Karlsson!
Skyldig till mina från och med nu everlasting ryggproblem.

För övrigt pluggar jag som en idiot ikväll för att slippa drunkna i plugg hemma i Sverige.
Alltså det här med att höstterminen inte tar slut förrän 4 veckor EFTER jul, det är inte kul.
Dålig grej!

Så nu pluggar jag för att kunna hänga med er när jag kommer hem.
Så ni kan härmed känna er som medbrottslingar eftersom ni på sätt och vis
är skyldiga till mina everlasting ryggproblem som jag kommer lida av.
Fast jag gillar er ändå, och saknar er.
Och i övermorgon åker jag.
Väskan är packad sedan i måndags!
Folk kallar mig patetisk. Väskan är stor och gul.

Kram och smått ryggskott
/jonnyponny.