Jag har en klump i magen
Därför sliter de och jäktar och är aldrig nöjda med någonting.
Men det är fel! skriker man samtidigt. Man kan inte köpa sig lycklig!
Med pengar köper man inte lycka!
Man säger:
Se på de rika, till synes perfekta kändisarna. Se hur de tar livet av sig och knarkar ihjäl sig.
Se hur de perfekta människorna som har allt och lite till lever. De mår ju inte bra.
Att jag själv är så dum är irriterande, för hur kan jag skylla på någon annan?
Dumma jonna, lär dig vara nöjd med det du har!
Dumma jonna, lär dig uppskatta varje dag!
Dumma jonna, förstå att du har det så jävla bra!
Jag ser på TV, ser svältandet
säger
Men stackars barn. Vi kramar om varann
säger
Vi har det så bra.
Ibland orkar jag inte se. Det är för jobbigt. Tar mycket energi. Låt mig slippa bara idag.
Jag gör det imorrn.
Byter kanal.
Det är pinsamt, Det är bortvända blickar.
Jag kan inte rädda dem. Jag kan inte själv rädda hela världen.
Inte bara jag.
Att vi som människor låtsas vara dummare än vad vi är
Orkar vi inte så låtsas vi att vi inte hör
Att vissa har för mycket, och vissa inget alls.
Har människor med vår intelligens inte förstått ordet balans?
"Samma irrande förvirrande känslolabyrinter
Samma lögner, samma trix, samma hinter
Samma stress och press
Hela veckan fylld av förlåt-för-igår-sms
Jag känner mig så dum
Jag borde städa mitt rum
Mina fingrar räcker inte till när jag räknar problem;
Jag menar franskaläxa, hosta, böjveckseksem
Jag ska inte klaga men kan inte låta bli
då
Berättar de en saga om anorexi
Om barn i andra länder
Med bortsprängda ben och bortsprängda händer
Och jag känner mig som världens största idiot
.. tills jag stukar min fot
Och nästan drunknar i självömkan och pubertal misär
Jag gråter mot min egen axel,
Jag är olyckligt kär
Jag tar mig samman och ringer en vän
Hon suckar i luren
säger;
Nej, inte nu igen."
En text till min son
Olivia Bergdahl är en artonårig tjej som jag träffade - och pratade med- idag. (På bokmässan)
Tjejen är grym.
Därför, just för att hon är så grym, får ni smaka på en av hennes texter här.
Den är skitbra.
Och, som sagt, den formulerar mina tankar på ett bra och lätt sätt.
ENJOY!
Jag vet inte om jag nånsin kommer att bli mamma
men för en liten stund
vill jag låtsas att det gör detsamma
för det här är en text till min son...
Älskling, hur ska jag kunna måla väggarna rosa i ditt rum
utan att du framstår som lite efterbliven och dum?
Du kanske förstår en dag när du blir stor
varför jag vill klä dig i blommiga tröjor och glittriga skor
utan att vara nån feminist-aktivist-mor
För jag vill höra dig skrika på jämnställdhetsbarrikader
jag vill se dig bli en blöjbytande fader
Men i affären står leksader i knivskarpa rader
hur ska du kunna välja mellan babiehästar och monsterbestar
och vad ska jag svara när du säger
"Mamma, jag vet hur det är,
man får vänner och respekt med ett verklighetstroget gevär!"
Jag kan ju knappast säga till,
när du leker soldat eller sjörövare
att du och dina vänner är framtida förövare
För hur ger man en liten parvel perspektiv
när till och med bamse är genomnormativ?
Jag kan inte svara tvärt att
"Jo, Tarzan var också en mjukis längst in i hjärtat,
och han hade nog mått bättre om han sade som det var,
för det är inte lätt att ha en apa till far..."
Eller när du kommer hem,
femton år och olyckligt kär,
då kan jag inte säga att du vet ingenting
om hur jävlig kärleken är för dina flickvänner.
Men du kommer bära generationens förtryck och överfall
för du föds in i en värld som är hård, som är kall
och den kommer att göra allt för att du ska bli man
och jag, jag kommer göra vad jag kan
för att du ska bli människa mer än kön
men hur tackar man nej till obegränsat sexliv, till en högre lön?
Du kanske kommer att förstå,
när du blir stor.
Även om jag inte klär dig i blommiga tröjor
och glittriga skor.
Man offrar inte sitt barn för högre ideal
jag vill ju helst att du ska vara lyckligt normal
Men du kommer att tjäna på patriarkatet
så vad ska jag säga om kvinnorna och manshatet?
Dom, eller vi, hatar inte dig utan sveket från en manlighet
och jag vet
att du kommer vara vinnare i ett orättvist spel
som går att förändra
och det är ditt ansvar
men inte ditt fel
så gråt min son
det är mer än okej
det är förjävligt att vara kille
nästan lika jobbigt som att vara tjej
KOLLA, MIN BLOGG HAR BLIVIT FRÄSCH!
Nu ska jag checka idol.
Puss
J
Porr Horor och Feminism
Så hette debatten som jag har varit på nu i eftermiddag. (Ett väldigt bra sätt att spendera tisdagseftermiddagar by the way.)
Och nu sitter jag här med känslor som bara en riktigt "het" debatt kan frambringa. Det som diskuterades denna tisdag var, som rubriken säger, porr, horor och feminism. Speciellt prostitutionen debatterades, eftersom huvudgästen Petra Östergren är för prostitution, vilket är väldigt ifrågasatt.
Hon menade att alla de prostituerade hon träffat på har visat sig vara fullkomligt nöjda med sin hobby, de tjänar massor, och mår fint. Inte olyckliga på nåt sätt, allt står rätt till.
För det första, hur kan hon stå där framme, rakt uppochner och säga något så dumt? Det fattar väl varenda människa att inte varenda prostituerad kvinna (eller man för all del) där ute lever det liv hon/han önskar? Det fattar väl alla att det är något som inte står rätt till? Nej, man ska aldrig säga att "alla prostituerade tycker si" eller "alla känner så", för det är ju såklart olika från person till person! Det finns säkert prostituerade som trivs med sin "hobby", och inte tar illa vid sig nånstans. Men jag tror definitivt att majoriteten av de prostituerade mår allvarligt dåligt.
För det andra, det är ju bara att checka statistiken, 9 av 10 prostituerade blev sexuellt utnyttjade som barn. Bara den saken! Det visar ju hur tydligt som helst att människorna inte kan må bra!
För det tredje, hur kan hon som när det kommer till kritan inte själv har den minsta erfarenhet av prostitution påstå att alla prostituerade har det bra, när hon aldrig har varit där själv?
Att det är lagligt att sälja sex men inte att köpa diskutterades också idag,
och denna Petra (och två till) tyckte att även köp av sex borde vara lagligt.
Visst, man kan tycka att problemen "gömms undan", när man gör sexhandel olagligt, men i mina ögon är det problemet mycket mindre än de problem som kan uppstå om man skulle göra det lagligt.
Jag menar, säg att även köp av sex skulle bli lagligt i Sverige (som det är i massor av länder),
vad skulle hända då? Skulle sexhandeln minska? Finns det något som tyder på det?
Nej! Klart det inte skulle, det skulle öka betydligt! Ska det plötsligt vara helt okej?
Ska det bli ett yrke, för det är ju precis vad det kommer att bli om det blir helt lagligt.
"Vad ska du bli när du blir stor lille vän?" "-Jag ska bli prostituerad."
DIT KOMMER DET LEDA, no kidding!
Prostitution är något dåligt, det har en tydligt negativ klang i mina öron och förhoppningsvis i de allra flestas. Låt oss behålla det så, snälla. Jag blir rädd när jag hör sådana som Petra argumentera och ha föreläsningar och vända det hela till något gott.
Nu har jag ett berg av läxor som väntar,
som hittills inte har fått ta någon del i min tisdag..
jag menar man måste ju prioritera.
Men pusspuss, jag skriver igen
..så snart jag måste få ut min ilska över någon annans åsikter eller argument.
Lär inte dröja länge,. puss
Let us die young or let us live forever

Idag är det söndag och det har regnat hela dagen
och varit en allmänt ful dag.
En dag som man egentligen hade kunnat stryka ur kalendern,
fast ändå inte. För fula dagar behövs, vad hade jag gjort utan
dessa fula dagar?
Jag var i blomaffären med mamma, det var vi och massa
ensamma tanter. Min ångest inför att bli gammal bara växer,
naturligt med tanke på att jag faktiskt blir äldre och äldre.
Ångest, ångest, ångest.
Men varför verkar dessa tanter jämt så ensamma?
Har deras gubbar dött ifrån dem eller ligger de bara hemma
och sover middag? Det känns som att det finns ensamma tanter
överallt, hela tiden. Tycker att det är lite sorgligt,
jag tror inte att människor är menade att vara ensamma.
När jag blir gammal ska jag ha massor av folk runt omkring mig,
hela tiden precis som nu.
För det finns verkligen inget värre än att känna sig ensam.
Mmm.
Det har varit en fin helg trots allt, och imorgon är det
back to school som gäller.
Ödet
På något sätt kan jag inte låta bli att avundas dem som tror på ödet,
jag menar, det måste kännas tryggt att veta att allt som sker sker av en anledning,
hela historien är redan skriven och slutet finns redan där, färdigt och klart.
Hur du än gör, kommer det bli på ett visst sätt i slutändan.
Man kan liksom inte göra fel.
Samtidigt så finns det ingenting som irriterar mig så mycket
som när folk pratar om ödet.
"Det som skall ske, sker."
"Om det är menat, så händer det."
För vart tar spänningen vägen?
Vem vill leva ett liv som redan är planerat, varje liten händelse är förutspådd,
och ingenting man gör kan få andra konsekvenser än de som redan finns där, packade och klara?
Allt är bestämt och planerat till det yttersta, och ingenting du gör kan rubba planen.
Tanken på ödet skrämmer mig och får mig att känna mig som en människa i "The Sims"
Vad är det för mening med att leva ett sånt liv överhuvudtaget?
Jag tror inte på ödet.
Jag tror att livet styrs av valen man gör, och att vi kan styra mer än vi tror.
Jag tror att jag bestämmer helt över mina handlingar,
och att mina handlingar får olika konsekvenser beroende på hur jag agerar.
Dessutom, så tror jag att Gud skapade oss med en egen vilja,
allt annat är fullständigt otänkbart för mig.
Jag tror att minsta händelse,
till och med en fjärils vingslag,
kan ändra allt.
Förresten, låt mig inte grubbla ensam, kommentera!
uppskatta
En dag till exempel. Snälla, kan inte den här dagen bara ta slut?
Eller en vecka. Jag hatar denna veckan, jag vill ha nästa!
Eller till och med ett år. Grundskolan kan dö, ge mig gymnasiet.
Ibland glömmer man bort att livet, pågår nu. (Och nu, och nu, och nu..)
Vart man än är, och vad man än gör så är det ens egen tid som går!
Panik utlöses lite lätt.
Trots att jag under veckan gör rätt vardagliga saker
så vill jag känna mig nöjd med den när den är slut.
Jag tänker inte önska bort en minut från och med nu!
Fokuserar på rätt bra grejer som händer,
som att familjen för första gången i världshistorien har köper toalettpapper med mönster på!
...eller att mitt favorit-radioprogram har börjat gå på TV!
Roll On, onsdagar 21.30, checka och du ångrar dig aldrig.
Eller att jag gör Borås osäkert genom att köra runt i mors bil
och få motorstopp hundra gånger i minuten.
(HUR har så många människor här i världen lärt sig köra bil?
Det är ju helt helt helt omöjligt!
Två år räcker inte att öva, jag kommer få körkört när jag är åttio!)
Skolan. Finns det bra saker med, oftast. Det funkar,
med fikahåltimmar och fina klassisar. Det funkar.
Asch, vet inte riktigt vad jag vill säga med detta inlägg,
men saker händer ju, och man ska väl lära sig någon gång.
Att uppskatta menar jag.
Nu ska jag köra bil. Brum, brum.
Menat
Du bara stod där vid skinksorterna och såg sådär.. fräsch ut.
Vi skulle vara perfekta för varann.
Du förstår, jag tycker också om skinka.
Dessutom är min favoritfärg blå, och du hade ju faktiskt en blå tröja på dig.
Att vi, du och jag, var på konsum exakt samtidigt,
måste ju ändå betyda något."
Let's jump
Jag och min fräscha väninna Elisabeth Kangefjärd hade nog inte kunnat hoppa högre,
vi är ungefär så slöa man kan bli efter att ha tillbringat en lördageftermiddag och kväll/natt
som servitriser på en 40-årsfest, med glittertema. Oh my.
Fyrtioåringarna var galet glittriga, och galet utklädda för övrigt.
En.. speciell syn.
Destu senare det blev destu gladare blev dessa fyrtioåringar och destu ondare fick jag i mina hälar. Men.
Det var faktiskt mycket trevligt.
En favorit var när Elisas mors man sjöng sin afrikanska kärleksång,
då bubblade det i magen på vissa av oss.
Om ett tag ska vi in till götstaden, där vi ska möta upp en saknad hadinmänniska.
Kgmänniskan har blivit stormsjuk. Vi grät en skvätt, Elisa och jag.
Nu ska vi leka nåt kul. Hej hopp.