November
Jag antar att det inte bara har mer mörker och kyla att göra.
Stress och huvudvärk
för lite sömn
oro
hemlängtan
22 dagar kvar idag!!!
jag längtar efter att få se er alla igen!
OJOJOJ
plugg står mig upp i halsen, denna vecka är det 3 prov
det är joner och perception och passé composé så det står mig upp i halsen.
Men, idag är det en speciell dag, så därför tog jag tid från mina joner och atomer
och lägger istället tiden här,
en månad kvar till julafton!!
Det känns helt galet med tanke på att det är så varmt här, det är på väg att bli riktigt hett!
I helgen ska vi till Nakuru och kolla på Flamingos och noshörningar, förhoppningsvis en och annan leopard också. Sedan har vi sett "The big Five", alltså Elefant, Lejon, Noshörning, Leopard och Buffel.
Hoppas allt är bra med er mina kära!
Kram från jonna
LUSHUS!
Det allra bästa med att bo på internat vet ni vad det är?
Jo det är att saker sprids fort som tusan.
Allt sprids.
Nyheter sprids. Skvaller sprids.
Magsjuka sprids.
Och det bästa av allt: Löss sprids!
Dessa små kryp har äntligen kommit till Svenska skolan.
Våran sköterska Siv har under hela dagen sprungit runt och håvat in oss elever på luskontroll.
När jag kom ut efter mattelektionen stod hon där, jag såg ingen utväg utan var tvungen att följa med upp på altanen.
Men jag var lusfri.
Siv har gått in för den här lusjakten med stora ambitioner.
Hon tror att lössen kan vara utrotade inom tre veckor.
TRE VECKOR.
Innan dess får vi inte ligga i varandras sängar, använda samma handukar,
mössor, osv.
alla lakan och handukar är borta,
alla kuddar i TV:rummet.
Internatet blir mindre och mindre mysigt för varje dag som går.
Imorgon har vi kanske inga gardiner kvar, vem vet.
Man vet inte riktigt vilka som har löss eftersom det sprids så snabbt.
Det är lite spännande, som på film.
Man kan inte lita på någon!
Fast om man har fått lus-diagnosen från Siv får alla reda på det, för då får man gå runt med lusmedel i håret,
vilket ger håret ett slickat utseende,
gärna med en plastpåse utanpå.
Ja, det var det senaste rapporten från jonna arenlind. Nu är det franskalektion!
Au revoir!
På promenad träffade vi dessa
Examen i Kibera
Det var jag, Ellen, Elna och Hanna.
Skolan ligger i Kibera, största slummen i Kenya, och vi tyckte det skulle vara intressant att se.
Så vi kom dit, och blev mötta av Francis, som skulle visa oss vägen till skolan.
Vi kom dit, och märkte att tillställningen redan satt igång. Det satt massor av människor och lyssnade på en man som höll tal där framme. Eleverna som tog examen satt på de två första raderna.
Vi stod längst bak ett tag och kände oss aningen bortkomna. Folk kollade lite på oss och viskade "Mzungo", =viting.
Francis började ta oss längre fram, och vi följde efter. Människor stirrade och viskade ännu mer, "Mzungo, mzungo", från alla håll. Francis pekade på en soffa längst fram, där mannen talade!, där han sa att vi skulle sätta oss.
Herregud, tänkte jag, vad ska vi göra längst fram, på scenen?
Men vi gick fram och satte oss, mitt under talet. Vi hade ganska lätt stulit hela uppmärksamheten från talaren. Och inte nog med det, nu började de duka fram läsk och kakor till oss mitt under examentalet! Jag ville bara sjunka genom jorden. Nej tack, sa vi så försiktigt vi kunde, det fanns inte i mitt huvud att vi kunde ta emot detta från dem, kenyas fattigaste människor! Vi tänkte inte på hur extremt oförskämt det uppfattas att säga nej till någonting som kenyanska människor bjuder på. Även om människorna är så extremt fattiga så delar de med sig av det de har. Det är speciellt.
Sedan trodde de att vi inte ville ha deras fika för att vi trodde att det var något fel på det. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Till slut, efter en stunds velande fram och tillbaka, öppnade kenyanerna våra läskflaskor och tryckte dem i händerna på oss. Sedan satt jag med ont i magen under hela tillställningen och försökte få i mig flaskan med fanta inför alla kenyanerna framför oss. Jag har aldrig känt mig så uttittad.
Det var hemskt! Vi satt längst fram, på nån slags pedestal för att vi var vita. Jag har nog aldrig känt mig så illa till mods. Människor som höll tal pekade på oss, talade på Swahili, och fick människorna att applådera för oss. Jag har ingen aning om vad han sa. Efteråt, när vi skulle gå, och sa hejdå till människorna där framme (rektorer och folk som byggt upp skolan), tog de oss i handen och sa "God bless you, God bless you", om och om igen. Det var så konstigt!
Vi fyra stackars svenskar representerade på något sätt alla svenskar som sponsrat eleverna som tog examen. (Det fick vi veta senare)
Puh. Jag har fortfarande inte helt samlat mig.
Det har verkligen varit en konstig lördag.
Roliga Massajkvinnor
Kisumu + Kusa
Nu är vi hemma igen, veckan har varit kul!
I Kisumu åkte vi cykeltaxt, Bodaboda, vilket var galet skoj men rätt farligt,
och så var vi ute på Victoriasjön och såg flodhäst.
Dessutom gick vi på marknad.
I Kusa träffade vi massa folk på landsbygden,
vi besökte en kvinna som tillverkade mattor,
ett gäng kvinnor som var gifta med samma man,
massa farmägare,
en fruktodlare,
osv.
Nu känns det verkligen som vi har fått uppleva riktiga Afrika!
Såhär efteråt är vi lite hängiga, folk är magsjuka och svimmar till höger och vänster.
Vi håller tummarna att vi ska slippa malaria,
vi käkar ju tabletter emot.
Jag mår bra än så länge, så jag får ta hand om mina kära vänner.
En ligger på sjukhuset med dropp, t.ex.
TIA, this is Africa, vad som helst kan hända när som helst.
Man blir inte förvånad längre.
Nu är det vilahelg på intåg.
Ta hand om er!
J
drama,drama
Internet har krånglat järnet några dagar, det har åskat och blixtrat och grejer,
regnperiod har vi nu ett tag framöver, en månad ungefär.
Lördag kväll eller snarare natt och vi har varit på Carnevore,
Jätteroligt,
tills jag gled nerför en pelare med handen rakt över en spik och fick årets jack i fingrarna,
vilket jag inte märkte förrän blodet började droppa över dansgolvet,
då fick alla runt mig panik och min vän Elna rusade in på toaletten som visade sig vara herrarnas
vilket hon förstod av männen vid pisoarerna, för att hämta papper.
Hon hävdade efteråt att hon handlade i panik, men jag tror till hundra att hon såg sin chans att äntligen få
besöka herrarnas toalett, jag var bara hennes ursäkt
Men vid det laget hade min andra vän Hanna, tagit mig till baren där hon försökte få uppmärksamhet,
jag upptäckte att hela stolen bredvid mig var i princip täckt av blod och höll på att svimma
sedan togs jag om hand av 5 kenyaner med bomull, sprit och olika krämer som de försökte få stopp på blodet med.
jag hade fortfarande inte kollat på såret utan satt mest och försökte hålla mig från att svimma
kenyanerna tryckte och tryckte men det slutade inte blöda och jag tänkte herregud,
hur mycket blod får plats i två fingrar liksom?
Mycket ska ni veta.
En annan sak ni ska veta är att medecinsprit i öppna sår är inte mysigt utan rätt pain.
Till slut kunde vi inte sitta där och trycka längre, (hehe) för vår buss väntade,
så vi fick trycka själva under hemvägen
hemma fick jag vara med om hela sprit-i-sår-proceduren igen,
eftersom internatföreståndarna inte var säkra på att det kenyanerna hade gjort det ordentligt.
nu sitter jag här med torkat blod upp till armbågarna.
jag skulle ha tajmat en vecka tidigare, till haloween.
det hade varit fränt.
Nu ska jag sova.
Jag har blivit tillsagd att sova med högra armen rakt utsträckt.
Good luck, säger jag.
Och Good night!
På besök i Massajbyn
Vi välkomnades med en traditionell Massaj-dans,
som gick ut på att massajerna ställde sig på rad och turades om att hoppa jämnfota.
Högt!
Sedan visade dem oss hur man gör eld av trä och elefantbajs
Självklart posade vi lite med Massajerna
Och sedan kollade vi in deras egengjorda smycken
USA-val
Imorgon kommer världen förändras.
Hur ofta har man chansen att säga så liksom?
Jag tycker det är lite otäckt.
Men spännande också för sjutton.
Här springer folk runt och pratar om valet och sina prognoser.
Obama borde vinna, han leder ju, säger några.
McCain vinner just därför, säger andra.
Obama vinner om han överlever till imorgon, säger jag.
Kenyanerna tror att vilkoren här kommer förändras om Obama vinner. Speciellt i Kisomo, dit vi ska nästa vecka på fältstudievecka. Där kommer det vara fest i en månad om han vinner. Jag pratade om valet med en vakt igår. Han var alldeles salig. Skrattade och log som aldrig förr.
Det får mig att vilja gråta. Jag har svårt att tänka mig att Obama skulle satsa extra på Kenya bara för att han råkar vara 25% kenyan.
Men det kan man knappast säga till de barnsligt glada kenyanerna. De vet det kanske innerst inne ändå.
Nej, nu ska jag återgå till min roliga naturkunskap. Imorgon är det valvaka som gäller!
Haloweensöndag
vi har varit utklädda till diverse otrevligheter och trevligheter
och varit ute och träffat massa internationella människor.
Det är nästan det roligaste med att bo här,
att man träffar så många människor från olika länder.
Britter, amerikaner, fransmän, tyskar....
Jätteroligt!!
Idag är det söndag och plugget kallar.
Hoppas allt är bra med er där hemma.
Julen närmar sig!
Puss
/Jonna
Såhär ser det ut
Korridoren där vi har våra rum
Här har vi klassrummen
Detta är vårat vardagsrum där vi ser på TV och sitter vid internet
Mys-altanen, här dricker vi te på kvällarna