Examen i Kibera
Det var jag, Ellen, Elna och Hanna.
Skolan ligger i Kibera, största slummen i Kenya, och vi tyckte det skulle vara intressant att se.
Så vi kom dit, och blev mötta av Francis, som skulle visa oss vägen till skolan.
Vi kom dit, och märkte att tillställningen redan satt igång. Det satt massor av människor och lyssnade på en man som höll tal där framme. Eleverna som tog examen satt på de två första raderna.
Vi stod längst bak ett tag och kände oss aningen bortkomna. Folk kollade lite på oss och viskade "Mzungo", =viting.
Francis började ta oss längre fram, och vi följde efter. Människor stirrade och viskade ännu mer, "Mzungo, mzungo", från alla håll. Francis pekade på en soffa längst fram, där mannen talade!, där han sa att vi skulle sätta oss.
Herregud, tänkte jag, vad ska vi göra längst fram, på scenen?
Men vi gick fram och satte oss, mitt under talet. Vi hade ganska lätt stulit hela uppmärksamheten från talaren. Och inte nog med det, nu började de duka fram läsk och kakor till oss mitt under examentalet! Jag ville bara sjunka genom jorden. Nej tack, sa vi så försiktigt vi kunde, det fanns inte i mitt huvud att vi kunde ta emot detta från dem, kenyas fattigaste människor! Vi tänkte inte på hur extremt oförskämt det uppfattas att säga nej till någonting som kenyanska människor bjuder på. Även om människorna är så extremt fattiga så delar de med sig av det de har. Det är speciellt.
Sedan trodde de att vi inte ville ha deras fika för att vi trodde att det var något fel på det. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Till slut, efter en stunds velande fram och tillbaka, öppnade kenyanerna våra läskflaskor och tryckte dem i händerna på oss. Sedan satt jag med ont i magen under hela tillställningen och försökte få i mig flaskan med fanta inför alla kenyanerna framför oss. Jag har aldrig känt mig så uttittad.
Det var hemskt! Vi satt längst fram, på nån slags pedestal för att vi var vita. Jag har nog aldrig känt mig så illa till mods. Människor som höll tal pekade på oss, talade på Swahili, och fick människorna att applådera för oss. Jag har ingen aning om vad han sa. Efteråt, när vi skulle gå, och sa hejdå till människorna där framme (rektorer och folk som byggt upp skolan), tog de oss i handen och sa "God bless you, God bless you", om och om igen. Det var så konstigt!
Vi fyra stackars svenskar representerade på något sätt alla svenskar som sponsrat eleverna som tog examen. (Det fick vi veta senare)
Puh. Jag har fortfarande inte helt samlat mig.
Det har verkligen varit en konstig lördag.
Roliga Massajkvinnor
Kisumu + Kusa
Nu är vi hemma igen, veckan har varit kul!
I Kisumu åkte vi cykeltaxt, Bodaboda, vilket var galet skoj men rätt farligt,
och så var vi ute på Victoriasjön och såg flodhäst.
Dessutom gick vi på marknad.
I Kusa träffade vi massa folk på landsbygden,
vi besökte en kvinna som tillverkade mattor,
ett gäng kvinnor som var gifta med samma man,
massa farmägare,
en fruktodlare,
osv.
Nu känns det verkligen som vi har fått uppleva riktiga Afrika!
Såhär efteråt är vi lite hängiga, folk är magsjuka och svimmar till höger och vänster.
Vi håller tummarna att vi ska slippa malaria,
vi käkar ju tabletter emot.
Jag mår bra än så länge, så jag får ta hand om mina kära vänner.
En ligger på sjukhuset med dropp, t.ex.
TIA, this is Africa, vad som helst kan hända när som helst.
Man blir inte förvånad längre.
Nu är det vilahelg på intåg.
Ta hand om er!
J
drama,drama
Internet har krånglat järnet några dagar, det har åskat och blixtrat och grejer,
regnperiod har vi nu ett tag framöver, en månad ungefär.
Lördag kväll eller snarare natt och vi har varit på Carnevore,
Jätteroligt,
tills jag gled nerför en pelare med handen rakt över en spik och fick årets jack i fingrarna,
vilket jag inte märkte förrän blodet började droppa över dansgolvet,
då fick alla runt mig panik och min vän Elna rusade in på toaletten som visade sig vara herrarnas
vilket hon förstod av männen vid pisoarerna, för att hämta papper.
Hon hävdade efteråt att hon handlade i panik, men jag tror till hundra att hon såg sin chans att äntligen få
besöka herrarnas toalett, jag var bara hennes ursäkt
Men vid det laget hade min andra vän Hanna, tagit mig till baren där hon försökte få uppmärksamhet,
jag upptäckte att hela stolen bredvid mig var i princip täckt av blod och höll på att svimma
sedan togs jag om hand av 5 kenyaner med bomull, sprit och olika krämer som de försökte få stopp på blodet med.
jag hade fortfarande inte kollat på såret utan satt mest och försökte hålla mig från att svimma
kenyanerna tryckte och tryckte men det slutade inte blöda och jag tänkte herregud,
hur mycket blod får plats i två fingrar liksom?
Mycket ska ni veta.
En annan sak ni ska veta är att medecinsprit i öppna sår är inte mysigt utan rätt pain.
Till slut kunde vi inte sitta där och trycka längre, (hehe) för vår buss väntade,
så vi fick trycka själva under hemvägen
hemma fick jag vara med om hela sprit-i-sår-proceduren igen,
eftersom internatföreståndarna inte var säkra på att det kenyanerna hade gjort det ordentligt.
nu sitter jag här med torkat blod upp till armbågarna.
jag skulle ha tajmat en vecka tidigare, till haloween.
det hade varit fränt.
Nu ska jag sova.
Jag har blivit tillsagd att sova med högra armen rakt utsträckt.
Good luck, säger jag.
Och Good night!
På besök i Massajbyn
Vi välkomnades med en traditionell Massaj-dans,
som gick ut på att massajerna ställde sig på rad och turades om att hoppa jämnfota.
Högt!
Sedan visade dem oss hur man gör eld av trä och elefantbajs
Självklart posade vi lite med Massajerna
Och sedan kollade vi in deras egengjorda smycken
USA-val
Imorgon kommer världen förändras.
Hur ofta har man chansen att säga så liksom?
Jag tycker det är lite otäckt.
Men spännande också för sjutton.
Här springer folk runt och pratar om valet och sina prognoser.
Obama borde vinna, han leder ju, säger några.
McCain vinner just därför, säger andra.
Obama vinner om han överlever till imorgon, säger jag.
Kenyanerna tror att vilkoren här kommer förändras om Obama vinner. Speciellt i Kisomo, dit vi ska nästa vecka på fältstudievecka. Där kommer det vara fest i en månad om han vinner. Jag pratade om valet med en vakt igår. Han var alldeles salig. Skrattade och log som aldrig förr.
Det får mig att vilja gråta. Jag har svårt att tänka mig att Obama skulle satsa extra på Kenya bara för att han råkar vara 25% kenyan.
Men det kan man knappast säga till de barnsligt glada kenyanerna. De vet det kanske innerst inne ändå.
Nej, nu ska jag återgå till min roliga naturkunskap. Imorgon är det valvaka som gäller!
Haloweensöndag
vi har varit utklädda till diverse otrevligheter och trevligheter
och varit ute och träffat massa internationella människor.
Det är nästan det roligaste med att bo här,
att man träffar så många människor från olika länder.
Britter, amerikaner, fransmän, tyskar....
Jätteroligt!!
Idag är det söndag och plugget kallar.
Hoppas allt är bra med er där hemma.
Julen närmar sig!
Puss
/Jonna
Såhär ser det ut
Korridoren där vi har våra rum
Här har vi klassrummen
Detta är vårat vardagsrum där vi ser på TV och sitter vid internet
Mys-altanen, här dricker vi te på kvällarna
Nairobi Marathon
Vi svenskar hade gula tröjor allihop, så vi syntes ganska tydligt. En kille utmanade mig genom att säga "who's faster, Sweden or Kenya?", och sedan tävlade vi hela loppet om vem som låg före den andra. Så fort han sprang förbi vinkade han retsamt och sa saker som "who's left behind now?".
På den vägen bar det och det blev rätt kämpigt.. I slutet, när det var riktigt riktigt jobbigt och inte ens den retliga kenyanen kunde peppa mig satte jag in reserven, Mange Schmidt i öronen. Tack vare den mannen lyckades jag ta mig levande in i mål, som svensk nummer 5. På tiden 1 h och 17 min.
Det var helt otroligt att se löparna som sprang 4,2 mil komma in på stadium. Vinnaren sprang på 2 h och 10 min. HELT GALET. En mil på en halvtimme! De första tre in i mål såg rätt lugna ut. De som kom efter var galet slutkörda. En kille snubblade över mållinjen och ramlade ihop. Kvinnan som kom efter honom, jättelång och jättejättesmal, ramlade ihop medvetslös. Hon fick bäras därifrån. Det såg fruktansvärt ut. Värst av allt var att media - som vanligt - inte har någon moral överhuvudtaget utan trycker upp filmkameror i ansiktet på henne.
Efter prisutdelningen åkte vi utpumpade svenskar hem och åt frukost. Efter det såg vi på film, och jag somnade flera gånger. Sedan gav jag upp och gick och lade mig i sängen och sov i två timmar. Jag fick sätta väckarklockan för att komma upp till middagen, och nu sitter jag här. Helt slut. Stolt är jag i alla fall som lyckades ta mig igenom ett maratonlopp i KENYA av alla länder, med världens snabbaste löpare. Två t-shirts fick jag på köpet. "Nairobi Marathon" står det på ryggen, fatta vad skillat det verkar att springa runt i en sån hemma i gamla Borås! Så det var ju klart värt!
Hemma från Mombasa!
Slappt med sol, bad, böcker och strandpromenader.
Mysiga kvällar med stjärnklar himmel och kamelridning.
Berättar mera senare!
Hoppas att ni har haft det fint.
Kramkramkram
jonna
au revoir!
Ikväll far vi med nattåget till Mombasa
där höstlovet ska tillbringas.
Veckan har varit en pina
men nu finns det alltså hopp om överlevnad.
Hemma är vi igen på fredag.
Ta hand om er tills dess!
/jonna
Etiopisk restaurang är party! (Fast brödet smakade disktrasa)
Eutychus
Klassrummet är fullt av tonårskillar. Jag gissar på fyrtio stycken. Det finns inget golv, marken är av sten och lera och väggarna av plåt. Stämningen i rummet är förväntansfull och några av pojkarna viskar upphetsat med varandra. Lite förlägna står vi svenskar i dörröppningen och tvekar. Den manliga läraren presenterar oss snabbt för klassen och ber oss slå oss ner vid varsin bänk. Då blir det liv. Killarna börjar vinka och ropa på oss att vi ska sätta oss vid just dem. Jag glider snabbt ner bakom en kille längst fram i klassrummet. Han ser sig triumferande omkring.
Killen bredvid mig presenterar sig som Wyclif. Han är 19 år men ser betydligt yngre ut. Håret är snaggat. Ögonen är allvarliga men skrattar ibland i takt med munnen. Precis som de andra eleverna bär han den obligatoriska skoluniformen; blå byxor, rosa skjorta och blå väst. Vi svenskar svettas i shorts och t-shirts.
Det är mattelektion. Jag kikar lite i läroboken som ligger på bänken. Det är inte alla som har läroböcker, kanske bara de duktigaste. På en sida i boken är en bit av en låttext nerkladdad med bläck: ‘Hips don't lie'.
Bunten med avklarade sidor i matteboken är tjock. "Third Edition" står det på framsidan. Min bänkkamrat går alltså i tredje klass. Ett år kvar på Secondary School, som motsvarar vårt svenska gymnasium. Sedan är det universitetet som gäller, för dem som lyckas bra på slutproven. Wyclif låter säker när han säger att universitetet kan vänta honom. Det är nödvändigt om han ska kunna nå sitt mål: att bli advokat.
Han lägger upp en ryggsäck på skolbänken. Den är av gammal modell med flera revor och hål. Jag kommer av mig i det jag håller på att säga. Under vår konversation hade jag för en stund glömt av den stora klyftan mellan oss.
En kille har under tiden vi viskat gått fram till tavlan. Nu börjar han engagerat förklara hur man räknar ut sannolikhet. Han ser betydligt äldre ut än de andra i klassrummet. Till en början tror jag att han är lärare, men snart inser jag att det faktiskt är en av eleverna. Han skriver prydliga siffror på den gråsvarta tavlan. Här använder man vita kritor, istället för de färgpennor som används hemma i Sverige. När han skriver fel får han sudda ut med baksidan av handen. Den är snart alldeles vit.
Först nu lägger jag märke till att plåtväggarna inte går hela vägen upp till taket. Man hör skratt och prat från klassrummen intill. Jag försöker diskret byta sittställning på träbänken. Jag vill inte visa att jag tycker den är obekväm.
Folk går in och ut ur klassrummet. Det börjar bli svårt att koncentrera sig på killen som pratar. Jag vänder mig om för att se om fler tycker som jag. Svenskarna ser lite störda ut men kenyanerna verkar helt oberörda. När jag senare frågar om inte de kenyanska pojkarna stördes av ljudet under lektionen verkar de inte förstå vad jag menar. De berättar istället att man kan höra när tåget kör förbi strax utanför skolgården.
Killen framme vid tavlan gestikulerar ivrigt. Han är duktig på att förklara, men jag kan fortfarande inte koncentrera mig. När han är färdig bjuds resten av klassen att hjälpa till att lösa uppgiften. Läraren håller sig i bakgrunden. Längst bak i klassrummet står han och kommenterar uträkningen då och då. Tillsammans räknar vi ut sannolikheten av killar och tjejer som avslutar Secondary school. Vi kommer fram till att det är 3/5 av flickorna, och 2/3 av pojkarna.
Eleverna har ungefär 9 lektioner om dagen. De går vanligtvis från klockan sju på morgonen till halv sju på kvällen. Under dagen har de bara en rast. Tiderna chockar mig lite men jag försöker att inte låtsas om det. Tyst jämför jag med min systers skoltider hemma i Sverige. Hon går från nio till halv ett flera dagar i veckan.
- Här måste man studera flitigt för att lyckas. Men det är motiverande när man har ett mål att sträva efter.
Mattelektionen är slut. Eleverna får brått ut på skolgården för att guida oss runt. Värmen slår emot oss så fort vi kommer ut på den öppna gräsplätten. Jag blir glatt överraskad över hur fin skolgården är. Träd och växter ger området lite färg. Ett volleybollnät står uppspänt lite längre bort, och några killar ur skolans volleybollag är i full fart.
I ena änden av skolgården finns skolans odlingar. Pojkarna är stolta över att presentera sina egenhänt planterade bönplantor för mig. Jag berömmer så hjärtligt jag kan och önskar att jag kunde låta lite mer imponerad.
En stor säck hänger från ett av träden en bit från bönplantorna. Killarna springer ivrigt i förväg och förklarar samtidigt över axeln vad den är till för. Har jag hört talas om kampsporten Taikwando? Jo, det har jag. Jag slår lite provande på kudden som verkar innehålla någon slags risliknande fyllning. Förvånat undrar jag om de brukar träna Taikwando på rasterna. Killarna svarar att de inte tränar för nöjes skull. Det är för att kunna försvara sig! Förargat inser jag att jag än en gång har jag tänkt i svenska banor. Hemma i Sverige är rasterna till för underhållning, en paus från skolarbetet. Här är det dessutom en chans att bli starkare och säkrare ute på gatorna.
Skolan Eutychus är från det här hållet mycket liten. Jag har svårt att förstå hur det finns plats för 450 elever. Kenyanerna som nu står samlade omkring mig frågar mycket om Svenska skolan som vi kommer ifrån. Jag berättar att vi är 6o elever på gymnasiet. De missförstår mig och tror att jag menar att vi är 60 elever i varje klass. Smått generad förklarar jag att jag menar gymnasiets sammanlagda elever.
När jag frågar efter de kvinnliga lärarna får jag svaret att där inte finns några. De hade en för ett tag sedan, men hon slutade. Pojkarna är väldigt positiva när de kommenterar sina lärare. Jag får för mig att de kanske är rädda för vad som skulle hända om de uttryckte några kritiserande åsikter.
Drömmen är för flera av pojkarna att åka till Europa och arbeta där. Jag blir sorgsen när jag inser att pojkarna längtar bort från Afrika, till en karriär någon annanstans. De behövs ju här! När jag frågar varför de så gärna vill till Europa får jag ett flyktigt svar:
- För att träffa nya människor.
Jag tar för givet att det ligger något annat bakom svaret.
Innan jag hoppar på bussen som tar oss tillbaka till Svenska skolan får jag ett telefonnummer av Wyclif. Vi ska höras av när han kommer till Europa - som utbildad advokat.
matte B stal mitt liv
men jag har plugg upp till halsen..
Matte B är ingen trevlig historia
och imorgon är det prov.
Nästa vecka är det lov, då ska vi äntligen till Mombasa vid kusten
och sola och bada i en vecka.
Hoppas allt är bra med er!
Vi hörs efter matte bajsprovet.
Om jag inte ligger död någonstans vill säga.
KRAM
j
moha, jag och nya vänner
Vi fixade cementgolv åt en kenyansk skola.
Det var hårt.
Sedan var vi svenska och roliga och lärde dem "Små grodorna"
mohehehe, det var kul
äntligen måndag
Blah, måndag morgon är ingen kul grej,
speciellt inte när man vet att veckan kommer bli ren pain.
För att inte tala om nästa med prov och redovisningar varje dag.
Dessutom är Elna, John och jag "Veckovärdar" vilket innebär att vi ska hjälpa till i köket hela veckan.
Skära sallad till lunch och middag är helt okej, man får ju hjälpas åt liksom,
det som är illa är att man ska röja undan efter folk på kvällarna,
och det ska man göra klockan elva.
Inte jättemycket sova med andra ord.
Härlig timing!!!
Jag har i desperation inhandlat en stor termosmugg
som jag har tänkt springa runt med och se proffsig ut,.
Förutom att den inte ser särskilt proffsig ut
liksom se ut som jag har koll
Te är bra, det vet vi ju. Det löser allt.
Nu ska jag fördjupa mig i det här med protoner och elekroner.
Can't wait.
/Jonnnnnnnnnnna
Squash
godmorgon sverige
Helgerna går så snabbt här så det är inte sant!
Nu är det redan söndag och jag sitter här med läxor i drivor.
Men helgen har varit kul.
I fredags var vi på Black Diamond och svängde våra lurviga,
I lördags var det fotbollscup för hela slanten,
spännande med tanke på att vi tjejer bara har haft tre träningar tillsammans..
Cupen gick bättre än förväntat, vi vann 2 av 5 matcher ändå,..,
sjukt kul att spela mot lag från hela världen!
Nu ska vi snart baka kanelbullar här,
det var ju trots allt Kanelbullens dag igår!
Kramkram hoppas ni mår bra!
/Jonna
just nu känner jag mig ungefär såhär..
..sugen på att sova
Matte B-ajsdag
Hurra för Ramadan!
Tack vare alla glada muslimer var vi lediga från skolan idag.
Och härliga matte B har förgyllt min lediga dag.
Hurra för det!
Dessa två veckorna innan höstlovet kommer bli pain in the ass.
Alla prov och redovisningar kommer på samma gång. Som alltid. Ingen skillnad från Sverige där allså.
Jag kommer gå in i väggen och ramla itu.
Men sedan är det lov.
För de av oss som överlever alltså.
Åter till mumsiga matteboken.
Hoppas ni har det bra.
KRAM!
/Jonna